När jag tog time out i början av maj så var jag i mitt sämsta skick någonsin. Nu är jag tillbaka. Hur långt det kommer att räcka är omöjligt att säga. För att få ett kvitto på den verkliga formen så behöver jag tävla, tävla i en gren som jag ska prestera i, d v s skidor. Inget annat räknas just nu. Oavsett så ger det en stor trygghet att känna sig i bra form. Bra träningform visar att jag har gjort saker rätt hittills. Nu gäller det bara att fortsätta på den vägen och lyckas jag med det så kan vinterns mästerskap bli roligt, riktigt roligt.
Vad hände, när vände det och hur kunde det gå så fort att komma tillbaka? Egentligen vet jag inte vad som hände och varför det vände, men jag vet exakt när det hände. Lördagen 10 maj så sjönk snittpulsen på ett pass med över 10 slag. Bara över en natt så var pulsen normal igen under träningen. Därefter har det fortsatt. Veckan efter så hade jag exempelvis en av mina bästa majveckor någonsin (v 20). Så här står det skrivet i träningsdagboken:
Tis - Löpning 15 km progressivt i Ursvik - 1 min från pers trots 77 kg tung
Tors - RF 2*12 min zon 3, 4+6+8+8+6+4 min zon 4 - aldrig stum, grym åkekonomi
Lör - Stakning 4.10 tim - aldrig varit starkare så tidigt på året, trots lite rullisar hittills
Sön - Löpning 2 tim progressivt A2 - ej snabbast, men galet lätt andning
Jag vet också varför jag inte ramlat tillbaka ner i källaren. Dels har jag fått vara frisk hela sommaren, men den främsta orsaken är att jag på ett bättre sätt balanserat mina pass mellan hårda och lätta. Jag har också tränat mycket mindre än tidigare, jag har haft fler vilodagar och jag har helt slutat med att testa gränserna. Allt har handlat om att säkerställa överskott med tätare intervaller, d v s undvika att gå med tunga ben under för lång period. Förr kunde mina ben vara tunga i veckor, ibland månader. Idag pratar vid max några dagar. Så ska det fortsätta. Något annat har jag inte råd med.
Så, oavsett om jag lyckas eller ej med att behålla formen så kommer ni att få följa min träning ända fram till MWC i feb. Håll till godo!
Utdrag och en liten sammanfattning av sommarens träningspass:
Vad hände, när vände det och hur kunde det gå så fort att komma tillbaka? Egentligen vet jag inte vad som hände och varför det vände, men jag vet exakt när det hände. Lördagen 10 maj så sjönk snittpulsen på ett pass med över 10 slag. Bara över en natt så var pulsen normal igen under träningen. Därefter har det fortsatt. Veckan efter så hade jag exempelvis en av mina bästa majveckor någonsin (v 20). Så här står det skrivet i träningsdagboken:
Tis - Löpning 15 km progressivt i Ursvik - 1 min från pers trots 77 kg tung
Tors - RF 2*12 min zon 3, 4+6+8+8+6+4 min zon 4 - aldrig stum, grym åkekonomi
Lör - Stakning 4.10 tim - aldrig varit starkare så tidigt på året, trots lite rullisar hittills
Sön - Löpning 2 tim progressivt A2 - ej snabbast, men galet lätt andning
Jag vet också varför jag inte ramlat tillbaka ner i källaren. Dels har jag fått vara frisk hela sommaren, men den främsta orsaken är att jag på ett bättre sätt balanserat mina pass mellan hårda och lätta. Jag har också tränat mycket mindre än tidigare, jag har haft fler vilodagar och jag har helt slutat med att testa gränserna. Allt har handlat om att säkerställa överskott med tätare intervaller, d v s undvika att gå med tunga ben under för lång period. Förr kunde mina ben vara tunga i veckor, ibland månader. Idag pratar vid max några dagar. Så ska det fortsätta. Något annat har jag inte råd med.
Så, oavsett om jag lyckas eller ej med att behålla formen så kommer ni att få följa min träning ända fram till MWC i feb. Håll till godo!
Utdrag och en liten sammanfattning av sommarens träningspass:
