Efter 1 tim är jag på väg igen. Klockan är 09.52. Jag mår inte hundra, men det känns mycket bättre och hoppet lever. Det är viktigast, hoppet lever. Min plan är följande, ta mig upp till Refuge Bertone, sen till Refuge Bonatti och sen till Arnuva. Det börjar med en stigning på 800 höjdmeter på knappt 5 km. Sen vidare i lätt terräng i 12,5 km. Bara ta det lugnt. Försöka få kroppen i dugligt skick. I ett skick som tar mig hela vägen tillbaka till Chamonix. Om jag inte lyckas så är det en sträcka som är hanterbar även om jag skulle bli dålig igen. Här har jag även möjlighet att få skjuts tillbaka om jag inte kan fortsätta.
 |
| Soligt,varmt och vacker |
Jag når Arnuva efter drygt 4 tim. Det har gått extremt långsamt. Jag har medvetet tagit det lugnt. Jag har fortsatt vait illamående, men jag har fått behålla all dricka. Något fast föda har jag inte vågat stoppa i mig. Det positiva är att illamåendet inte har varit ihållande. Det avtar mer o mer. I Arnuva vågar jag mig på te och lite vitt bröd. Jag får behålla det och krafterna börjar komma tillbaka. Jag är inte pigg, men känner mig så pass bra att det är ett lätt beslut. Jag ska vidare i tävlingen, jag ska kämpa och jag ska i mål.
Efter Arnuva väntar en brant stigning upp till banans högsta topp, Grand Col Ferret 2527 möh. Jag fortsätter i lugn fart och jag fortsätter att ta små klunkar cola på väg upp till toppen. Det är just i denna stigning som självförtroendet börjar komma tillbaka ordentligt. Även om energiintaget är lågt så känner jag mig starkare. Det visar sig också efter toppen. På vägen ner till La Fouly (108 km) så joggar jag sammanhängande några kilometer för första gången på mycket länge. Väl framme så tar jag en paus på 30 min. Jag vill inte förivra mig. Jag har ju bara en tid att passa, maxtiden och den har jag bra distans till nu. Återigen får det bli lite te och vitt bröd. Det fungerar och det är just te och vitt bröd som ger mig den energi jag behöver för ta mig mellan stationerna.
 |
| Banans högsta punkt, Grand Col Ferret |
När jag lämnar La Fouly så passerar jag ett dygn. Segraren är redan i mål på nytt banrekord. Vad spelar det för roll? Jag kommer också komma i mål. På vägen ner till Champex-Lac (122 km) så är jag säker på det. Det känns bara bättre och bättre och det fantastiska i detta lopp är att jag får avsluta det med att bara bli piggare och piggare. Från Champex är det 45 km kvar, en ny natt väntar med 2700 höjdmeter uppför och 3150 nerför. Det blev en fantastisk natt, förutom ett fall uppe på den sista mycket steniga toppen och en stukad tumme. Under de avslutande 45 km så plockar jag över 400 placeringar. Bl.a. så tappar jag bara 3 min på Anton Krupicka på de sista 8 km utför (950 höjdmeter).
 |
| Mycket nöjd till slut |
 |
| Inte alla som har:-) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar