Slutet nära

Alla har en gräns, även jag. En gräns där man inte orkar längre, oavsett hur mycket man vill. Många gånger kan gränsen kännas nära, även om den i verkligheten inte är det. Jag vet. Jag har känt mig nära den gränsen många gånger, men jag har aldrig nått ända fram.

Nu är jag där igen, men är jag framme? Jag vet inte. Jag vet bara att känslan är lite annorlunda denna gång och att jag aldrig varit så nära att sluta någon gång som nu. Vad har hänt?

Egentligen inte något särskilt mer än ytterligare en påminnelse om att kroppen börjar närma sig slutet för vad den tål. Denna vecka har varit lugn med lite träning så risken för skador borde varit liten. Tyvärr så spelar det tydligen igen roll. I torsdags stod jag på bussen, helt stilla. Helt plötsligt utan att det händer något så får jag ont bakom och utanför vänster fotknöl. Samma ställe som jag hade problem med i vintras. Det bara högg till. Sen dess så har jag haft svårt att gå normalt. Under dagens rullskidpass i klassiskt så försökte jag diagonala och staka med frånskjut, det gjorde riktigt ont.

När man inte behöver göra något för att bli skadad så måste man nog inse att slutet är nära. För om kroppen är så sårbar, hur ska man då kunna orka träna med alla andra krämpor man har?

Utförslöpning

Ett sista klipp från löpåret 2013. Många har sett honom springa fort förr, men ibland känns det som om man glömmer bort hur sjukt fort det går. Vi kan nämna vilka namn vi vill. Oavsett om det vore någon av våra svenska trailstjärnor som Kleist och Svanebo eller om vi skulle låta Bekele och Mo träna på detta, så är jag övertygad om att få, om ens några, kan tas sig ner utför som Kilian

Kolla klippet mellan 11 och 13 min.

Hallå, hur tänkte jag nu?

Tre gånger har jag ställt mig den frågan den här veckan och vid samtliga tillfällen så har jag inte haft något bra svar. Inte så konstigt kanske när allt sunt förnuft verkar ha varit som bortblåst. Det är bara att erkänna, jag tränar inte smart varje vecka på året.

Det började i måndags. Efter en vecka med lugn träning och en del förkylningssymptom,som inte blev något större, blev det ett sent skejtpass på rullskidorna. Med sunt förnuft så borde det blivit ett kortare pass i lugn fart med tanke på föregående vecka, men inte. Efter en uppvärmning på 25 min så bar det iväg i A2 fart i 1.40 tim (32 km) på mina Marve 7:or. Lite nedvärmning på det så kunde jag skriva in 41 km och 2.20 tim i träningsdagboken. Efter dusch, lite mat och lite nedvarvning framför datorn så var man i säng några minuter efter midnatt. Inte konstigt att man var trött när klockan ringde strax efter sex.

Det fortsatte på onsdagen. Vaknade upp med lite täppt och kliande näsa. Tänkte direkt, där fick man för måndagspasset. Kände mig ändå pigg. Det sunda sa, ta det lugnt och gå till sängs tidigt, men inte. Ut på klassiska rullskidor i 2.35 tim med fartökningar i varje backe. Ville köra lugnare, men det gick inte. Jag kände mig i mitt livs form, kunde inte bli trött. Larmsignalen gick direkt. Så här kan man bara känna när man är på väg att bli sjuk. Då jobbar kroppen på högvarv för att mota Olle i grind. Det visade sig att  jag hade rätt. Vaknade typ varje timme under natten. Speedad.

Vilade torsdag och fredag och hade turen att varken få ont i halsen eller bli förkyld. Bara en lite allmän olustkänsla och lite småtäppt. Vilopulsen var normal.

Allt avslutades igår, lördag. Sunt förnuft sa, kort och lugn träning bara för att hålla i gång kroppen och se var alla små symptom tar vägen, men inte. Istället blev det full tävlingseftermiddag. Nästa år planeras det att köra ett nytt rullskidrace i Stockholm. Igår arrangerades en testdag av Sundbybergs skidor för att se om banan håller måttet. Det började med en 250 m sprint i klassiskt. Kändes ovant, men fick i alla fall köra två lopp och blev trea. Därefter kördes det 10 km klassiskt. Det blev ett ryckigt race som avgjordes i spurten. Blev sexa efter juniorerna och Espen. Även om loppet inte gick fort hela vägen så tog det på krafterna. Kände mig riktig slut. Säkert en kombination av för lite fartträning och lite skräp i övre luftvägarna.

