Lycklig i Överkalix

Just nu lider jag av stora motivationsproblem. Det borde inte vara så eftersom jag befinner mig på snö. Snö är en förutsättning för att åka skidor och just nu vill jag åka skidor, mycket skidor. Tyvärr så verkar det inte räcka. Jag tror att det beror på en kombination av varmt skidföre (+3 o duggregn igår), dålig form och att jag har gjort det här (letat snö) under så många år. Det räcker nu. Nu gäller det bara att bita ihop i 4 veckor till. Det borde jag klara av. Även om varje dag är en kamp för att hålla motivationen vid liv.

Idag har jag varit i Överkalix. Allt för att söka bättre snöförhållanden än tidigare och allt för att hålla motivation vid liv. Jag hade hört att det skulle vara bra där. Det var inte bra, det var bättre än så. Det kan ha varit ett av de bästa 5 km spåren med elljus som jag har åkt på. Det är lätt att glömma andra spår och jag har säkert gjort det. Det spelar ingen roll. Just nu var detta vad jag behövde. Att få åka på en kuperad bana med mycket diagonal och med skidor som var perfekta. Jag åkte 6 varv, 4 lugna och 2 lite halvhårda. Passet tog 1.40 tim och jag skrattade nästan hela tiden även om pulsen då och då drog iväg.

God Jul och Gott Nytt År!

Ormberget (Luleå) innan värmen

Inte alla som har varit här

Skidstadion

En strimma hopp

Jag är trött på att vara sjuk. Jag är trött på att inte kunna träna och jag är trött på att skriva deppiga inlägg på denna sida. Idag skulle jag återigen kunna skriva ännu ett deppigt inlägg efter fler sjukdagar denna vecka och ett tungt träningspass i går, men det ska jag inte. Jag vägrar.

Igår gjorde jag ett nytt försök att komma igång med träningen. Tidigare i veckan har det inte varit möjligt, förkylningen blev sämre igen efter förra helgen. Det blev 8 turer med stavar uppför Hammarbybacken i mycket lugn takt och mycket lätt jogg nerför. Även om jag rörde kroppen i snigelfart så rusade pulsen uppför. Den var cirka 15 till 20 slag för hög i förhållande till den fart jag höll. Det var ingen rolig känsla.

Idag försökte jag med ett nytt pass och gjorde något som jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag tog mina rullskidor och åkte ut till Ekerö för en liten tur. För knappt 5 veckor sen så var jag övertygad om att jag hade åkt årets sista rullskidpass, men inte.

Jag körde 2 tim i lugn fart med mycket stakning. Passet avslutades med 6 stycken impulser. Först så kändes det bedrövligt, men för varje minut som gick så blev det bara bättre och bättre. Jag ska inte säga att det kändes bra, men det var långt ifrån dåligt och jämfört med förra helgen och gårdagens pass så var det ett stort steg framåt.

Nu finns det en strimma hopp igen. Igår var alla medaljchanser borta på VM. Idag var de tillbaka. Även om de inte är stora så lever de i alla fall.

Trodde jag aldrig

September eller december?

Träna För Vasan

I helgen har jag varit på läger i Orsa Grönklitt. Först och främst som instruktör för Träna För Vasan. I fredags så anslöt 25 förväntansfulla skidåkare för att få tips om skidteknik, vallning, tränings- och näringslära. Självklart även för att få lite skidmil i benen. Grönklitt visade upp sin bästa sida då det dagarna innan kom lite nysnö som gjorde att de kunde öppna mer spår än de 3,7 km som konstsnöslingan erbjuder.

För egen del så blev det 2 pass i helgen, 1.45 resp 2 tim. Hade det inte varit för att klockan tickar och jag "måste" komma igång med skidåkningen så hade jag inte tränat. Kroppen är inte 100 kry. Strax efter att jag landade på svensk mark förra helgen så fick jag riktigt ont i halsen igen. Det satt i fram till i torsdags. Jag är fortfarande väldigt rosslig och slemmig på nätterna. Rent fysiskt så ska jag förhoppningsvis hinna komma i form till VM. Jag har tränat förhållandevis bra i sommar och höst. Får jag bara vara frisk ett par veckor och träna lagom så kommer jag tillbaka fysiskt. Dessvärre så är det inte bara den fysiska statusen som avgör. Tekniken är nästan minst lika viktig. Det är därför jag chansade i helgen. För att utveckla tekniken så krävs det mycket skidåkning på snö. Det gäller att passa på!

Klockan tickar

Det är ont om tid. Klockan tickar fort nu.55 dagar kvar till veteran-VM på skidor och formen är i botten. Det  är kanske inte så konstigt. Blev som väntat sjuk efter Torsby. Fick rejält halsont förra tisdagen. Hann tyvärr inte bli frisk innan jag åkte på semester. Halsont och värme är ingen bra kombination. Symptomfri först i torsdags. Vågade på lite lätt jogg i fredags Resa lördag och söndag och helt plötsligt så var årets sämsta träningsperiod avklarad.

Nu är det full fokus på att hålla sig frisk i 2 månader. Det finns inte utrymme för något annat!

Kokar i värmen. Temp 37.6 efter lite jogg