tag:blogger.com,1999:blog-91209285853998400022024-03-21T19:55:50.972+01:00Magnus Andersson - mot nya målMagnushttp://www.blogger.com/profile/09805092393988692373noreply@blogger.comBlogger201125tag:blogger.com,1999:blog-9120928585399840002.post-16310348658331561162018-08-18T22:19:00.000+02:002018-08-18T22:19:32.994+02:00Starkare än någonsinJohan Myhr har alltid sagt att jag måste ge stakningen en chans. Att jag ska sluta drömma om löpning och sluta kämpa mot naturlagarna. Han tycker jag ska dra fördel av mina styrkor och satsa på det jag har störst chans på. Stakning. Han kanske har rätt?<br />
<br />
Sitter och läser några av mina tidigare blogginlägg. Läser att allt strul började i månadsskiftet okt/nov 2015. 2 mån förkylning, inställt veteran-VM i Finland, 1 år med problem med vänster hamstringsfäste och sen 1 år med höger hamstringsfäste. Under denna period tränade/motionerade jag i snitt 2 tim/v. Jag kan intyga att formen rasar fort med denna träningsmängd under så lång tid och speciellt när man inte blir yngre.<br />
<br />
Sedan februari har skadorna gradvis blivit bättre och jag har i samma takt kunnat stegra träningen försiktigt. Planen var att vara redo för lite mer strukturerad träning 1 maj och sen kunna belasta mer normalt från 1 juni. Det blev inte riktig som jag tänkt mig. Lite småförkylningar i april avlöstes med en spricka i vänster knä den 29:e april. Så mina 2 första planerade läger (belastningsperioder) blev inställda. 5 dagar i början av maj och 8 dagar i början av juni.<br />
<br />
Sedan slutet av juni har det dessbättre nästan gått som på räls. En hård träningsperiod på 10 dagar i början av juli och 10 nya i slutet. Därefter en drygt 2 veckors semesterperiod i augusti med mindre träning, dock bra underhåll med högintensiva pass ungefär varannan dag.<br />
<br />
En sak har jag lärt mig under alla år av träning som man (jag själv) tyvärr ofta glömmer bort. Det viktigaste som finns i träning är att perioder med bra träning (belastning) måste följas av återhämtning (lättare träning). Missar man det sistnämnda så uteblir ofta utveckling/framgång. Jag fick kvitto på det i slutet av juli, på min semester i augusti och idag efter 3 hela vilodagar.<br />
<br />
I slutet av juli genomförde jag ett 80 km långt stakpass med bara en vilodag efter jag hade väggat sista timmen efter närmare 6 tim rullskidåkning (fördelat på 2 pass med kort vila, utan nästan något intag av energi). Det hade jag inte klarat av att genomföra utan min första 10 dagars period efterföljt av vila. Under semestern vilade jag i princip varannan dag. Det gjorde att jag för varje ny träningsdag i början blev bara starkare och starkare. I slutet av semestern kände jag att värmen och antalet intensiva pass började sätta sina spår. Då tog jag direkt 3 dagars vila när jag kom hem för att säkerställa att inte gå över gränsen (även om jag vill och kommer ligga där periodvis).<br />
<br />
Idag var planen bara att vara ute o känna på kroppen och ge den lite cirkulation. Jag kände mig fortfarande lite sliten innan. Döm av min förvåning så påmindes jag återigen om vad vila kan göra. Egentligen borde jag inte skriva detta, men jag har aldrig någonsin känt mig så stark i stakningen och träffat så rätt i de få impulser som jag lade in på den dryga timme jag var ute. Det är lätt att ta till överord ibland, men jag har ganska bra koll efter 44 års tävlande och tränande. Jag känner min kropp, jag kan mina rundor, jag vet hur olika rullmotstånd känns i olika backar etc. Jag kan ärligt säga, jag har aldrig känt mig starkare i stakningen.<br />
<br />
Nu är det bara att fortsätta förbättra uthålligheten och konditionen, här finns det mer att hämta. Målet är fortfarande att åka som fortast på 10 och 30 km klassiskt på veteran-VM i Beitostölen i mars. Men, oavsett, så kanske Johan Myhr ändå får rätt och ni får se mig på blanka skidor på något seedningslopp, stakandes, snabbare än jag någonsin gjort tidigare:-).<br />
<br />
<br />
<br />Magnushttp://www.blogger.com/profile/09805092393988692373noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9120928585399840002.post-16513438687500084822017-08-13T23:24:00.001+02:002017-08-13T23:24:48.858+02:00Uppdatering och stängd dörr.Nu är det ganska exakt 2 år sedan mina problem började. Det är helt sjukt, jag har varit ur form och skadad i 2 hela år!<br />
<div>
<br /></div>
<div>
Det började efter AXA 2015 (aug) med en ömmande höger ljumske. Därefter fick jag problem med vänster sätesmuskel (hamstringsfäste?) som höll i sig under nästan hela 2016. Nästan på dagen när den började bli bra så fick jag problem med höger sätesmuskel (hamstringsfäste?).</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Under hela denna period har jag haft en förhoppning om att skadorna ska läka (vad annars?). Detta har gjort att jag som vanligt fortsatt att anmäla mig till olika lopp (oftast några tuffa bergslopp som jag drömt om). Dessa lopp har jag gång efter annan fått sätta en DNS på. 2016 försvann samtliga lopp, inkl Veteran VM på skidor i Vuokatti. I år har det varit samma visa. Alla lopp inställda. Fram tills idag så levde faktiskt hoppet om att kunna delta i OCC (under UTMB veckan). Tanken var bara att ta sig runt för att få poäng till ett lopp nästa år. Något mer kan jag inte begära efter att ha rört på benen 1 gång per vecka i sommar. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Tyvärr så valde jag idag att stänga dörren till även denna tävling. Visserligen hade jag kunnat ta mig runt, men frågan är, hade det varit värt det? Är det detta jag vill? Att bara ta mig runt? Att fortsätta att vara skadad? Att varje dag ha ont någonstans i kroppen? Att känna mig helt ur form? Efter 2 år blev nu svaret, NEJ!</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Nu får det räcka. Idag sätter jag stopp för att trampa vidare i samma gamla hjulspår. Nu ska jag bli skadefri. Det får ta den tid det tar. I värsta fall så kommer jag aldrig tävla igen. Oavsett hur det blir så är det en sak som är säker, jag kommer aldrig att anmäla mig till ett lopp igen innan jag är skadefri och i bra form!</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Avslutningsvis, om någon undrar vad jag har gjort förutom vilat, kört rehab och motionerat några ynka timmar per månad; jag har blivit ruinerad på mängder av behandlingar/utredningar. Jag har träffat sjukgymnaster, ortopeder, ryggspecialister, kiropraktorer, osteopater och naprapater. Jag har tagit ultraljud, magnetröntgen, vanlig röntgen och datortomografi. Inte en gång och inte på ett ställe. Jag har dessutom fått voltaren- och kortisonsprutor samt nervblockader, både i ryggen och i höftleden. Det borde räcka!</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Men, för att inte släcka allt hopp för mig själv och min omgivning, så är faktiskt skadan 20% bättre idag än för 3 månader sen. Alltid något. Resten får vi drömma oss tillbaka till...<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEisb1Y-prXJTZmwcES1d_cYCbGIoYD2sOxJ5byuQEUiS0AchDm7ZXYTBk1mkDscszwg6hEqKDRMYZ3O-Qw2Ycp5Ytl-Tbthu_mA0V6J6nDBGwNQ40_DJOYN3PMH3tQmzdmLjIM9A0KNl_8/s1600/20160624_104500.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="900" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEisb1Y-prXJTZmwcES1d_cYCbGIoYD2sOxJ5byuQEUiS0AchDm7ZXYTBk1mkDscszwg6hEqKDRMYZ3O-Qw2Ycp5Ytl-Tbthu_mA0V6J6nDBGwNQ40_DJOYN3PMH3tQmzdmLjIM9A0KNl_8/s400/20160624_104500.jpg" width="225" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHsDJ_EFRlISSB_FaxU156gQnByi0Rhtm7B4Kq4ZQK7RIap_dx1PyKL_AIQs35pp6PTSSwXjoiMjdTQEbz6U-B-Q5edegkKiGsGXy6dKRGHzJc6vJmelReRO5vVq_KiYy7VG2dICz3b8A/s1600/20160624_104320.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="900" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHsDJ_EFRlISSB_FaxU156gQnByi0Rhtm7B4Kq4ZQK7RIap_dx1PyKL_AIQs35pp6PTSSwXjoiMjdTQEbz6U-B-Q5edegkKiGsGXy6dKRGHzJc6vJmelReRO5vVq_KiYy7VG2dICz3b8A/s400/20160624_104320.jpg" width="225" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6xap5LScWh9nDKU1m0Pnk_eOlXjD0asubLdWZWur22mJl1zTHXnUw_2r56RweiDHBzTksFZKG1fidkVMDa8QMxSq-zaH2PG7FI3yx-gIqWPwjH1Yi-YQLwmHNgNbTncW7vztygfi8-os/s1600/20161015_213833.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="900" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6xap5LScWh9nDKU1m0Pnk_eOlXjD0asubLdWZWur22mJl1zTHXnUw_2r56RweiDHBzTksFZKG1fidkVMDa8QMxSq-zaH2PG7FI3yx-gIqWPwjH1Yi-YQLwmHNgNbTncW7vztygfi8-os/s400/20161015_213833.jpg" width="225" /></a></div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
Magnushttp://www.blogger.com/profile/09805092393988692373noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9120928585399840002.post-36094477129329234712016-07-09T09:38:00.003+02:002016-07-09T09:38:08.577+02:00Ganska enkel ekvation - om en månad vet viJag har aldrig kunna springa regelbundet, jag har alltid haft ont. De senaste 4 mån mer ont än vanligt. Jag förstår inte varför jag gör dessa fruktlösa försök till att bli en löpare. Det har aldrig gått och kommer säkerligen heller aldrig att gå. Ge upp!<br />
<br />
Nu är jag inte den som ger upp så lätt. Inte nu heller. Det har varit nära förr, många gånger. Det är nära även nu. Jag har träffat och fått behandlingar av de jag tror är några av Stockholms vassaste naprapater, kiropraktorer, ortopeder etc. De är inne på ungefär samma spår, men ingenting har hjälpt. Jag är i samma dåliga skick som för 4 månader sen.<br />
<br />
Nu ska jag ge det en sista chans. För den här gången. Jag har några besök inbokade och vi har en plan. Jag har gett mig själv juli månad ut. Sker ingen förbättring då så är det vila och inställda tävlingar som gäller för hela 2016.<br />
<br />
Mitt stora problem är egentligen inte löpningen. Drömmar har jag alltid haft om att bli en löpare och kommer säkerligen alltid ha. Problemet är att ingen alternativ träning fungerar särskilt bra. Ingen träning gör mig bättre. Ingen träning gör mig heller direkt sämre. Oavsett vad jag gör, vilar, tränar, skejtar, stakar, springer, eller cyklar, så är skadan oförändrad. Skada o skada, mer värk. Konstant värk som flyttar runt. Värk som växlar från mild diffus till kraftig som nästan frambringar tårar.<br />
<br />
