Inför UTMB och illa ute

För en vecka sedan kunde jag rangordna formen enligt följande:

Hjärta o lungor - mycket bra form
Allmänna fysiska statusen - ok form
Muskulärt (benen) - dålig form

När det gäller skadeläget så har det under sommaren känts bra förutom lite småkänning i mina fötter. Det har aldrig varit helt bra , så det är inget som oroar. Det är under kontroll. Tyvärr har jag börjat känna lite i knäet den sista veckan. Hoppas att det inte är något allvarligt. Känns som det gjorde under läkningsperioden efter operation.

Just nu är jag hemkommen efter ett sista pass i Hammarbybacken. Med tanke på att jag tagit det mycket lugnt denna vecka så borde formen vara på uppåtgående, framförallt benen. Tyvärr så är det tvärtom. Jag fick avbryta passet efter två vändor, en gående och en joggandes. Idag är kroppen i sitt livs sämsta form. Så här en timme senare så skakar benen fortfarande. Något är allvarligt fel. I bästa fall har jag en infektion i kroppen. I värsta fall så säger kroppen nu ifrån efter många år med dålig sömn, dålig kost och enstaka hårda pass när den ropat efter vila. När jag tittar i backspegeln så har jag för många pass som känts riktigt dåliga och alldeles för få som känts bra.

När jag var 11 år så sprang jag milen på 40 min. De senaste åren så har kapaciteten i löpning inte varit mycket bättre, även om jag är mycket mer genomtränad. Idag, 35 år senare, så skulle jag klart få stryk av Magnus 11 år. Oavsett orsak till dagens form så är jag riktigt, riktigt ILLA UTE!

Sista veckans träning
Fre (15/8) - Hammarbybacken 10 ggr, avbruten regn
Lör - Hammarbybacken, 25 ggr, D+ 2000, 3 tim
Sön - jogg 1 tim
Mån - jogg 30 min
Tis - vila
Ons - 13 km bandet, varav 6 km backbelastning
Tors - vila
Fre - vila
Lör - avbrutet pass efter 2 ggr i H.backen

Äntligen

Ibland känns det bara så där riktigt bra när man tränar. Det händer inte så ofta, men när det gör det så är det bara att njuta. Igår njöt jag. Inte för att det var några tider eller farter som imponerar på en löpare och inte på mig heller. Utan det var känslan. Känslan att få genomföra passet utan några större problem, utan några skadekänningar och utan att vara tagen efter passet. Snarare tvärtom, mycket pigg i kroppen när jag småjoggade till lunchrestaurangen för att undvika en av gårdagens regnskurar. Det var också känslan att efter flera veckor med tunga ben äntligen få känna lite lätthet. Det behövdes verkligen, inte minst för att självförtroendet den senaste tiden varit i botten och nosat.

Passet jag körde på bandet var ett klassiskt löparpass, 10*1000 m med 1,30 min vila mellan. Farterna var följande:
1 - 4 min/km
2 - 4 min
3 - 3.45 min
4 - 3.45 min
5 - 3.30 min
6 - 3.30 min
7 - 4 min
8 - 3.45 min
9 - 3.30 min
10 - 3.15 min

Förklaringen till de senaste veckornas tunga ben är flera. Lättare förkylning, varmt väder med för lite vätska och för dåligt matintag och flera långa pass i kuperad terräng. Så här har min semesterträning sett ut:

Mån (21/7) - flyg till Mallis, lite rosslig igen
Tis - vila
Ons - löpning 40 min utför (10 km o 700 D-)
Tors - vila
Fre - löpning 2.35 tim kuperat
Lör - löpning 2.20 tim kuperat
Sön - löpning 2.20 tim kuperat
Mån - jogg 1.10 tim platt
Tis - jogg Sa Calobra stigningen, 45 min ner och sen 1 tim upp
Ons - vila
Tors - flyg hem morgon, rullskidor klassiskt 1.35 tim på kvällen, årets första
Fre - löpning 30 km asfalt på 2.20 tim, helt slut i benen, som sirap, dåligt med mat resdag
Lör - rullskidor klassiskt 2.35 tim, bitvis tröskel då jag hade ett för bra sällskap med mig
Sön - rullskidor fritt 30 km kuperat på 1.45 tim med tröga hjul, mycket A2 pga samma sällskap (lör)
Mån - jogg 30 min, helt slut i benen
Tis (5/8) - 10 tusingar enl ovan, kanonkänsla

Inte bara träning

Skönt med skugga när man ibland tränar mitt på dagen

19.00 snart ska benen få sitt

Snat uppe igen

Ibland finns bara känslan där