Årets sämsta månad

Då var oktober månad till ända och träningsmässigt blev det den sämsta hittills i år. Visserligen har jag kunnat genomföra en del bra och hårda träningspass men många av dem har varit med en sliten kropp. Det har även varit många vilodagar och många sjukdagar. Jag borde kanske ha lyssnat lite mer på kroppen och inte bara följt huvudet. Som jag skrivit tidigare på denna blogg, "jag lever inte som jag lär". Ska jag hitta något positivt så är det att jag trots dålig form och tung kropp slagit vissa rekordtider på olika tester jag gjort.

Oktober månad summerat:

Träningstid: 34:49 tim
Antal pass: 25
Antal vilodagar: 10
Bästa formen: testlopp löpning 3000 m
Bästa testet med tunga ben: 10 km löpning i Ursvik
Bästa benen uppför: 16 ggr Hammarbybacken
Sämsta formen: jogg 35 min
Kortaste passet: jogg 35 min
Längsta passet: rullskidor klassiskt 2.30 tim

Träna mest - Bli bäst

Är ett uttryck som man ofta får höra inom idrotten. Många säger att tränar du mest så blir du bäst. Jag tror faktiskt att det till stor del stämmer. Jag tror att de bästa i sin idrott också är de som tränar mest och hårdast. Sen att de samtidigt har rätt gener är en annan sak. 

När det gäller hur mycket eller hur hårt någon tränar är det många gånger en hemlighet.  Det är ofta man får höra att "jag har varit sjuk" eller "i år har jag inte tränat så mycket". De flesta som jag har mött och även tävlat emot har en förmåga att sänka sina egna förväntningar eller gardera sig om det skulle gå lite sämre än vad man förväntat sig. 

Under alla år som jag idrottat och tävlat så har jag kommit fram till en sak. Det är att man till stor del kan skriva resultatlistan efter hur mycket man har tränat. Självklart så finns det undantag, men jag hävdar att de är få. 

Så till dagens fråga, vem har tränat mest i Stockholm i år? Svårt att säga eftersom vi inte har sett vinterns resultatlista ännu. En sak står dock klart, att Ander "Mora" Eriksson (bild) har tränat ordentligt i år. För hur ska man annars förklara att han kör sönder 2 st rullskidhjul under en och samma vecka fördelat på 3 pass? Det måste ju bara vara så att han har slitit ut dem, det är därför de har skurit:-)

I onsdags så lämnade han in efter 15 min då ena bakhjulet skar. Idag lördag så blev jag uppringd för att han ville ha skjuts hem från Mörby, då hade det andra hjulet skurit.

Glad att bli hämtad

Toppform inför vintern avslöjades i bilen

Urban Zemmer

Idoler kommer och går med  åren Jag tror vi alla har eller har haft någon eller några förebilder i livet, sådana man imponeras av, håller på när de tävlar, kikar på hur de tränar etc. De flesta av våra förebilder är kända, många gånger de bästa i sin i idrott. En del är kända för allmänheten, men många är kända bara inom sin idrott.

Jag har alltid haft idoler, förebilder eller de som jag imponeras av. De har funnits och finns i olika idrotter och även inom olika områden utanför idrotten. Den som kanske imponerar mest på mig idag är bergslöparen och skidalpinisten Kilian Jornet. En annan kanske inte lika känd är Urban Zemmer. Hans enastående prestationer i tävlingsdisciplinen Vertical kilometer imponerar.

Efter en sjukdomsperiod i somras så slog han i förra helgen nytt värlsrekord i den Verticala kilometern i La Fully med tiden 30.26. Sträckan var 1,9 km. VK world record

Sommarens sjukdomsperiod Urban Zemmer taken ill

Vertical kilometer historia a look at the vertical kilometer record

Två videoklipp med Urban, tyvärr varken på svenska eller engelska, men det visar ändå lite vem denna stora idrottsman är.

Nästan så man längtar till nästa sommar för att prova detta igen. Hårt och speciellt, men samtidigt väldigt kul:-)

30 cm

Det handlar om klassiska skidstavar, ingenting annat:-)

När jag började åka Vasaloppet för knappt 10 år sen så förstod jag ganska snabbt att det var viktigt att vara stark i stakåkningen. Det blev fokus på att träna överkroppen, det blev fokus på att utveckla tekniken och det blev fokus på att träna grennära. Samtidigt med detta så började jag också att testa olika stavlängder. Vad är då rätt stavlängd för klassisk skidåkning? Till viss del är det lite individuellt beroende på vilken teknik du har och till viss del beroende på vad du vänjer dig med. Läser du på bloggar och forum märker du snabbt att det kan skilja sig ganska mycket i vilken stavlängd exempelvis vasaloppsåkaren använder.

Jag har också testat stavar med ganska stor variation i längd, men efter de flesta test, oavsett hur väl de har fallit ut så ramlar jag tillbaka till den längd som jag alltid har haft, nämligen 30 cm under min kroppslängd. Det passar mig bäst, det är den längd som exempelvis Swix rekommenderar och det är även en längd som många i världseliten kör på. Ibland kör jag dock på 28 cm under beroende på bana och snöförhållande.

Många gånger känns det bra med längre stavar så varför faller jag då tillbaka? Svaret är tvådelat, det handlar om helheten och det handlar om tekniken i stakåkningen. När det gäller helheten så det det ju inte alla lopp som man väljer att staka på ovallade skidor och när det gäller diagonaltekniken så är det förödande med för långa stavar, det är nog det flesta överens om, även jag. När det gäller stakåkningen så känner jag att det i vissa terrängtyper kan vara en fördel med långa stavar. I branta backar så känner jag mig mycket starkare med långa stavar och det går fortare, men så fort jag åker i lättare terräng så blir samma stavar mindre bra. Jag känner att jag inte får med magen, det blir mindre rytmiskt och jag tappar kraften.

Låt mig ge ett exempel. Förra helgen var jag återigen på väg att testa lite längre stavar efter ett dåligt rullskidpass. Jag åkte med mina tävlingsstavar och kände mig otroligt svag. Jag hade nästan bestämt mig för att testa lite längre stavar igen (skejtstavar = 18 cm under), så dåligt gick passet. Orsaken var nog att sista veckornas småkrasslighet bröt ut ordentligt förra lördagen efter ett antal hårdare pass och tekniken var sannolikt inte heller den bästa, för i helgen efter en knapp veckas förkylning så kändes det bra igen. Styrkan var inte den bästa men ändå kändes det riktigt bra. Varför? Jo, tekniken satt där och då blev också stavlängden den rätta. Så små är marginalerna och så viktigt är det med tekniken. Nu är självförtroendet tillbaka och jag känner mig 100% trygg med att jag har rätt stavlängd.

Avslutningsvis så tror jag många motionärer borde testa denna stavlängd, även om det är lite individuellt vad man känner är bra. Jag ser varje vinter alldeles för många som har för långa stavar, nästan ingen har för korta. Många skulle få det lättare att utveckla både stak- och diagonaltekniken med lite kortare stavar.

Skickar med en bra teknikvideo med bröderna Aukland. Bra att kika på ibland för att inte glömma bort hur viktig tekniken är.

Rullskidor 2010 vs 2012

I år har det varit fokus på löpning och nya utmaningar. Det märks, inte på den allmänna träningsformen, den är bra, men det märks tydligt på överkroppsstyrkan. Även om den ökar så är den fortfarande under all kritik enligt min egen uppfattning. Således finns det riktigt mycket jobb kvar att göra om det mot alla odds ska bli några skidtävlingar i vinter.

För att ytterligare understryka hur illa det är och samtidigt visa orsaken till det hela så har jag gjort en jämförelse i förberedelserna mellan åren 2010 och 2012. Jag har gjort 2 jämförelser. Den ena från 1/5 fram till Värmdörullen i mitten av september och från 1/5 fram till idag. Så här har det sett ut:

                                2010             2012    
1/5 - Värmdörullen:    133.30 tim       1.20 tim
1/5 - 18/10:               166.40 tim     12.40 tim

Det känns som att fler ord är överflödiga, siffrorna talar sitt tydliga språk.

Vad gör konkurrenterna?

De flesta som tränar regelbundet och ofta funderar ibland på hur man kan bli bättre. De funderar på vad och hur man ska träna. Jag funderar också på det. Kanske inte lika mycket som när jag var ung, men ändå regelbundet. Idag är jag dock mer kunnig om träning och tryggare med vad jag ska träna och hur jag kan bli bättre. Jag läser om träning i böcker, på hemsidor och bloggar.