Att skadan/värken inte blir värre av träning innebär ju egentligen att jag bara skulle kunna köra på. Det är inget fysiskt som hindrar att jag tränar. Det är värre för huvudet. Det är inte kul att nästan konstant ha ont. I praktiken skulle jag enbart kunna staka och bara satsa på Vasaloppet en sista gång, men då pratar vi 8 mån till och det är absolut inte ett alternativ. Att jag ska gå omkring med denna värk i 8 mån till är uteslutet!<br />
<br />
Till sist och det är nästan så att man inte vågar skriva det. Det ironiska i det hela är att min värk kan komma från att jag är föräldraledig. Det som skulle bli min lyxtillvaro med mycket träning med barnvagnen kan i själva verket visa sig bli min idrottsliga mardrömsperiod. En ortoped har varit inne på att problemen med 90 % sannolikhet kommer av att jag bär lilleman betydligt mer nu när jag går hemma än vad jag gjorde tidigare. En snedbelastning som jag inte är van vid. Tänk om det skulle visa sig var rätt!<br />
<br />
Träningsmässigt har det sett ut så här:<br />
<br />
Nov-mars: knappt 40 tim<br />
April: 25 tim<br />
Maj: 30 tim<br />
Juni: 24 tim<br />
<br />
Om ni undrar så är merparten av de senaste 3 mån träning rullskidåkning. En träningsform som jag vid årsskiftet lovade mig själv att inte utföra något mer av. Tyvärr så blir det inte alltid som man har tänkt sig!<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Magnushttp://www.blogger.com/profile/09805092393988692373noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9120928585399840002.post-86364448802206544342016-03-28T18:02:00.001+02:002016-03-28T18:02:36.437+02:00PanikDet är sällan jag blir stressad när jag inte kan träna eller när formen är dålig. Jag vet att det ofta vänder. Stressad kanske även är fel ord, jag blir mer frustrerad, less och förbannad.<br />
<br />
Går vi tillbaka ett drygt år och ser vad som har hänt fram till i dag så har jag haft min sämsta träningsperiod någonsin. Går vi tillbaka 6 månader så har jag inte varit i form en enda dag och jag har varit mer sjuk än någonsin. Summerar vi ihop träningstiden från 1 november så får jag ihop knappt 40 tim. Nu är jag inte stressad. Nu har jag PANIK! Panik av att aldrig komma i form igen. Panik av att jag har tappat för mycket senaste året. Panik av att inte kunna komma tillbaka.<br />
<br />
Så här kan det inte fortsätta. Sjukdom eller inte. Skador eller inte. Kroppen klarar inte av att springa mer än 2-3 pass i veckan. Det räcker inte till något. Inte ens till att hålla vikten över en påskhelg. Dessutom har jag dragit på mig en helt ny skada, egen diagnos säger piriformis syndrom. Egen ordination; 2 veckors löpvila.<br />
<br />
Därför ger jag upp nu. Jag har tidigare lovat mig själv att aldrig cykla mer. Nu finns det inga andra alternativ. Förhoppningsvis ska det kunna bli några timmar framför tv:n och påfyllning i träningsdagboken igen och med det även en större chans att komma tillbaka i god form.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiM61n75155Lc5t9GoB6yscES2G6HbSyVMKPQ5dDy08I2Lbr8cgarEGLt2mvWSfJikYL6digcV5nbxarVtFss-fxyc5sy2OdWtYWZ1bxoPilCrUNhChHX7UKPBlv0esBje1QXV7eLu0tEg/s1600/20160328_162632.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiM61n75155Lc5t9GoB6yscES2G6HbSyVMKPQ5dDy08I2Lbr8cgarEGLt2mvWSfJikYL6digcV5nbxarVtFss-fxyc5sy2OdWtYWZ1bxoPilCrUNhChHX7UKPBlv0esBje1QXV7eLu0tEg/s400/20160328_162632.jpg" width="225" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />Magnushttp://www.blogger.com/profile/09805092393988692373noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9120928585399840002.post-59279305693535167452016-02-28T13:10:00.001+01:002016-02-28T13:10:39.382+01:0050/50Jag gråter fortfarande på varje pass. Jag är lika tung som tidigare. Jag är fortfarande i usel form. 16 dagars vila nyligen, med vanlig influensa plus maginfluensa, gjorde inte formen bättre.<br />
<br />
En liten ljusning kan vi dock se i allt mörker. Idag sprang jag för första gången milen under 45 min. 20 km med progressiv fart. Sista 10 km hårt. Det är 5 min fortare än vad jag var kapabel till strax efter nyår. Nu är det bara 10 min kvar ner till mitt mål på 35 min. Dessa 10 minuter ska kapas med hälften genom träning och med hälften genom att gå ner i vikt.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGU2rQfhNljkXpRXzf2WYSwRbDyqoFTU4OvVlyuRDCDiCflrpy0YKZLL5_hTz4XJoslVZ7cm8Pk7eWBcL_9WyyNLJJJ68ab1UsqiFcs97c7ZPvoL7BwwXIEbwf8rjxvztXyxePaJgLm7o/s1600/20160228_120035.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGU2rQfhNljkXpRXzf2WYSwRbDyqoFTU4OvVlyuRDCDiCflrpy0YKZLL5_hTz4XJoslVZ7cm8Pk7eWBcL_9WyyNLJJJ68ab1UsqiFcs97c7ZPvoL7BwwXIEbwf8rjxvztXyxePaJgLm7o/s320/20160228_120035.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOIuhqcqP2Rq2q3s-64amtLMBY6Rt8zsDUToFhzRFBY6IINVV-FXcqkX59IyLAY7VKL-E7TzY5kLkdqmXpTJGbsXNWZCYrla7pNDk2RKSpKJ-a1-3IVNCe2TRjpyFJnk-BFF1eVsFFSeU/s1600/20160228_120044+%25281%2529.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOIuhqcqP2Rq2q3s-64amtLMBY6Rt8zsDUToFhzRFBY6IINVV-FXcqkX59IyLAY7VKL-E7TzY5kLkdqmXpTJGbsXNWZCYrla7pNDk2RKSpKJ-a1-3IVNCe2TRjpyFJnk-BFF1eVsFFSeU/s320/20160228_120044+%25281%2529.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<br />
<b>Årets löpning</b><br />
Vecka 1 - 33 km<br />
Vecka 2 - 27.4 km<br />
Vecka 3 - 29 km<br />
Vecka 4 - 26.6 km<br />
Vecka 5 - 41 km<br />
Vecka 6 - 0 km<br />
Vecka 7 - 5.5 km<br />
Vecka 8 - 50 kmMagnushttp://www.blogger.com/profile/09805092393988692373noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9120928585399840002.post-55559559688078864682016-01-16T14:34:00.003+01:002016-01-16T15:08:32.676+01:00Klockan ljuger aldrigDet spelar ingen roll hur det känns eller vilken puls du tränar med. Oavsett typ av pass, typ av terräng och längd på passet. Det finns bara en sak som avgör om du är i form; farten. Därför finns det inget så avslöjande som klockan. Den ljuger aldrig. Den visar alltid vilken form du är i.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
Jag vet inte hur många pass som har känts bra och där jag har trott att jag varit i bra form. Ibland på intervaller, ibland på långpass, ibland i kuperad terräng och ibland i flack terräng. Men nästan alltid så blir jag besviken när jag tittar på klockan. Farten är nästan alltid relativt för låg. Jag hatar det. När känslan är bra och man tror att formen finns där, men verkligheten är något helt annat. Att sanningen är att det oftast går så j... sakta!</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Värst är det faktiskt när jag springer. Vet inte hur många hundra gånger som jag nästan har gråtit när jag tittat på klockan. Speciellt alla gånger när jag springer på och det känns lätt och bra, för att sen få ett kvitto på att man är oduglig som löpare...</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Just nu är det värre än någonsin, av förklarliga skäl, men ändå.<br />
<br />
Här är beviset:<br />
1/1 - Jogg 3 km väg, snitt 6.38 min/km<br />
3/1 - Löp 5 km väg, snitt 6 min/km<br />
5/1 - Löp 10 km väg, snitt 6 min/km<br />
6/1 - Jogg med snowracer, 6 km på 50 min<br />
7/1 - Löp 7.3 km väg, snitt 5.56 min/km, A1 fart, men A2 puls, långsammaste benen i mitt liv<br />
9/1 - Skidor skejt, lufta lungorna, testa skidor o kolla tävling, totalt 30 km<br />
10/1 - Löp 9.6 km väg, snitt 5.47 min/km, A1 fart, men A2 puls<br />
14/1 - Löp 12.35 km väg, snitt 5.27 min/km, A2 fart, löpte på hela passet, testade 1 km på slutet, snitt 4.59 min/km, ok hjärta, men går så j... långsamt<br />
<br />
Idag har jag bestämt mig. Jag ska fokusera på något som andra avråder mig att göra. Jag ska kämpa mot naturlagarna (en kropp och ett par fötter som inte är byggda för löpning). Jag ska försöka bli en anständig löpare på ålderns höst. Jag har redan kastat pulsbandet i soporna. Nu ska jag bara mäta km och fart. Jag ska lugnt o metodiskt bygga upp mig och sakta plocka bort min övervikt. Just nu väger jag helt oacceptabla 78 kg.<br />
<br />
När detta skrivs så springer jag inte milen under 50 min. Jag springer inte Lidingöloppet under 3 tim. Jag springer inte maran under 4 tim och jag springer inte AXA under 6 tim. Detta säger att jag är i samma löpform som när jag var nio år, NIO ÅR!<br />
<br />
Om inte annat så är det en bra utgångspunkt. Det kan inte bli sämre. Om jag skulle vara tvungen att vila ett år nu så skulle jag inte springa långsammare.<br />
<br />
Nu blir det till att mäta km och fart, då vet jag med säkerhet hur formen utvecklar sig. Men innan dess, så ska jag ta ett EKG nästa fredag, bara för att säkerställa att allt är som det ska.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhU08yAxH-2lZP_OIBKvYhk2NURIK-Dsdt4fTDzUxIJ6aHLuwss_SU4vGym1sjrSSHLMiuq-0HchE415qpdxnE2KUoaoKPzxjQDITApYOaySFuSaWi7-DTBbwb3dMh4NZuTJObzyHXT44o/s1600/l%25C3%25B6pare.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="255" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhU08yAxH-2lZP_OIBKvYhk2NURIK-Dsdt4fTDzUxIJ6aHLuwss_SU4vGym1sjrSSHLMiuq-0HchE415qpdxnE2KUoaoKPzxjQDITApYOaySFuSaWi7-DTBbwb3dMh4NZuTJObzyHXT44o/s320/l%25C3%25B6pare.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<br /></div>
<div>
<br /></div>
Magnushttp://www.blogger.com/profile/09805092393988692373noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9120928585399840002.post-85668054208064530522015-12-24T22:16:00.001+01:002015-12-24T22:16:43.896+01:00Ten and Out<span style="background-color: white;">De senaste sju veckorna har varit en kamp, en kamp för att bli frisk och kunna börja träna igen. Det har nästan känts som om jag har varit i en boxningsring och fått ta emot smäll efter smäll och där den sista smällen var så hård att jag själv började tvivla på att jag skulle kunna resa mig upp igen. Det har känts som om domaren fastnat på 9 och inte vill säga de magiska orden. Utan bara väntat och hoppats på att jag skulle resa mig upp. Väntat för att ge mig chansen att vända matchen och till slut stå där som en segrare.</span><br />
<span style="background-color: white;"><br /></span>
<div style="background-color: white;">
Tyvärr så orkar domaren inte vänta längre. Han har bestämt sig för att säga de magiska orden, Ten and Out. Eller på klarspråk, jag är uträknad!</div>
<div style="background-color: white;">
<br /></div>
<div style="background-color: white;">
