Löptävlingar i år - Tveksamt
Veteran VM - Förhoppningsvis (om det vänder)
Just nu befinner jag mig i den mörkaste av alla tunnlar. Jag upplever mitt livs sämsta fysiska form. Jag har varit i dålig form förr, men det här är något helt annat. Allt började den 17 feb i år, men orsaken ligger nog ackumulerat sedan flera år tillbaka.
Efter att jag återigen haft en dålig vecka med sömn så har jag ändå känt mig lite piggare de två senaste dagarna. Det gjorde att jag idag tog mig ut med förhoppning om att hitta något ljus i tunneln, men icke. Det blev ett varv på Ursviks 15 km, Betydligt längre än planerat, eftersom jag återigen blev så frustrerad och besviken och att jag samtidigt för sista gången ville få ett kvitto på hur illa det är.
Hur illa är det då? Med facit i hand efter dagens pass så kan jag sammanfatta följande:
Jag är ingen löpare och kommer aldrig bli någon. En måttstock jag haft är att om jag springer milen under 40 min så vet jag att det räcker för att åka hyfsat på skidor. Klarar jag mig inte under 45 min så vet jag att jag är chanslös. Idag får jag vara glad om jag tar mig under 50 min.
2009 sprang jag Stockholm halvmarathon på 1:22:17. Idag skulle jag inte ta mig under 1:45. Samma år tog jag mig runt Lidingöloppet på 2:13:54. Idag får jag vara glad om jag tar mig under 3 tim.
På dagens runda runt Ursvik 15 så hade jag en snittid på 5.38 min/km. Visserligen har jag aldrig snittat under 4.30 min/km. Ansträngningsnivån var hög med en snittpuls på A2. Eftersom jag sprang hemifrån (100 m) så avslutade jag med de första 5 km, vilket innebar att jag fick den tunga branta backen efter 4 km på slutet. Det var nätt och jämt att jag tog mig joggandes uppför, jag fick pressa mig ordentligt. Så illa är det!
Vill ni ha en sammanfattning av träningsåret så här långt så blir det tyvärr inte mer positivt än att titta på antalet vilodagar hittills i år.
Nu ställer sig säkert någon frågan om jag inte ska kolla upp kroppen. Svaret är, det har jag redan gjort. Samtliga prover såg bra ut inkl EKG. Därför har jag inget annat val är att fortsätta att ta dag för dag med vila och lätt motion och se var allt tar vägen. Eftersom jag är trött på att bara skriva negativa saker (jag utgår även från att ni som följer mig är trötta på att aldrig få läsa något positivt) så väljer jag att helt enkelt ta ett uppehåll från allt vad sociala medier heter.
Nästa gång (om) ni hör något ifrån mig så hoppas jag att det ska vara något positivt.
Avslutningsvis vill jag bara säga, oavsett hur eländigt man själv tycker man har det så finns det alltid någon som har det värre. Nu får vi alla hoppas att en av de största multitalangerna någonsin tar sig tillbaka efter gårdagens olycka.
