Går vi tillbaka ett drygt år och ser vad som har hänt fram till i dag så har jag haft min sämsta träningsperiod någonsin. Går vi tillbaka 6 månader så har jag inte varit i form en enda dag och jag har varit mer sjuk än någonsin. Summerar vi ihop träningstiden från 1 november så får jag ihop knappt 40 tim. Nu är jag inte stressad. Nu har jag PANIK! Panik av att aldrig komma i form igen. Panik av att jag har tappat för mycket senaste året. Panik av att inte kunna komma tillbaka.
Så här kan det inte fortsätta. Sjukdom eller inte. Skador eller inte. Kroppen klarar inte av att springa mer än 2-3 pass i veckan. Det räcker inte till något. Inte ens till att hålla vikten över en påskhelg. Dessutom har jag dragit på mig en helt ny skada, egen diagnos säger piriformis syndrom. Egen ordination; 2 veckors löpvila.
Därför ger jag upp nu. Jag har tidigare lovat mig själv att aldrig cykla mer. Nu finns det inga andra alternativ. Förhoppningsvis ska det kunna bli några timmar framför tv:n och påfyllning i träningsdagboken igen och med det även en större chans att komma tillbaka i god form.