Det började med ett par sega träningsveckor runt månadsskiftet oktober/november. Det fortsatte med en lättare förkylning och vila den 9:e nov, som sen blev nya återkommande virusinfektioner och ännu mer vila.</div>
<div style="background-color: white;">
<br /></div>
<div style="background-color: white;">
Nu har jag vilat helt sen den 9:e nov (förutom tre promenadpass på rullskidor/hiking/skidor i 20% fart). Jag är fortfarande inte frisk. I bästa fall som det känns nu så kan jag vara tillbaka i lätt träning efter nyår.</div>
<div style="background-color: white;">
<br /></div>
<div style="background-color: white;">
Efter en sådan här lång sjukfrånvaro (mitt livs längsta tidigare uppehåll utan träning var 13 dagar) så behöver jag minst två veckor med lätt träning för att komma igång och inte riskera någon ny infektion. Sen behöver jag säkert två två veckor för att skruva upp träningen till normalnivå. Då är det en vecka kvar till första distansen på MWC. Vet inte om jag behöver skriva mer för att man ska förstå att det är en omöjlig ekvation för mig att vara i tävlingsform den 6:e feb.</div>
<div style="background-color: white;">
<br /></div>
<div style="background-color: white;">
Tråkigt, sorgligt, förjävligt eller vad man nu väljer att använda för ord. Så är det. Bara att gilla läget.</div>
<div style="background-color: white;">
<br /></div>
<div style="background-color: white;">
Vad som händer härnäst vet jag inte. Ska bara låta kroppen vila och läka ut. Sen får vi se vad nästa stora mål blir. För något nytt mål lär det bli. Träning utan mål går inte. Om man nu inte vill träna för husbehov och det vill jag inte. Inte just nu. Det får andra göra.</div>
<div style="background-color: white;">
<br /></div>
<div style="background-color: white;">
<b>Jag lovar att komma tillbaka, men fram till dess så önskar jag er alla</b> <b>en God Jul och ett Gott Nytt År</b>!</div>
Magnushttp://www.blogger.com/profile/09805092393988692373noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9120928585399840002.post-72734429495631000862015-11-16T20:14:00.002+01:002015-11-16T20:14:25.655+01:00Vila igenEfter senaste inlägget smög jag igång kroppen igen efter 1 veckas förkylning. Kroppen reagerade med strejkkänning. På alla möjliga sätt har jag försökt att lura den att bli piggare, inklusive vila. Inget har hjälpt. Efter en semestervecka på Playitas så hade jag förra veckan hopp om att det skulle vända, näst sista passet där nere kändes faktiskt riktigt bra, men icke. Ännu mer strejkkänning i kroppen samt lite rosslig på tisdagsmorgonen. Det fick istället bli en ny vecka med helvila.<br />
<br />
Efter denna helg hade jag som mål att komma igång igen, men som det ser ut nu så lutar det fortsatt åt vila. Det är inte alltid det blir som man tänkt sig. Efter en vecka med minimalt med sömn och tråkiga läkarbesked i familjen så trodde jag inte det kunde bli värre. Så fel jag fick. Efter en sen filmkväll i lördags så kom jag i säng 00.30. Strax innan kl 2 kom lilltjejen in från sitt rum och vi lade oss i extrarummet för att inte störa lillebror. Tur det, efter 5 min började eländet. Magsjuka eller kräksjuka, oavsett så lyckades jag inte klämma in 1,5 tim sömn förrän kl 14 igår. I hopp om att det gått över så gick jag o lade mig kl 21 igår. Tyvärr så var det för tidigt att ropa hej. Inte så allvarligt inatt, men tillräckligt för att få sömnen avbruten 8 ggr samt 2 tim helvaken mellan 03-05.<br />
<br />
Visserligen känner jag mig bättre nu på morgonen än någon morgon förra veckan, men risken för återfall är för stor. Några fler längre avbrott inför Finland har jag inte råd med.<br />
<br />
Ps,Vet att det finns värre saker än dåligt med sömn och att vara småbarnsförälder är jag ju inte ensam om. Denna veckas situation drabbar garanterat alla någon gång, men jag kände bara att jag hade lite behov av att tycka lite synd om mig själv, för timingen just nu är verkligen inte bra... Ds<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaC6cQhfGYFygWViuu0IcUhxym3mAu3lDyfEIG62cCobvqt8YjgjJ-ILSWQt7oSpbNzVf7-VZg3SfJaJE7J3ZIpmmUWcMIrNtAs4F-nVI-TPCHQH4ghomEwOqVH0aAgUb1iMxhXd3k2Hk/s1600/1.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaC6cQhfGYFygWViuu0IcUhxym3mAu3lDyfEIG62cCobvqt8YjgjJ-ILSWQt7oSpbNzVf7-VZg3SfJaJE7J3ZIpmmUWcMIrNtAs4F-nVI-TPCHQH4ghomEwOqVH0aAgUb1iMxhXd3k2Hk/s400/1.png" width="303" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Lördags natt</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtL-9_HYCRZGgODCU1EkDOGheAQUPCZdiDdtDIzC2ztn7vBSWVifweNfldFJRE-qf9eSnEZnV4EfM7dVJLq3PQwqXC8iIuXQ1PkqnQuVAoRUjSxK0CQYt7pfNeGctH_oW1oOQ9X9g_t7U/s1600/2.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtL-9_HYCRZGgODCU1EkDOGheAQUPCZdiDdtDIzC2ztn7vBSWVifweNfldFJRE-qf9eSnEZnV4EfM7dVJLq3PQwqXC8iIuXQ1PkqnQuVAoRUjSxK0CQYt7pfNeGctH_oW1oOQ9X9g_t7U/s400/2.png" width="318" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ett bra pass på semestern</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwIZyiNBTxVPQR-G8wSerKSd1qo0UVuKsGniO1pBzZzPA7xakwpXwn8pUpCaTC43ppTVnDGTpuc0KQoVKP8kWkoB9J0qOakeCEeyOs_vsgwFsbINFWFSXKCrNX2vL7O-SLew-pRCx-0ko/s1600/3.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwIZyiNBTxVPQR-G8wSerKSd1qo0UVuKsGniO1pBzZzPA7xakwpXwn8pUpCaTC43ppTVnDGTpuc0KQoVKP8kWkoB9J0qOakeCEeyOs_vsgwFsbINFWFSXKCrNX2vL7O-SLew-pRCx-0ko/s400/3.png" width="340" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Inte i form, men njutning för det</td></tr>
</tbody></table>
<br />Magnushttp://www.blogger.com/profile/09805092393988692373noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9120928585399840002.post-62661928815965698812015-10-17T16:21:00.003+02:002015-10-17T16:21:52.456+02:00RäddJag är inte rädd för att vila. Jag är inte rädd för kortare uppehåll i träningen. Jag är inte rädd för att bli sjuk. Men just nu är jag faktiskt rädd. Rädd för att kroppen ska säga nej. Att jag inte längre ska kunna balansera mig fram i träningen och undvika ett längre uppehåll. För ett längre uppehåll skulle förstöra alla chanser till framgång i vinter.<br />
<br />
Sanningen är att jag har en kropp som inte tål särskilt mycket träning.Det har den aldrig gjort. Framför allt inte löpning. Tyvärr är jag nu i ett läge där den knappt tål någonting alls. Sedan AXA har det strulat ordentligt. Vissa dagar är bättre än andra. Jag har klarat mig på stor variation och mer rullskidor. Jag har framför allt klarat mig på en mycket bra form som gjort att jag kunnat tränat med låg puls och således fått en bättre återhämtning.<br />
<br />
Förra veckan var mycket bra form- och träningsmässigt även om jag fick kämpa mot allt större skadekänningar. Denna vecka har jag varit lätt förkyld och därför valt att helt vila. Dels för att hämta hem förra veckans träning, men främst för att läka ihop lite. Vila och behandlingar har dock inte hjälpt utan läget är oförändrat. Det vill säga dåligt.<br />
<br />
Därför är jag rädd, mycket rädd. Att det ska fortsätta åt fel håll. För då kommer denna underbara träningsform vara ett minne blott!<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_lRIaBAcHb49uBlDwZcZ2JO83tF7YfgSE3qqIYYXEcvcVXuu3Jl0OrnyB6ix5BJ3sg98Gq07Ow0qwTubbzOF5NEl_Dk81wuvo88ZCLE0wX2gvcZG9yWL8hxg5wbsaCSHuM3XN1XoC_zQ/s1600/1.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_lRIaBAcHb49uBlDwZcZ2JO83tF7YfgSE3qqIYYXEcvcVXuu3Jl0OrnyB6ix5BJ3sg98Gq07Ow0qwTubbzOF5NEl_Dk81wuvo88ZCLE0wX2gvcZG9yWL8hxg5wbsaCSHuM3XN1XoC_zQ/s320/1.png" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ultraljud som inte är ok</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Förra veckans träning:<br />
Mån fm - Rullskidor K 3 tim A1<br />
em - Löpning backintervaller 6*4 min/vila 2 min, progressivt A2+ till A3+<br />
Tis fm - Rullskidor F 1.30 tim A1<br />
em - tung styrketräning 30 min<br />
Ons - Rullskidor K 1.45 tim A1<br />
Tors - Rullskidor F testlopp 30 min A3<br />
Fre - vila<br />
Lör - Löpning kuperat 1.30 tim lugn A1<br />
Sön - Löpning kuperat 3 tim lugn A1Magnushttp://www.blogger.com/profile/09805092393988692373noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9120928585399840002.post-40167631803556021162015-09-21T21:27:00.002+02:002015-09-21T21:27:17.106+02:00Test ny rutin o älskade måndag<div class="MsoNormal">
Jag vet att detta kommer att sticka i ögonen på några, men
jag måste bara säga det, ”jag älskar måndagar”. Hur f...n kan jag säga det och vad
är bakgrunden?</div>
<div class="MsoNormal">
Jag är kvällsmänniska och jag har alltid varit det. Jag
älskar att sitta i soffan och se på film och serier och är samtidigt oftast surfande på någon hemsida som jag säkert redan läst åtskilliga gånger. Det spelar ingen
roll om jag tränat eller inte eller hur tidigt jag har klivit upp eller om jag
har kraftig sömnbrist för stunden, jag är alltid pigg på kvällen.<br />
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Alla är vi ju olika. Vad är då problemet? Vad spelar det för
roll om vi är morgon- eller kvällsmänniska? Jo, för min del innebär det att jag
sover för lite och således får alldeles för dålig återhämtning efter min
träning. Oftast är det matlagning och läggning av barn innan jag är ute på
kvällens träningspass runt 20.00. Oavsett träningspassets längd och innehåll så
behöver kroppen varva ner lite. Oftast fastnar jag då framför tv:n och är sällan i säng före 00.00. När klockan sen ringer 06.00 så förstår man ju att
återhämtningen över tiden blir för dålig.<br />
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Efter vinterns/vårens strul och sommarens träningsframgång
så har jag under en tid nu funderat på hur jag ska kunna undvika samma källare
igen och behålla det överskott som jag lyckats skapa under de senaste månaderna. Jag har letat efter ett sätt att säkerställa återhämtningen efter passen samt att
undvika att träna när kroppen ropar efter vila bara för att det är fint väder eller
att man har tiden. Svaret blev att göra tvärtom samt att följa en struktur som tidigare har använts med framgång av en av våra mest kända skidåkare, nämligen Per
Elofsson.<br />
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Under 3 veckor har jag följt hans struktur, träning 5 dagar,
vila 2 dagar. Nu har jag självklart (om någon mot förmodan trodde det) inte
tränat lika mycket eller hårt som han, men strukturen har varit samma. Jag har
även slutat att träna på kvällen. Istället så har jag tränat tidigt på morgonen.
