Hopp om det

Igår var det nattsvart. Vänster häl var sämre än någonsin. Jag har inte sprungit så mycket sista tiden men ändå blir den bara sämre. Inte så mycket under passet men framför allt efter. Sista veckan har jag haft värk nästan hela tiden. Det är den stora skillnaden mot förr. Förr kunde jag kontrollera smärtan, den var hanterbar, det är den inte nu!

Igår tänkte jag ge upp. Gipsa foten och sätta mig i en rullstol i hopp om att skadan skulle läka. Så kändes det verkligen även om jag vet att detta inte påskyndar läkningen och således inte är ett bra alternativ. Idag har jag varit på behandling. Behandlingen i sig är viktig. Lika viktig är dialogen med Niklas som utför den. Varje gång jag är där så känns det mer hoppfullt. Jag får alltid en tydlig bild av min skada och hur den ska hanteras. Beskedet idag var fortsatt lätt och lugn löpträning men mer och tyngre rehab än vad jag gjort hittills.

Vänster hälsenefäste

Efter sista veckans bakslag så blir det lite ändrade tävlingsplaner. De lopp som jag hade planerat att springa under våren som förberedelse för de längre och viktigare loppen i sommar är nu strukna i kalendern. Som det ser ut idag blir mitt första lopp i Cortina den 28:e juni. Det skulle förvåna mig om jag vågar mig på något lopp tidigare än så.

I träningsväg så har jag i helgen haft stavgångspremiär i Hammarbybacken. Det är väl lagom att åka dit igen om några veckor när snön har smält och förhoppningsvis är även hälen lite bättre då. Så här såg det ut i lördags.