En annan fundering som jag vet många har är "vad gör mina konkurrenter". Jag kommer ihåg ett inslag på svt för många år sen där de intervjuade Björn Dählie inför kommande vintersäsong. Han hade då under hösten bestämt sig för att ta en vecka helt ledigt från träningen och bara jaga. Han var trygg med sin träning och hade haft en perfekt försäsong, men han sa ändå att han ofta gick och funderade på vad konkurrenterna gjorde i sin träning. Han nämnde Vladimir Smirrnov som exempel.

I helgen vet jag bland annat vad en av våra konkurrentklubbar gör i sin träning. Sumpanelit är på läger i Kungsberget och kör hårt, det står att läsa på deras hemsida. Jag och några klubbkompisar från Nacka Värmdö har också kört hårt i helgen. Så här har innehållet i min träning sett ut de senaste dagarna:

1 pass - Rullskidor klassiskt, långpass
1 pass - Rullskidor skejt, testlopp ca 35 min
1 pass - Löpning, Hammarbybacken 16 ggr, totalt ca 1250 D+
1 pass - Löpning, testlopp 5 km
1 pass - Löpning, långpass

Oavsett vad Sumpanelit har gjort tidigare i år eller kommer att göra efter denna helg så kan jag och vi i Nacka Värmdö vara säker på en sak, den här helgen har vi i alla fall inte tappat något i träning mot våra konkurrenter i denna klubb:-)

En del ville inte smutsa ner sina egna skor

Andra försökte skydda dem med tvättmedel innan passet

Men alla är vi nöjda med lite bra träning

Säsongens 2:a pass

Idag körde jag säsongens 2:a skejtpass på rullskidor, 1.40 tim i lugn fart. Även om det inte blir så många skejtpass per år så sitter alltid tekniken där. Det spelar ingen roll om jag hållt upp i 1 vecka eller 6 mån eller som mest 10 år, tekniskt sett så är det ingen skillnad. Vad är det man brukar säga, har man väl lärt sig att cykla så kan man alltid cykla. Nu finns det ju tyvärr andra faktorer än teknik som avgör hur fort man tar sig fram i skejt. 

Vinter eller inte vinter. Oavsett snötillgång så blir det inget Vasalopp, så långt är jag säker. Som det kändes idag så blir det däremot mer skejt, om nu snön kommer. Jag hoppas då kunna köra fler skejtpass än de noll som jag genomförde förra vintern. Med fler skejtpass så finns det även hopp om att åka fortare på Stockholms-DM som i år avgörs i skejt. Sist det begavs sig var 2010. Med bra snötillgång så hoppas jag definitivt att kunna åka fortare än sist. Då hade jag med knapp marginal den 2:a snabbaste tiden. Skulle vara kul om jag kunde åka fortare som H45 än H40:-). 

Orsak och Verkan

Vad som gjorde kvällens lilla formtopp är svårt att säga. Antingen var det sjukdagarna förra veckan tillsammans med en period av lättare träning efter TDG eller så var det helgens intensiva träningsdagar som gav resultat. Jag har reagerat positivt förr av båda orsakerna.

Efter att jag haft några sjukdagar förra veckan och då jag inte känt mig helt pigg under helgens hårdare träningspass så var planen idag en lättare joggingtur. Att jag dessutom hade slarvat ordentligt med energiintaget under dagen och för ovanlighetens skull endast ätit lite frukt så var jag säker på att det bara skulle bli en kort joggingtur, energin skulle inte räcka till mer.

Som så många gånger tidigare i livet så vet man aldrig när kroppen känns pigg. Det gjorde den idag. Jag kände ganska tidigt när jag joggat iväg att andningen var obetydlig och benen var pigga. Jag styrde om turen och begav mig till Sundbybergs IP där jag bestämde mig för att köra ett testlopp på 3000 m.

Några fartökningar senare och jag var iväg. Jag öppnade lugnt och försökte hålla ett jämt tempo. Var pigg hela vägen men fick självklart bita ihop sista kilometern när stumheten började komma smygande på slutet. Tiden blev 10.57. Det är ingen tid som skrämmer vare sig löpare eller skidåkare, men det är en tid som jag är mycket nöjd med för dagen. Jag är framförallt mest nöjd med känslan av att jag inte stumnade tidigt i loppet och att jag återhämtade mig väldigt snabbt efter loppet. Jag är fortfarande ingen löpare men det här visar att den träning jag har gjort under året har betalat sig och det ger mig också självförtroende att fortsätta på den inslagna vägen. Jag är hoppfull!