Klockan har ringt 04.45 och passet har börjat 05.00. Normalt har jag kört ca
1.30 tim, vilket innebär att jag hinner med min buss (vidare till tunnelbanan)
kl 07.00 och är, liksom tidigare, på jobbet före de flesta av mina kollegor. <br />
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
För- och nackdelar som jag sett hittills? Inga nackdelar
förutom lite psykologiska situationer. Exempelvis om barn vaknar efter 04.00 och jag vet att klockan ringer om några
minuter, då kan det vara svårt att somna om. Annars ser jag bara fördelar. </div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 7pt; font-stretch: normal; text-indent: -18pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
</div>
<ol>
<li><span style="font-size: 7pt; font-stretch: normal; text-indent: -18pt;"> </span><span style="text-indent: -18pt;">Dagens träning är oftast klar senast 07.00 (om
jag kör långpass). Kör jag dubbla pass så är båda passen klara 12.00.</span></li>
<li><span style="text-indent: -18pt;">Helt nere i varv när jag går och lägger mig,
inga insomningsproblem och </span><b style="text-indent: -18pt;">bättre</b><span style="text-indent: -18pt;">
sömn</span></li>
<li><span style="text-indent: -18pt;">Tvingar mig i säng när jag vet att jag ska upp
så tidigt, vilket ger </span><b style="text-indent: -18pt;">mer </b><span style="text-indent: -18pt;">sömn</span></li>
<li><span style="text-indent: -18pt;">Ledig hela helgen, vilket i många fall ger 3
dygn vila (om jag kör 1 pass på fre). Inga onödiga pass när jag är sliten. Säkerställer
återhämtning och överskott.</span></li>
<li><span style="text-indent: -18pt;">Ingen stress och mer tid för annat under helgen.</span></li>
</ol>
Nu kanske ni förstår varför jag älskar måndagar. Jag får
träna igen ;-) och jag är alltid (hittills) i toppform denna dag (men vi får väl se hur kaxig jag är om en månad när mörker och kyla bitit sig fast).<br />
<br />
Ps. Nu råkade jag visst bli sjuk efter de första tre veckorna. För att väcka kroppen efter 8 dagar så fick det bli lite frisk luft i helgen. Tillbaka i normal träning idag så var det ändå ingen skillnad jämfört med innan sjukdagarna. Jag var i toppform. Tack för det kroppen! Ds.<br />
<br />
<b>Utdrag senaste veckorna:</b><br />
Mån 24/8 - Rullskidor skejt 5*6 min/vila 1 min, A3<br />
Fre 28/8 - Rullskidor skejt Distanse 40 min med spurt var 5:e min, A3<br />
Lör 29/8 - vila<br />
Sön 30//8 - vila<br />
Mån 30/8 - fm - Stakning 2 tim inkl 6*5 min backe A2+<br />
- em - Löpning 10*4 min/vila 1 min backe (bandet), A3<br />
Tis 1/9 - Stakning 1.45 tim lugnt<br />
Fre 4/9 - Rullskidor skejt 3 tim lugnt (ca 52 km)<br />
Lö 5/9 - vila<br />
Sön 6/9 - vila<br />
Må 7/9 -fm - Rullskidor klassiskt Distanse 50 min A2+<br />
em - Löpning bandet 30 min Distanse backe A3<br />
Ons 9/9 - Stakning 3 tim lugnt<br />
Fre 11/9 - Löpning bandet 15*4 min/vila 1 min backe, progressivt A2-A3<br />
12-18/9 - sjuk<br />
Lö 19/9 - Jogg 5*4 min/gång 1 min + rullskidor klassiskt 43 min<br />
Sön 20/9 - Stakning 1.15 tim lugnt<br />
Mån 21/9 - Löpning 1.15 tim lugnt<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCZ4ZPGJDBAwLDnSGAImVBspQWdEMVqeQapIO4v7d07OVYortqpXC9R0T7D8wX-JVN4k-f3rfCokjjlWVVxzeOBAZBYyMgMOg0fELnezTwbQcpwjDlyKEhn4etyTuzsiY0UnSSOMh5zoo/s1600/11.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCZ4ZPGJDBAwLDnSGAImVBspQWdEMVqeQapIO4v7d07OVYortqpXC9R0T7D8wX-JVN4k-f3rfCokjjlWVVxzeOBAZBYyMgMOg0fELnezTwbQcpwjDlyKEhn4etyTuzsiY0UnSSOMh5zoo/s320/11.png" width="216" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Tungt o somna om</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4f-uamXU_-M9u3x1E17LKP_w8T1gViXtRaxw9ZIV6ihP_mpbQMzgMwiwhqb2Q4_SrrS3vPIF1N86X1HjqaSArzBBQjiv2n-YpXhGZdstkH90vHf8AUukqwEuhkwXiSKT5YAkB2R1A_sQ/s1600/12.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4f-uamXU_-M9u3x1E17LKP_w8T1gViXtRaxw9ZIV6ihP_mpbQMzgMwiwhqb2Q4_SrrS3vPIF1N86X1HjqaSArzBBQjiv2n-YpXhGZdstkH90vHf8AUukqwEuhkwXiSKT5YAkB2R1A_sQ/s320/12.png" width="276" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Inte alltid kul att träna</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbGk159nEies-vqrk4SdegmQlsdMRRgNCczWh2fngPF7mFaZ8LkFvGhhGuESOdtbXbMjOxNk9A_VPJAk2cCRoZ8LpdNwuu11jUIMog7SNG069U4nGhHkls49neVCnwtkqNRQOCprhmhiM/s1600/13.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbGk159nEies-vqrk4SdegmQlsdMRRgNCczWh2fngPF7mFaZ8LkFvGhhGuESOdtbXbMjOxNk9A_VPJAk2cCRoZ8LpdNwuu11jUIMog7SNG069U4nGhHkls49neVCnwtkqNRQOCprhmhiM/s320/13.png" width="276" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ibland får man chansen att njuta</td></tr>
</tbody></table>
<br />Magnushttp://www.blogger.com/profile/09805092393988692373noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-9120928585399840002.post-90501025366251200642015-08-22T10:57:00.002+02:002015-08-22T10:57:41.811+02:00Jag är tillbakaJag hade kunnat komma tillbaka tidigare till bloggen och berättat, men efter AXA så blev jag lite osäker (sliten). Efter gårdagens pass är jag säker igen. Jag är tillbaka! Jag är tillbaka i form igen och det med råge. Troligen är jag i mitt livs tränings- och skejtform.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
När jag tog time out i början av maj så var jag i mitt sämsta skick någonsin. Nu är jag tillbaka. Hur långt det kommer att räcka är omöjligt att säga. För att få ett kvitto på den verkliga formen så behöver jag tävla, tävla i en gren som jag ska prestera i, d v s skidor. Inget annat räknas just nu. Oavsett så ger det en stor trygghet att känna sig i bra form. Bra träningform visar att jag har gjort saker rätt hittills. Nu gäller det bara att fortsätta på den vägen och lyckas jag med det så kan vinterns mästerskap bli roligt, riktigt roligt.<br />
<br />
Vad hände, när vände det och hur kunde det gå så fort att komma tillbaka? Egentligen vet jag inte vad som hände och varför det vände, men jag vet exakt när det hände. Lördagen 10 maj så sjönk snittpulsen på ett pass med över 10 slag. Bara över en natt så var pulsen normal igen under träningen. Därefter har det fortsatt. Veckan efter så hade jag exempelvis en av mina bästa majveckor någonsin (v 20). Så här står det skrivet i träningsdagboken:<br />
<br />
Tis - Löpning 15 km progressivt i Ursvik - 1 min från pers trots 77 kg tung<br />
Tors - RF 2*12 min zon 3, 4+6+8+8+6+4 min zon 4 - aldrig stum, grym åkekonomi<br />
Lör - Stakning 4.10 tim - aldrig varit starkare så tidigt på året, trots lite rullisar hittills<br />
Sön - Löpning 2 tim progressivt A2 - ej snabbast, men galet lätt andning<br />
<br />
Jag vet också varför jag inte ramlat tillbaka ner i källaren. Dels har jag fått vara frisk hela sommaren, men den främsta orsaken är att jag på ett bättre sätt balanserat mina pass mellan hårda och lätta. Jag har också tränat mycket mindre än tidigare, jag har haft fler vilodagar och jag har helt slutat med att testa gränserna. Allt har handlat om att säkerställa överskott med tätare intervaller, d v s undvika att gå med tunga ben under för lång period. Förr kunde mina ben vara tunga i veckor, ibland månader. Idag pratar vid max några dagar. Så ska det fortsätta. Något annat har jag inte råd med.<br />
<br />
Så, oavsett om jag lyckas eller ej med att behålla formen så kommer ni att få följa min träning ända fram till MWC i feb. Håll till godo!<br />
<br />
Utdrag och en liten sammanfattning av sommarens träningspass:<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhXm9-Ol6iqV38E8Z2mxyTUs9JIKwnompX9fEC3oi0DZgDjNbHbPSfJMpDdF3N-bcyhMkiUdaasZFDZa29CZwDY803U5WIX-fTzQlrZGSAgYUn1MkuYXnG_defYzUDcbNwb8w7WbkwMqls/s1600/Namnl%25C3%25B6s.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhXm9-Ol6iqV38E8Z2mxyTUs9JIKwnompX9fEC3oi0DZgDjNbHbPSfJMpDdF3N-bcyhMkiUdaasZFDZa29CZwDY803U5WIX-fTzQlrZGSAgYUn1MkuYXnG_defYzUDcbNwb8w7WbkwMqls/s1600/Namnl%25C3%25B6s.png" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEih9z6z6CwvX0FR9nN47ZtBgqvalbC4f0k1smMA3ezkXSAQX4G-yJa0HcdYdJTTLFVT8tCGTr9j7NB4Vm9PeOCe2rSY-jX9J85XisFmEIrwy8u48vtCxKNmIaQozpk8AEuGXl1SkZKFBvw/s1600/3.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="163" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEih9z6z6CwvX0FR9nN47ZtBgqvalbC4f0k1smMA3ezkXSAQX4G-yJa0HcdYdJTTLFVT8tCGTr9j7NB4Vm9PeOCe2rSY-jX9J85XisFmEIrwy8u48vtCxKNmIaQozpk8AEuGXl1SkZKFBvw/s400/3.png" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />
<br />
<br /></div>
Magnushttp://www.blogger.com/profile/09805092393988692373noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-9120928585399840002.post-56920673757199954902015-05-06T21:26:00.001+02:002015-05-06T21:26:15.645+02:00Time out - Så illa är det!Muskulärt utbränd - Ja (hittar ingen annan förklaring)<br />
Löptävlingar i år - Tveksamt<br />
Veteran VM - Förhoppningsvis (om det vänder)<br />
<br />
Just nu befinner jag mig i den mörkaste av alla tunnlar. Jag upplever mitt livs sämsta fysiska form. Jag har varit i dålig form förr, men det här är något helt annat. Allt började den 17 feb i år, men orsaken ligger nog ackumulerat sedan flera år tillbaka.<br />
<br />
Efter att jag återigen haft en dålig vecka med sömn så har jag ändå känt mig lite piggare de två senaste dagarna. Det gjorde att jag idag tog mig ut med förhoppning om att hitta något ljus i tunneln, men icke. Det blev ett varv på Ursviks 15 km, Betydligt längre än planerat, eftersom jag återigen blev så frustrerad och besviken och att jag samtidigt för sista gången ville få ett kvitto på hur illa det är.<br />
<br />
Hur illa är det då? Med facit i hand efter dagens pass så kan jag sammanfatta följande:<br />
<br />
Jag är ingen löpare och kommer aldrig bli någon. En måttstock jag haft är att om jag springer milen under 40 min så vet jag att det räcker för att åka hyfsat på skidor. Klarar jag mig inte under 45 min så vet jag att jag är chanslös. Idag får jag vara glad om jag tar mig under 50 min.<br />
<br />
2009 sprang jag Stockholm halvmarathon på 1:22:17. Idag skulle jag inte ta mig under 1:45. Samma år tog jag mig runt Lidingöloppet på 2:13:54. Idag får jag vara glad om jag tar mig under 3 tim.<br />
<br />