Efter lite vila och lite rödbetsjuice (räddningen) så fanns det ingen återvändo. Det var ju skejten jag var där för. Blev ett helt annat lopp. Inte lika många småryck utan mer jämn hög fart. Kunde även vara med och dra lite. Slutade som tidigare lopp med en spurt och som väntat hade jag inte så mycket att sätta emot juniorerna (Espen hoppade av pga dåliga skidor). Var ändå mycket nöjd med loppet. Var aldrig över gränsen och benen var pigga hela loppet. Det var för övrigt andra gången jag stod på ett par skejt-rullskidor med tävlingshjul (första gången var för tre år sen). Lite annorlunda mot de tröga dieselskidorna man puttrar omkring med annars.

Idag söndag går jag omkring med träningsvärk (hade jag nog fått ändå) och rosslande luftrör. Nästan som efter ett Vasalopp i 20 graders kyla. Som sagt, ingen smart vecka och inga kloka beslut. Hoppas nu bara att det dröjer länge tills nästa gång.

Hemma i måndags

Hemma i onsdags

Alltid vassa spetsar

Räddningen i lördags

I vinter är vi flera

15 veckor kvar och ändrad plan

Knappt 15 veckor kvar till vinterns stora mål, MWC i Pillerseetal. Det kan kännas som lång tid, men det är det inte, speciellt inte om man är skadad. Planen har varit att köra 2 klassiska lopp och ett i fristil (förutom ev stafett). Jag tror att jag har störst chans i de klassiska. Inte för att jag tekniskt sett åker sämre i fristil utan mer för att jag anser att konkurrensen är lite svagare där. Nere på den Europeiska kontinenten så verkar man träna betydligt mer fristil. Det kanske inte är så konstigt med tanke på snötillgången och banorna. Jämför detta med Stockholm där det inte finns några banor alls att träna fristil på.

Som det ser ut nu så är risken stor att jag inte kommer att kunna åka något klassiskt lopp överhuvud taget i vinter. Under dagens rullskidpass så försökte jag diagonala i de få motlut vi har i Stockholm. Det var verkligen ingen skön känsla. Det gjorde riktigt ont i foten. Tyvärr är det min erfarenhet även sedan tidigare att just diagonalen inte är särskilt bra för min fot (så var det med höger fot för två säsonger sen). Förutom lite stakunderhåll så blir det nu fullt fokus på skejten. Än har jag inte gett upp medaljerna.

Efter ett underbart helgväder så väntar återigen några tunga och mörka kvällspass.

Tisdagspasset startade

Tisdagspasset slutade

Sämre än någonsin

Det handlar inte om formen, den har tvärtom varit riktigt bra på vissa pass, utan det handlar om min vänster fot. För en månad sen skrev jag att den gradvis blivit sämre och att jag skulle ta det lugnt med löpningen. Det har jag gjort, men det har inte hjälpt. För 12 dagar sen, närmare bestämt tisdagen den 24/9 så kändes den bättre och trots att jag visste att det var dumt så ville jag testa den. Det slutade med att jag fick halta hem från jobbet och gå på kryckor hela onsdagen. Jag kunde knappt sätta ner foten på flera dagar. Vad hände?

Löpbandet på lunchen: först 15 min uppvärmning och sen snabbdistans i 3.45/km. Till en början kändes allt ok, bara lite känning. Efter 4-5 km så började det att kännas mer (dum som man är så fortsatte jag) och efter 8 km så var det bara att trycka på nödstoppet, då sa foten "inte ett steg till".

Har sedan dess kunna träna på hyggligt, med tanke på omständigheterna. Fokus har legat på rullskidor och kommer fortsatt att göra det. Inte så många pass, men de pass jag kört har varit med bra kvalité. Först var det värst för foten att staka, men nu går det bäst. De bästa fartpassen har jag haft på skejt.

Jag har även hunnit med att göra en MR och i morgon ska jag ta ett nytt ultraljud hos Niklas. Därefter vet jag hur min rehabplan kommer att se ut.

Sista 2 veckornas träning:

Mån - vila och behandling
Tis - test på löpbandet, skadad
Ons - vila
Tors - vila
Fre - vila
Lör - fm - rulle F 1.30 tim, känning, men ej värre efter
      - em - rulle K 1.30 tim, fick plocka ur sulan halvvägs, mycket ont
Sön - rulle F 2.15 tim, mindre ont, ej värre efter
Mån - vila
Tis - stakning 2 tim, årets bästa, lite känning
Ons - vila
Tors - kombipass, jogg/gång i myr 1 tim (1.18 ute), ont + rulle F 1 tim inkl testlopp 30 min (A3), lite känning
Fre -  vila
Lör - kombipass, jogg i myr 2 tim, lite känning + stakning 1.25 tim inkl 20 min A2+
Sön - rulle 2 tim inkl testlopp 35 min (A3), lite känning, grym form