På dagens runda runt Ursvik 15 så hade jag en snittid på 5.38 min/km. Visserligen har jag aldrig snittat under 4.30 min/km. Ansträngningsnivån var hög med en snittpuls på A2. Eftersom jag sprang hemifrån (100 m) så avslutade jag med de första 5 km, vilket innebar att jag fick den tunga branta backen efter 4 km på slutet. Det var nätt och jämt att jag tog mig joggandes uppför, jag fick pressa mig ordentligt. Så illa är det!<br />
<br />
Vill ni ha en sammanfattning av träningsåret så här långt så blir det tyvärr inte mer positivt än att titta på antalet vilodagar hittills i år.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmE4ymaRR_GStn9_nXAJ5Bg_udOZfGZm0X3pA_BNcyN3tqQgYZPjS1qm7FVIhWB5_e4RgBV-KLH24Xz9Hb9G9rKelvPAkn889M1MtKlkNbTXubb8b6D3vLV7MdAHgZuXGZVag1JSH0G0Y/s1600/150506.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmE4ymaRR_GStn9_nXAJ5Bg_udOZfGZm0X3pA_BNcyN3tqQgYZPjS1qm7FVIhWB5_e4RgBV-KLH24Xz9Hb9G9rKelvPAkn889M1MtKlkNbTXubb8b6D3vLV7MdAHgZuXGZVag1JSH0G0Y/s1600/150506.png" /></a></div>
<br />
<br />
Nu ställer sig säkert någon frågan om jag inte ska kolla upp kroppen. Svaret är, det har jag redan gjort. Samtliga prover såg bra ut inkl EKG. Därför har jag inget annat val är att fortsätta att ta dag för dag med vila och lätt motion och se var allt tar vägen. Eftersom jag är trött på att bara skriva negativa saker (jag utgår även från att ni som följer mig är trötta på att aldrig få läsa något positivt) så väljer jag att helt enkelt ta ett uppehåll från allt vad sociala medier heter.<br />
<br />
Nästa gång (om) ni hör något ifrån mig så hoppas jag att det ska vara något positivt.<br />
<br />
Avslutningsvis vill jag bara säga, oavsett hur eländigt man själv tycker man har det så finns det alltid någon som har det värre. Nu får vi alla hoppas att en av de största multitalangerna någonsin tar sig tillbaka efter gårdagens <a href="http://www.aftonbladet.se/config/sportbladet_konfiguration/sportbladet_vintersport_konfiguration/skidor_konfiguration/article20745175.ab" target="_blank">olycka</a>.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Magnushttp://www.blogger.com/profile/09805092393988692373noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-9120928585399840002.post-62383038096746805162015-04-01T06:53:00.001+02:002015-04-01T06:53:05.108+02:00Detta är inget aprilskämtDet var länge sen jag var i form och det kommer att dröja tills nästa gång. Just nu är kroppen i dess sämsta skick någonsin. En kombination av återkommande förkylningar, avsaknad av träning, ålder och ett misskött leverne. Som det känns nu så undrar jag om jag överhuvudtaget kommer att komma i form igen. Kort uppsummering:<br />
<br />
2/2 - Löpning 1.35 tim, bra form<br />
3-7/2 - sjuk<br />
8-16/2 - träning och bra form<br />
18-26/2 - sjuk<br />
27/2-24/3 - sporadisk träning, mycket dålig form, inte ett endaste pass har känts normalt<br />
25/3 - sjuk tillsvidareMagnushttp://www.blogger.com/profile/09805092393988692373noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-9120928585399840002.post-44442125980360943012015-03-17T21:43:00.002+01:002015-03-17T21:43:45.919+01:00ÖverviktIgår morse så vägde jag in mig på 78,5 kg. REKORD! Per definition så är jag nu en person som lider av övervikt, dvs, jag har ett BMI på över 26. Nu kanske det inte är det bästa måttet på ohälsosam övervikt eftersom det inte tar hänsyn till muskelmassa, men ändå. Ska jag vara i mitt livs form i februari nästa år och ta medalj så kan mitt för dagen osunda leverne inte fortsätta.<br />
<br />
När det gäller träning så har motivationen alltid funnits där, hade jag inte haft en kropp som är skör som porslin så hade jag nog tränat ihjäl mig vid det här laget.<br />
<br />
När det gäller kost och sömn så är det precis tvärtom. Jag har försökt 100-tals gånger att ta tag i detta, men motivationen har aldrig funnits där över tiden. Det är inte säkert att den finns där nu heller, men jag ska göra ett allvarligt försök, igen!<br />
<br />
Jag vet det mesta om kost, näringsintag och diverse kända och okända dieter. Jag vet hur elitidrottare äter i alla deras olika grenar. Jag vet hur olika kulturer och regioner äter. Jag ska inte kopiera någon/något utan ta lite av varje, sådant som jag tror på och som jag vet att min kropp mår bra av. Jag ska göra det enkelt, jag ska äta nyttigt, hälsosamt och varierat, men jag ska framförallt utesluta allt skräp. Nu säger säkert någon att det inte håller i längden att förbjuda något utan att det är bättre att begränsa. Jag lovar, jag har provat allt och för mig så finns det inget alternativ. Jag måste förbjuda, det har alltid hållit längre då jämfört med de tillfällen jag valt att bara begränsa.<br />
<br />
När det gäller sömnen så lär jag aldrig få in de timmar som eliten får. 9-10 tim eller som i vissa fall 13-14 tim är bara till för de professionella. Jag ska försöka att sträva efter de magiska 8 tim per natt och det kommer att vara nog så svårt, kanske omöjligt med tanke på det stressiga ekorrhjul man springer i. Oavsett hur många det blir så måste det bli fler än idag. Idag är det en katastrof. Det bästa är dock att jag redan idag kastar bort 15 tim i veckan i onödan framför tv:n under sena småtimmar. Några av dessa ska jag lätt kunna konvertera till sömn.<br />
<br />
Håll tummarna, nu kör vi. Igen!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpmX6kufNUT4Y_pZL380rFYdkrfr-VJ6tod_7a1OTt4lLSIdKh4fXVFMgwziB3Osld5pY1UgdTKBwfPmMTOSqLmrTCqDdhpGlZeWFBaI8t0lK_DOKKV-R9mh-21LgPR4HZ-1rLeaaV3Rw/s1600/161ce46859b195ee1cb42ed2f89c3297.flodhast.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpmX6kufNUT4Y_pZL380rFYdkrfr-VJ6tod_7a1OTt4lLSIdKh4fXVFMgwziB3Osld5pY1UgdTKBwfPmMTOSqLmrTCqDdhpGlZeWFBaI8t0lK_DOKKV-R9mh-21LgPR4HZ-1rLeaaV3Rw/s1600/161ce46859b195ee1cb42ed2f89c3297.flodhast.png" height="271" width="400" /></a></div>
<br />
<br />
<br />Magnushttp://www.blogger.com/profile/09805092393988692373noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9120928585399840002.post-46761999424250677132015-02-17T19:27:00.002+01:002015-02-17T19:27:58.819+01:00Genväg lika med senvägFör en månad sedan var det DM helg i Stockholm. Jag ställde upp för att jag ville få ett besked var jag stod. Jag blev positivt överraskad. Sen dess har det rullat på bra med träningen, så pass bra att jag blev lite sugen på att åka klubbens egna tävling, Värmdöloppet, samt Stockholm Ski Marathon, som båda blev flyttade på grund av snöbrist.<br />
<br />
När det känns bra så blir man ännu mer motiverad. Motiverad att göra det där lilla extra för att vara i form när man väl står där på startlinjen. Knappt om tid och med liten möjlighet att åka skidor på kvällarna så fick det bli några hårda pass på löpbandet.<br />
<br />
Problemet när man behöver komma i form på kort tid är att man måste chansa och ta en genväg i träningen, man måste ligga på gränsen för vad kroppen klarar av. Än värre blir det i dessa tider då många omkring en är sjuka. Nästan lite som väntat klarade inte kroppen belastningen utan jag drog på mig en lättare förkylning. Ingen tävling alltså!<br />
<br />
Som tur var gick det över snabbt, så efter sex dagar var jag tillbaka igen. Bra eller dåligt, men det kändes faktiskt ganska bra redan på första passet. Detta gjorde att jag trappade upp lite snabbare än vad jag brukar göra. Jag höll igen på intensiteten, men var istället ute lite längre. Kroppen svarade på varje pass så ganska snabbt blev jag sugen på att testa den i tävling igen. Bessemerloppet låg bra till i tiden och jag har åkt det loppet förr.<br />
<br />
Då kroppen svarade på varje pass så ville jag återigen försöka få till en liten kortare formtopp. Samma visa igen. Även om jag bara har kört mängd senaste tiden, så har jag chansat, försökt ta en genväg till formen och tyvärr igen gått över gränsen. I natt vaknade jag upp med halsont och täppt näsa. Så söndagens tävling är alltså bara att lägga åt sidan!<br />
<br />
Nu är det tveksamt om jag gör några fler försök. För ska jag slippa att ta några fler genvägar så behöver jag lägga en ordentlig grund till nästa vinter efter tre somrar utan skidträning. Jag vill ha stort utrymme att planera min form och få den lagom i tid till Finland.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqs7V0ZHxHdDxQ5mrsNtpkSf_yipKR1DW7yNUX2_qLiC7TJ6iUpyNaSMAYaTs85Kork0pjJvOvjPSFnkiFnSgEi4LjbCgdP4u5A6JsjjAEzH_ThX2F-bLJSq8R3XOW0LBHkKifeUPEaUw/s1600/DM+helg.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqs7V0ZHxHdDxQ5mrsNtpkSf_yipKR1DW7yNUX2_qLiC7TJ6iUpyNaSMAYaTs85Kork0pjJvOvjPSFnkiFnSgEi4LjbCgdP4u5A6JsjjAEzH_ThX2F-bLJSq8R3XOW0LBHkKifeUPEaUw/s1600/DM+helg.jpg" height="640" width="460" /></a></div>
<br />
<br />
<br />Magnushttp://www.blogger.com/profile/09805092393988692373noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9120928585399840002.post-46888881792091711572015-01-25T21:30:00.002+01:002015-01-25T21:30:26.726+01:00Ett besked jag behövdeFörra helgen gjorde jag kanske både vinterns första och sista tävling. Planen har hela tiden varit att träna mig igenom vintern utan tävlingar. Efter den senaste sjukperioden i mitten av november så har jag fått träna på bra och regelbundet. Efter en julperiod med bra träning och bra känsla så kände jag ändå att jag behövde en tävling i vinter för att få ett kvitto på var jag står. Det är alltid mycket lättare att gå in i en grundträningsperiod när man vet exakt var man står och vad man behöver lägga fokus på och jag har haft en väldigt stor osäkerhet på min stakkapacitet.<br />
<br />
På lördagen var det individuellt och på söndagen stafett. Båda dagarna med avkortade distanser, 10,5 km respektive 7 km. Båda dagarna bjöd även på helt platta banor med hårda fasta spår, således så likt rullskidor det kan bli.<br />
<br />
Min känsla under förra helgen var ganska lika, summerat till mycket positivt och glatt överraskad. Jag fick precis det svar jag behövde för att kunna fortsätta min uppbyggnad och göra det med gott självförtroende och stor tro på veteran VM i Finland.<br />
<br />
<a href="http://www.sikskidor.se/jahia/webdav/site/sikskidor/shared/Resultat%202015/Resultat%20DM%202015-ny.pdf" target="_blank">Resultat lördag</a><br />
<br />
<a href="http://www5.idrottonline.se/IKJHaninge/Resultat/" target="_blank">Resultat söndag</a><br />
<br />
<br />
<br />
<br />Magnushttp://www.blogger.com/profile/09805092393988692373noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9120928585399840002.post-80981439175957676732014-12-31T16:57:00.004+01:002014-12-31T16:57:55.345+01:00Gott Nytt Träningsår 2015En stor fördel med lite julledighet är att man hinner köra lite mer rejäla pass, inte bara massor av stressade "fjutt" pass på lunchen och sena kvällar som stör både mat och nattsömn. Ett pass per dag har det blivit och varje pass har varit med inriktning mot Finland feb 2016.<div>
<br /></div>
<div>
Jag har varit mer genomtränad förr, men oftast har jag då samtidigt varit lite sliten i kroppen. Just nu känns det som att jag kommer gå in i 2015 med kanske bättre träningsform (överskott) än någonsin. Lite bättre kosthållning samt lite mer sömn på detta så kanske jag når mitt livs form till Finland. Så Gott Nytt År till alla er träningsglada där ute.</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAOoefc1n2hdt_P-QUx31TwTY1kEtki5LCyOSnxLEBIcKsIuSDjwN0Ah2cFZqvjeoz0Lg7qR-ELadbm7H1TeClJxn2E4I49DCU2llQAyio2uzIjjKGoDF6vJF3exYAmLQtISBJS6DdcBA/s1600/dec.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAOoefc1n2hdt_P-QUx31TwTY1kEtki5LCyOSnxLEBIcKsIuSDjwN0Ah2cFZqvjeoz0Lg7qR-ELadbm7H1TeClJxn2E4I49DCU2llQAyio2uzIjjKGoDF6vJF3exYAmLQtISBJS6DdcBA/s1600/dec.png" height="126" width="400" /></a></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
Magnushttp://www.blogger.com/profile/09805092393988692373noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9120928585399840002.post-62882452514779436432014-12-18T15:24:00.001+01:002014-12-18T15:24:36.521+01:00PremiärÄntligen så fick man lite snö under fötterna. Även om jag inte har något särskilt lopp att se fram emot under denna vinter så var det riktigt skönt att få åka lite riktiga skidor. 6 pass blev det förra helgen i Orsa Grönklitt med ett glatt gäng på 40 personer. I regi <a href="http://tranaforvasan.se/" target="_blank">Träna för Vasan</a> så var jag med som hjälpinstruktör och föreläsare.<br />
<br />
Sett i relation till träningsmängd under sommar och höst samt bristande antal rullskidmil så kändes det riktigt bra. Jag har under hösten haft ett enormt stor fokus på tekniken under de få rullskidpass jag har kört. Huvudet har varit med under varje stavtag och varje skejtskär. Ingen nackdel som det kändes. Så här såg dagarna ut i Orsa:<br />
<br />
Tors kväll - skidor K 1,30 t<br />
Fre fm - TFV + kort egen åkning<br />
em - skidor F 2,45 t mycket lugnt<br />
Lör fm - TFV + kort egen åkning<br />
em - skidor K 1,35 t med naturliga intervaller<br />
Sön fm - skidor stakning 2,35 t lugnt<br />
<br />
Ser man tillbaka på hur träningen sett ut sen senaste inlägget så kan mana väl sammanfatta det så här; "som vanligt lever jag inte som jag lär" (=lyssnar ej på kroppen). Strunt samma, nu är jag bra igång och jag ser fram emot nästa sommars grundträning.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjo7R9VMJ35h5StrBD_a5u1jRLeQoTQj28_hrTW4v307-3jmihwS8ihyGIo3qC6oOEWNhkCRU0AVZs_xKoUbmyyLxsXSeZl5W2MIuz2xZQymPlXWOOwc8cdIa22O4Q6Jo4pBHiTQOsOKtc/s1600/Untitled.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjo7R9VMJ35h5StrBD_a5u1jRLeQoTQj28_hrTW4v307-3jmihwS8ihyGIo3qC6oOEWNhkCRU0AVZs_xKoUbmyyLxsXSeZl5W2MIuz2xZQymPlXWOOwc8cdIa22O4Q6Jo4pBHiTQOsOKtc/s1600/Untitled.jpg" height="172" width="400" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />Magnushttp://www.blogger.com/profile/09805092393988692373noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9120928585399840002.post-91215394124321263812014-11-22T20:21:00.003+01:002014-11-22T20:21:07.732+01:00Nytt mål och ny motivation1 april 2012. Klockan är strax efter 8 på morgonen och jag är på väg hem från Ursvik. Jag hade sprungit mitt första Ultralopp (<a href="http://magnusultra.blogspot.se/2012/04/ursvik-ultra-klar.html" target="_blank">tidigare inlägg här)</a> och tagit mina första två poäng som skulle ta mig till målet, att ta mig runt UTMB.<br />
<br />
Redan innan jag tog mig i mål i Chamonix så visste jag vad mitt nya mål skulle bli, men sen dess har jag inte riktigt haft motivation att skriva om det. Nu har jag det.<br />
<br />
Av förklarliga skäl så behövde jag ett break. Både mentalt och fysiskt. Då detta mål ligger en bit fram i tiden så har det även påverkat min motivation. Resultatet har blivit en period med få träningspass, många sjukdagar, slarv med sömn och kost. Idag känner jag mig fet, trött och otränad. Vågen har den senaste månaden visat att jag är tyngre än någonsin. Konstant mellan 76 - 78 kg. Nu räcker det!<br />
<br />
Jag har aldrig haft problem med motivationen. Den har alltid funnits där, någonstans, styrd genom en målsättning av något slag. Ibland behöver den bara en lite knuff, något som triggar igång den. Det kan vara en bok (nedan inköpt i Bergen förra veckan) eller ett <a href="http://www.nrk.no/video/sundby_i_trening/ADFDDA7E729F6527/emne/Martin%20Johnsrud%20Sundby/" target="_blank">filmklipp</a> (detta har jag tittat på många gånger) eller i princip vad som helst. Denna gång tror jag att det var boken.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhN08aXNkgJAUWG7totr_O0B3z5aF1geNe3NXtCyg3l15e5_NfbpruvnzvhsRcoj1Sqv90OPKbPWvqFj-wd131nQvZ9pbJziUl_4O5BPuSKY-Xv2DncYi1MHPYa3c1-NUbHwf8buDymmtk/s1600/IMG_2512.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhN08aXNkgJAUWG7totr_O0B3z5aF1geNe3NXtCyg3l15e5_NfbpruvnzvhsRcoj1Sqv90OPKbPWvqFj-wd131nQvZ9pbJziUl_4O5BPuSKY-Xv2DncYi1MHPYa3c1-NUbHwf8buDymmtk/s1600/IMG_2512.JPG" height="320" width="240" /></a></div>
<br />
<br />
Efter 10 dagars sjukdom så har jag precis kommit igång med träningen. Nu är det fullt fokus på lugn och strukturerad uppbyggnad mot nästa mål, allt enligt norsk <a href="http://www.adlibris.com/se/bok/den-norske-langrennsboka-9788203391064" target="_blank">skolboksträning</a>. De senaste dagarnas träning:<br />
<br />
Må 10/11 - 10 dagars förkylning, noll träning<br />
Tors 20/11 - Rullskidor K 1.35 tim, mycket lugnt<br />
Fre 21/11 - Stakmaskin 45 min lugnt + 30 min jogg<br />
Lör 22/11 fm - Rullskidor F 1.40 tim, mycket lugnt<br />
em - Rullskidor F 1.40 tim, mycket lugnt<br />
<br />
Avslutningsvis lite kort om det nya målet. Jag har åkt Masters World Cup (MWC) två gånger. Med framgång i Falun (3 medaljer) och helt utan framgång den senaste vintern i Österrike. Jag kan inte förlika mig med mitt senaste resultat. Jag måste ta revansch. Därför vill jag göra ett nytt försök att ta medalj. Inget annat gäller. I vinter går <a href="http://www.world-masters-xc-skiing.ch/wma/en/news-uk/162-2016-finland-4th-time-host-country-of-a-masters-world-cup.html" target="_blank">MWC</a> i Ryssland. Jag är långt ifrån förberedd för detta mästerskap och resan avskräcker. I Finland kommer jag att vara förberedd och det ligger bra till geografiskt.<br />
<br />
Förhoppningsvis kommer vi att bli ett stort gäng som åker till Finland. Många har visat intresse att följa med dit. Det kommer bli en fantastik skidvecka, oavsett individuella resultat. I stora drag är allt planerat enligt följande:<br />
<br />
<b>Träning</b> - sköter vi själva, vi vet vad vi ska göra, vi har gjort det förr och under många år<br />
<b>Skidor</b> - vi har en kontakt som ska hjälpa oss med att plocka ut rätt skidor, det väntas troligen riktigt kallt väder<br />
<b>Teknik</b> - vi har en kontakt som ska hjälpa oss med att finjustera det sista<br />
<b>Vallning</b> - vi har en kontakt som ska följa med oss och han har lovat superskidor<br />
<br />
Det som kvarstår är om jag ska fokusera på skejt eller klassiskt. Jag vet vart åt det lutar, men det är för tidigt att ta ett beslut. I morgon kan det blåsa andra vindar:-).<br />
<br />
<br />
<br />Magnushttp://www.blogger.com/profile/09805092393988692373noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9120928585399840002.post-60935121387814828282014-10-24T10:11:00.001+02:002014-10-24T10:11:43.413+02:00ÄntligenNi får nu inte tro att jag ska bli löpare, för det ska jag inte. Detta lopp är bara ett led i nästa sommars grundträning inför mitt nästa nya stora mål som går av stapeln vintern 2016. Sen att det är ett lopp som jag velat springa under många år gör ju inte min motivation sämre. Första gången jag blev sugen att springa detta lopp var 2011 (året innan jag började kvala för UTMB). Då stannade det bara med en nyfikenhet. 2012 velade jag med anmälan så att det hann att bli fullt när jag väl bestämt mig för att springa. 2013 var jag anmäld med åkte aldrig ner. 2014 var trycket så hårt att jag missade att komma med pga av datorstrul. I år var det anmälan med lottning för första gången och tänka sig, jag hade lite tur för andra gången i år.<br />
<br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigD6EC1Wh71yUai1KsRNC9LmhUpqpAChpuYaHwSA14Y0zojiY-Hlny_96Zp5QJC3YwsBfYwZk5e6OgibNQ8kDOGHNlDMMQ6VWuxVnpWh4wJ35GoycqfbsyCAPuw35UVW248jfNLHfaEZc/s1600/1.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigD6EC1Wh71yUai1KsRNC9LmhUpqpAChpuYaHwSA14Y0zojiY-Hlny_96Zp5QJC3YwsBfYwZk5e6OgibNQ8kDOGHNlDMMQ6VWuxVnpWh4wJ35GoycqfbsyCAPuw35UVW248jfNLHfaEZc/s1600/1.jpg" height="67" width="400" /></a><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Den stora fördelen med detta lopp är att de är mer uppför en utför. D+ 2722m /D- 1674m. Perfekt skidåkarträning!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEioDSy_I0soKFg1ZGFyQHZHGnaW-1FSP3TR8MD-F2LFcr5tfOdU1I5lErjQ5zdXhNzMwE2a_sbydb4fqct-RyI2ZmxKNzFl8ZeBAdNqQmeLJsppvO9I2VOZh60SZ2kdSzfZU1309hKHngs/s1600/3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEioDSy_I0soKFg1ZGFyQHZHGnaW-1FSP3TR8MD-F2LFcr5tfOdU1I5lErjQ5zdXhNzMwE2a_sbydb4fqct-RyI2ZmxKNzFl8ZeBAdNqQmeLJsppvO9I2VOZh60SZ2kdSzfZU1309hKHngs/s1600/3.jpg" height="215" width="400" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsmTcfwqU5mcyUqdHR88jHpFtGKFA2JB_MuOWZvL5RbV1GEuMAtVsAXM6U6FT18aAAzxdJPz6ppFNDIzAakxITyDXFBvmcQMlx-bScO5CRwUgD514gsVAGZpccfSSj_mTps9DoLEfeTz8/s1600/2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsmTcfwqU5mcyUqdHR88jHpFtGKFA2JB_MuOWZvL5RbV1GEuMAtVsAXM6U6FT18aAAzxdJPz6ppFNDIzAakxITyDXFBvmcQMlx-bScO5CRwUgD514gsVAGZpccfSSj_mTps9DoLEfeTz8/s1600/2.jpg" height="400" width="268" /></a></div>
<br />Magnushttp://www.blogger.com/profile/09805092393988692373noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9120928585399840002.post-74850786272739159472014-10-12T22:33:00.000+02:002014-10-12T22:33:00.371+02:00Kick off och nya målEfter UTMB tog jag en time out. Kroppen behövde det både fysiskt och mentalt. Tyvärr så har jag fortfarande känning i knäet, inte mer än vad jag hade innan loppet, men tillräckligt mycket för att jag inte kan/vill springa något särskilt. September bestod av vila i dubbel bemärkelse. Två veckors förkylning, två korta joggingpass, två rullskidpass och två lätta styrkepass. Sen dess har jag försökt att väcka kroppen med lite mer rullskidåkning.<br />
<br />
Min plan framöver är att bygga upp en grund med varierad träning fram till 1 april 2015. Då ska jag vara redo och skadefri för kunna träna stenhårt fram till mitt nya mål planerat till feb 2016 (mer om detta senare i höst). Förhoppningsvis så kommer det lite snö i vinter som kommer att hjälpa mig i mina förberedelser. Som några av er redan vet så kommer jag att göra en sista storsatsning på längdskidor.<br />
<br />
Jag ska dock inte lägga löparskorna på hyllan. Det blir inga längre lopp utan max upp till en mara i kuperad terräng. För till mitt nästa mål så behöver jag lite mer hjärta och lungor igen. Hittills är jag anmäld till dessa två lopp:<br />
<br />
<a href="http://www.zermattmarathon.ch/index.php?id=156&L=1" target="_blank">Zermatt Marathon</a><br />
<br />
<a href="http://fjallmaraton.se/fjallmaraton/axa/" target="_blank">AXA Fjällmaraton</a><br />
<br />
Helgens två kick off pass:<br />
<br />
Lör - 4 tim rullskidor klassiskt<br />
Sön - 3.15 tim stakningMagnushttp://www.blogger.com/profile/09805092393988692373noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9120928585399840002.post-72792020392625621202014-09-12T22:16:00.000+02:002014-09-12T22:16:29.653+02:00UTMB 2014 Del 2<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Efter 1 tim är jag på väg igen. Klockan är 09.52. Jag mår inte hundra, men det känns mycket bättre och hoppet lever. Det är viktigast, hoppet lever. Min plan är följande, ta mig upp till Refuge Bertone, sen till Refuge Bonatti och sen till Arnuva. Det börjar med en stigning på 800 höjdmeter på knappt 5 km. Sen vidare i lätt terräng i 12,5 km. Bara ta det lugnt. Försöka få kroppen i dugligt skick. I ett skick som tar mig hela vägen tillbaka till Chamonix. Om jag inte lyckas så är det en sträcka som är hanterbar även om jag skulle bli dålig igen. Här har jag även möjlighet att få skjuts tillbaka om jag inte kan fortsätta.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqdm2ejVgVbZ4j8Po_Am30TIbNTGuhmJyKEnlUeJLYeV9o0qDo1B8Q5EQdO6RdQ8KIP95kN1NfOYqL7riusMEHqSswYSsgEmllCjvksk9E7V2Wr-qqFKHSE71ejoGZHqzRnOBem2m5MxM/s1600/IMG_2347.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqdm2ejVgVbZ4j8Po_Am30TIbNTGuhmJyKEnlUeJLYeV9o0qDo1B8Q5EQdO6RdQ8KIP95kN1NfOYqL7riusMEHqSswYSsgEmllCjvksk9E7V2Wr-qqFKHSE71ejoGZHqzRnOBem2m5MxM/s1600/IMG_2347.JPG" height="400" width="300" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Soligt,varmt och vacker</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Jag når Arnuva efter drygt 4 tim. Det har gått extremt långsamt. Jag har medvetet tagit det lugnt. Jag har fortsatt vait illamående, men jag har fått behålla all dricka. Något fast föda har jag inte vågat stoppa i mig. Det positiva är att illamåendet inte har varit ihållande. Det avtar mer o mer. I Arnuva vågar jag mig på te och lite vitt bröd. Jag får behålla det och krafterna börjar komma tillbaka. Jag är inte pigg, men känner mig så pass bra att det är ett lätt beslut. Jag ska vidare i tävlingen, jag ska kämpa och jag ska i mål.<br />
<br />
Efter Arnuva väntar en brant stigning upp till banans högsta topp, Grand Col Ferret 2527 möh. Jag fortsätter i lugn fart och jag fortsätter att ta små klunkar cola på väg upp till toppen. Det är just i denna stigning som självförtroendet börjar komma tillbaka ordentligt. Även om energiintaget är lågt så känner jag mig starkare. Det visar sig också efter toppen. På vägen ner till La Fouly (108 km) så joggar jag sammanhängande några kilometer för första gången på mycket länge. Väl framme så tar jag en paus på 30 min. Jag vill inte förivra mig. Jag har ju bara en tid att passa, maxtiden och den har jag bra distans till nu. Återigen får det bli lite te och vitt bröd. Det fungerar och det är just te och vitt bröd som ger mig den energi jag behöver för ta mig mellan stationerna.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzyrWxhU6s5yeR6kbAGsrNRHq8juU6SuRb8J_N7jS_L2sgl0oqdXf3GOwe-7QboEe64ptNvrfhiImTt5lVqzWzo54zRK27A7tGzcNI5PfMqnd7da_5ctwicmRjPN3XlAGRI4BQQWX90yM/s1600/IMG_2351.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzyrWxhU6s5yeR6kbAGsrNRHq8juU6SuRb8J_N7jS_L2sgl0oqdXf3GOwe-7QboEe64ptNvrfhiImTt5lVqzWzo54zRK27A7tGzcNI5PfMqnd7da_5ctwicmRjPN3XlAGRI4BQQWX90yM/s1600/IMG_2351.JPG" height="300" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Banans högsta punkt, Grand Col Ferret</td></tr>
</tbody></table>
När jag lämnar La Fouly så passerar jag ett dygn. Segraren är redan i mål på nytt banrekord. Vad spelar det för roll? Jag kommer också komma i mål. På vägen ner till Champex-Lac (122 km) så är jag säker på det. Det känns bara bättre och bättre och det fantastiska i detta lopp är att jag får avsluta det med att bara bli piggare och piggare. Från Champex är det 45 km kvar, en ny natt väntar med 2700 höjdmeter uppför och 3150 nerför. Det blev en fantastisk natt, förutom ett fall uppe på den sista mycket steniga toppen och en stukad tumme. Under de avslutande 45 km så plockar jag över 400 placeringar. Bl.a. så tappar jag bara 3 min på Anton Krupicka på de sista 8 km utför (950 höjdmeter).<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsDgQQnkORH0VfuZTzL_ICLgffN-YSYf8VhE-kLmDD6CPI4czjZAlMFwkuKEUv_e7HR6sh3lwgvjT9Zm1UTLuQLsHD-BWeMePKMRvLbGNf2IVC2lhQ9Bh9HPjx8KwPwEv67IT7L_yUvbU/s1600/IMG_2356.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsDgQQnkORH0VfuZTzL_ICLgffN-YSYf8VhE-kLmDD6CPI4czjZAlMFwkuKEUv_e7HR6sh3lwgvjT9Zm1UTLuQLsHD-BWeMePKMRvLbGNf2IVC2lhQ9Bh9HPjx8KwPwEv67IT7L_yUvbU/s1600/IMG_2356.JPG" height="300" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Mycket nöjd till slut</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg52Dx5d_ThmIP3X_ehK2sFzeeBbjjeQFX8ufz3nqHRh3MHKeXkYx_PJuSzN0jhq4dvqSvN34jxV-dPFmh3gokeKyV4yDdgL313cnUQcQxX8SPPUVq-_TicmoMSTv9DOk9QivMMMlGgJko/s1600/IMG_2358.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg52Dx5d_ThmIP3X_ehK2sFzeeBbjjeQFX8ufz3nqHRh3MHKeXkYx_PJuSzN0jhq4dvqSvN34jxV-dPFmh3gokeKyV4yDdgL313cnUQcQxX8SPPUVq-_TicmoMSTv9DOk9QivMMMlGgJko/s1600/IMG_2358.JPG" height="400" width="300" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Inte alla som har:-)</td></tr>
</tbody></table>
<div>
<br />
<br /></div>
Magnushttp://www.blogger.com/profile/09805092393988692373noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9120928585399840002.post-13014196130311903702014-09-08T23:27:00.001+02:002014-09-08T23:27:11.039+02:00UTMB 2014 Del 1Det är tidig lördag morgon och solen börjar stiga över de vackra alptopparna. Jag sätter mig ner på en stol 2409 möh. Om jag var illa ute före loppet så är det mycket värre nu. Jag har varit igång i 13 tim och kommit drygt 68 km in i loppet. Under de senaste 7 tim har jag varit illamående och under de senaste 5 tim har jag fått upp allt jag försökt stoppa i mig. Jag är helt tom på energi och vätska och jag fryser. Under de kommande 5 km utför så bestämmer jag mig, jag ska bryta UTMB. Mitt livs största idrottsliga utmaning är över. Även om jag har 35 tim kvar till maxtiden och det teoretiskt finns en möjlighet att ta sig runt så räcker inte ens min vilja för att besegra mitt illamående.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihC7sxnYHb19DLxmZSgeLGPjLgR5TSxUmkW066vsKzWCjphvH_jb0VXVD1ZDBR1IAXUhEEl-Oi4Oy8D3gKoaGo6Tr_rOk7jleEQMqS3FLYxv07-T6AL15LmnYNjU-OsSZu1Oor7vApbbA/s1600/IMG_2336.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihC7sxnYHb19DLxmZSgeLGPjLgR5TSxUmkW066vsKzWCjphvH_jb0VXVD1ZDBR1IAXUhEEl-Oi4Oy8D3gKoaGo6Tr_rOk7jleEQMqS3FLYxv07-T6AL15LmnYNjU-OsSZu1Oor7vApbbA/s1600/IMG_2336.JPG" height="400" width="300" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Uppgiven</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
Jag visste att förberedelserna inte varit det bästa. Jag visste att kroppen var helt under isen 5 dagar innan start. Jag var rädd för att knäet skulle ge upp. Av någon anledning så hade jag glömt bort mina tidigare problem under samtliga långlopp i löpning, att magen givit upp efter 5-6 tim.<br />
<br />
Starten av UTMB var satt till 17.30 på fredagen. 45 min innan start började det duggregna. 5 min innan så öppnades himlen. Mig gjorde det inget. Jag var säker på att andra skulle lida mer om det dåliga vädret skulle hålla i sig. Jag öppnade lugnt. Redan efter 10 min kände jag att kroppen var 100 procent frisk. Inga tecken på infektion som helgen innan. Det gav mig ett självförtroende. Nu skulle jag i alla fall kunna plåga mig hårt. Tyvärr kände jag av en viss ömhet i knäet, men lyckligtvis så försvann ömheten efter drygt 3 tim. Ännu mer självförtroende. Jag kom fram till Les Contamines efter 4.15 tim. Jag fyllde på med energi och vätska för natten i min ryggsäck. Jag fick en ny torr tröja och jag bytte även till ett par nya lättare skor. Allt var i sin ordning. Jag var fräsch och hade skött mitt vätske- och energiintag. Det var med stor glädje och stort självförtroende jag gav mig ut i natten.<br />
<br />
Efter Les Contamines bar det iväg uppför i drygt 13 km. Jag fortsatte i mitt lugna tempo, vilket innebar jogg på platten och utför och lugn vandring uppför. Jag struntade fullständigt i vilket tempo de hade runt omkring mig. Mitt fokus var på att ha låg puls och sköta mitt intag av vätska och energi. Därför var det med stor överraskning som jag kände att något inte stod rätt till med magen. Jag hade undvikit för mycket gels och jag hade druckit mestadels vatten. Jag hade inte underskott av varken vätska eller energi. Strax innan toppen och 1400 nya höjdmeter uppför så vet jag varåt det lutade och vad som väntade mig. På vägen ner till Lex Chapieux så gör jag allt för att illamåendet ska vända. Jag börjar gå utför och dricker bara små klunkar med vatten. När jag når Chapieux så väntar först en slumpmässig kontroll av utrustning innan jag kan sätta mig ner och fundera över min kommande strategi. Klockan är nu strax efter halv två på natten. Regnet har precis upphört, men kroppen börjar nu allt tydligare signalera om dåliga energinivåer. Frågan är enkel, ska jag försöka stoppa i mig något eller fortsätta med vatten? Vattnet har jag fått behålla (på gränsen) trots illamående, men jag vet att utan energi är jag en slagen man. Jag väljer att prova lite kexchoklad, en tugga. Jag måste försöka få i mig något. Tyvärr blev det startskottet till nattens helvete med upprepade kräkningar och ett gradvis ställningstagande mot att bryta UTMB.<br />
<br />
Det som jag var säker på skulle vara slutsignalen blev istället startskottet. 4 km från Courmayeur (77 km) väntade en lite drickastation. Nu började solen värma ordentligt. Jag satte mig ner för att försöka njuta av utsikten. Jag funderade inte så mycket på hur jag skulle ta mig ner den sista branta stigningen. Det spelade ingen roll. Loppet var över och jag hade hela dagen på mig. 15 min senare promenerar jag vidare. Jag är helt tom i kroppen, både fysiskt och mentalt. 5 min innan stationen hade jag spytt, det fanns inget kvar. Magen var snustorr. Kroppen hade vägrat ta emot något under hela natten. Munnen var som en öken. Jag var så törstig. Hjärnan sa drick, magen sa nej. Jag drack. Två klunkar avslagen cola. Resultat 7 st kräkningar. Magen vände sig ut och in. Som en riktig magsjuka och nära döden upplevelse, men...<br />
<br />
Någonting hände. Något kändes annorlunda. Illamåendet fanns kvar, men jag var inte på gränsen. Efter några minuter tänkte jag, bära eller brista. Jag måste testa för att kunna omvärdera mitt beslut. Jag började jogga några steg, växelvis med gående. Sträckan jag joggade blev längre och längre. Först 20 meter, sen 40, sen 60 osv. Jag tar mig ner till Courmayeur. Jag är fortfarande illa ute, jag mår inte särskilt bra, men jag är lycklig. Jag har gett mig själv chansen att fortsätta. Jag har 3 tim kvar till maxtiden. Jag bestämmer mig för ett extra långt stopp. Jag byter kläder, skor och tvättar av mina fötter lite. Innan jag ger mig ut igen så får jag i mig 10 st Penne makaroner. Dessa får jag behålla. Hoppet lever. Att ta sig runt UTMB.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg58SrXxJkcNb7A5kYvDQ5EvKWD6bh05pAYT57VB-fTr9uUZLrM-IigqpMql94Z2yRt-rSioirPW09SVxu9bVLPq9C1aU0Gw_MP_Qdp8GB0rfw9_R9arClKcwliMBDajGvBSkRS8mnwrNw/s1600/IMG_2338.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg58SrXxJkcNb7A5kYvDQ5EvKWD6bh05pAYT57VB-fTr9uUZLrM-IigqpMql94Z2yRt-rSioirPW09SVxu9bVLPq9C1aU0Gw_MP_Qdp8GB0rfw9_R9arClKcwliMBDajGvBSkRS8mnwrNw/s1600/IMG_2338.JPG" height="300" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">4 km kvar till Courmayeur</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Magnushttp://www.blogger.com/profile/09805092393988692373noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9120928585399840002.post-91767810413357737472014-08-23T10:12:00.001+02:002014-08-23T10:12:10.284+02:00Inför UTMB och illa uteFör en vecka sedan kunde jag rangordna formen enligt följande:<br />
<br />
Hjärta o lungor - mycket bra form<br />
Allmänna fysiska statusen - ok form<br />
Muskulärt (benen) - dålig form<br />
<br />
När det gäller skadeläget så har det under sommaren känts bra förutom lite småkänning i mina fötter. Det har aldrig varit helt bra , så det är inget som oroar. Det är under kontroll. Tyvärr har jag börjat känna lite i knäet den sista veckan. Hoppas att det inte är något allvarligt. Känns som det gjorde under läkningsperioden efter operation.<br />
<br />
Just nu är jag hemkommen efter ett sista pass i Hammarbybacken. Med tanke på att jag tagit det mycket lugnt denna vecka så borde formen vara på uppåtgående, framförallt benen. Tyvärr så är det tvärtom. Jag fick avbryta passet efter två vändor, en gående och en joggandes. Idag är kroppen i sitt livs sämsta form. Så här en timme senare så skakar benen fortfarande. Något är allvarligt fel. I bästa fall har jag en infektion i kroppen. I värsta fall så säger kroppen nu ifrån efter många år med dålig sömn, dålig kost och enstaka hårda pass när den ropat efter vila. När jag tittar i backspegeln så har jag för många pass som känts riktigt dåliga och alldeles för få som känts bra.<br />
<br />
När jag var 11 år så sprang jag milen på 40 min. De senaste åren så har kapaciteten i löpning inte varit mycket bättre, även om jag är mycket mer genomtränad. Idag, 35 år senare, så skulle jag klart få stryk av Magnus 11 år. Oavsett orsak till dagens form så är jag riktigt, riktigt ILLA UTE!<br />
<br />
Sista veckans träning<br />
Fre (15/8) - Hammarbybacken 10 ggr, avbruten regn<br />
Lör - Hammarbybacken, 25 ggr, D+ 2000, 3 tim<br />
Sön - jogg 1 tim<br />
Mån - jogg 30 min<br />
Tis - vila<br />
Ons - 13 km bandet, varav 6 km backbelastning<br />
Tors - vila<br />
Fre - vila<br />
Lör - avbrutet pass efter 2 ggr i H.backenMagnushttp://www.blogger.com/profile/09805092393988692373noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9120928585399840002.post-45068629121223106732014-08-06T17:29:00.000+02:002014-08-07T08:34:00.865+02:00ÄntligenIbland känns det bara så där riktigt bra när man tränar. Det händer inte så ofta, men när det gör det så är det bara att njuta. Igår njöt jag. Inte för att det var några tider eller farter som imponerar på en löpare och inte på mig heller. Utan det var känslan. Känslan att få genomföra passet utan några större problem, utan några skadekänningar och utan att vara tagen efter passet. Snarare tvärtom, mycket pigg i kroppen när jag småjoggade till lunchrestaurangen för att undvika en av gårdagens regnskurar. Det var också känslan att efter flera veckor med tunga ben äntligen få känna lite lätthet. Det behövdes verkligen, inte minst för att självförtroendet den senaste tiden varit i botten och nosat.<br />
<br />
Passet jag körde på bandet var ett klassiskt löparpass, 10*1000 m med 1,30 min vila mellan. Farterna var följande:<br />
1 - 4 min/km<br />
2 - 4 min<br />
3 - 3.45 min<br />
4 - 3.45 min<br />
5 - 3.30 min<br />
6 - 3.30 min<br />
7 - 4 min<br />
8 - 3.45 min<br />
9 - 3.30 min<br />
10 - 3.15 min<br />
<br />
Förklaringen till de senaste veckornas tunga ben är flera. Lättare förkylning, varmt väder med för lite vätska och för dåligt matintag och flera långa pass i kuperad terräng. Så här har min semesterträning sett ut:<br />
<br />
Mån (21/7) - flyg till Mallis, lite rosslig igen<br />
Tis - vila<br />
Ons - löpning 40 min utför (10 km o 700 D-)<br />
Tors - vila<br />
Fre - löpning 2.35 tim kuperat<br />
Lör - löpning 2.20 tim kuperat<br />
Sön - löpning 2.20 tim kuperat<br />
Mån - jogg 1.10 tim platt<br />
Tis - jogg Sa Calobra stigningen, 45 min ner och sen 1 tim upp<br />
Ons - vila<br />
Tors - flyg hem morgon, rullskidor klassiskt 1.35 tim på kvällen, årets första<br />
Fre - löpning 30 km asfalt på 2.20 tim, helt slut i benen, som sirap, dåligt med mat resdag<br />
Lör - rullskidor klassiskt 2.35 tim, bitvis tröskel då jag hade ett för bra sällskap med mig<br />
Sön - rullskidor fritt 30 km kuperat på 1.45 tim med tröga hjul, mycket A2 pga samma sällskap (lör)<br />
Mån - jogg 30 min, helt slut i benen<br />
Tis (5/8) - 10 tusingar enl ovan, kanonkänsla<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZsfALFoI9kWrDH6NxgL7X6dJ0dlqLU9XQSCGX3AzXzb32TfdOTZ-AXBJA2Fjs5IS05U84iZvOlYw-zb9eDaLX0kKIfVN5OafYpjmN8Zp3YYzNRXggeJppZksljPE9dO5SEzD_L-gqBvc/s1600/1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZsfALFoI9kWrDH6NxgL7X6dJ0dlqLU9XQSCGX3AzXzb32TfdOTZ-AXBJA2Fjs5IS05U84iZvOlYw-zb9eDaLX0kKIfVN5OafYpjmN8Zp3YYzNRXggeJppZksljPE9dO5SEzD_L-gqBvc/s1600/1.jpg" height="300" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Inte bara träning</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihfbIbi82zPZjm4iVm87T7PmTdNgLawUoS2g7GU2Zlq8ejRng4kMeMozIRGXmot-dqPB8lJTg67PySAdGauJaerroyeX2RSSiHw3h5fO59NPMf0aA2zdjNYU-0Or5L3ULDUUdUj0Jw3mw/s1600/2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihfbIbi82zPZjm4iVm87T7PmTdNgLawUoS2g7GU2Zlq8ejRng4kMeMozIRGXmot-dqPB8lJTg67PySAdGauJaerroyeX2RSSiHw3h5fO59NPMf0aA2zdjNYU-0Or5L3ULDUUdUj0Jw3mw/s1600/2.jpg" height="400" width="300" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Skönt med skugga när man ibland tränar mitt på dagen</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIUxxny0106kzsEJLbjdzWn_dX5T_2u5bh_p43_lv8-Qh4TdXNuw2NOOUaRyyvlsQohalUR_I3ItgCDJrOkAe0gdqK1b4DGHJRNY0CWb-jFqAnMeX1iAX-zpc5gQjPubR4gP4gFf-n1ZI/s1600/4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIUxxny0106kzsEJLbjdzWn_dX5T_2u5bh_p43_lv8-Qh4TdXNuw2NOOUaRyyvlsQohalUR_I3ItgCDJrOkAe0gdqK1b4DGHJRNY0CWb-jFqAnMeX1iAX-zpc5gQjPubR4gP4gFf-n1ZI/s1600/4.jpg" height="300" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">19.00 snart ska benen få sitt</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7ocRUnX9GSbD8Z61eqAuSEvmmb5zA3SrUgR0d7siUP1IayFsrL6JtroOwms83f56mY4PDvRHxvWXFHvsKKFk3vw92L8Zz1HW800LFThf4sA1bobjJ3922fci4Q37ChdVclslMBIBOQ1A/s1600/3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7ocRUnX9GSbD8Z61eqAuSEvmmb5zA3SrUgR0d7siUP1IayFsrL6JtroOwms83f56mY4PDvRHxvWXFHvsKKFk3vw92L8Zz1HW800LFThf4sA1bobjJ3922fci4Q37ChdVclslMBIBOQ1A/s1600/3.jpg" height="300" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Snat uppe igen</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiO-Qno7SoYRRsDDecCptjtsS6d8Y5urAptJti15mmtxx3FKbZWt0r8juL_TSGqDf-bEstahd74UjEz2k47YJW3eVk7DPcnlcgmjHDF3AWGpTV20jJ8g2fUfwz-9h3JoDgR0ILICs5OknA/s1600/5.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiO-Qno7SoYRRsDDecCptjtsS6d8Y5urAptJti15mmtxx3FKbZWt0r8juL_TSGqDf-bEstahd74UjEz2k47YJW3eVk7DPcnlcgmjHDF3AWGpTV20jJ8g2fUfwz-9h3JoDgR0ILICs5OknA/s1600/5.jpg" height="400" width="300" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ibland finns bara känslan där</td></tr>
</tbody></table>
<br />Magnushttp://www.blogger.com/profile/09805092393988692373noreply@blogger.com0