Hallå, hur tänkte jag nu?

Tre gånger har jag ställt mig den frågan den här veckan och vid samtliga tillfällen så har jag inte haft något bra svar. Inte så konstigt kanske när allt sunt förnuft verkar ha varit som bortblåst. Det är bara att erkänna, jag tränar inte smart varje vecka på året.

Det började i måndags. Efter en vecka med lugn träning och en del förkylningssymptom,som inte blev något större, blev det ett sent skejtpass på rullskidorna. Med sunt förnuft så borde det blivit ett kortare pass i lugn fart med tanke på föregående vecka, men inte. Efter en uppvärmning på 25 min så bar det iväg i A2 fart i 1.40 tim (32 km) på mina Marve 7:or. Lite nedvärmning på det så kunde jag skriva in 41 km och 2.20 tim i träningsdagboken. Efter dusch, lite mat och lite nedvarvning framför datorn så var man i säng några minuter efter midnatt. Inte konstigt att man var trött när klockan ringde strax efter sex.

Det fortsatte på onsdagen. Vaknade upp med lite täppt och kliande näsa. Tänkte direkt, där fick man för måndagspasset. Kände mig ändå pigg. Det sunda sa, ta det lugnt och gå till sängs tidigt, men inte. Ut på klassiska rullskidor i 2.35 tim med fartökningar i varje backe. Ville köra lugnare, men det gick inte. Jag kände mig i mitt livs form, kunde inte bli trött. Larmsignalen gick direkt. Så här kan man bara känna när man är på väg att bli sjuk. Då jobbar kroppen på högvarv för att mota Olle i grind. Det visade sig att jag hade rätt. Vaknade typ varje timme under natten. Speedad.

Vilade torsdag och fredag och hade turen att varken få ont i halsen eller bli förkyld. Bara en lite allmän olustkänsla och lite småtäppt. Vilopulsen var normal.

Allt avslutades igår, lördag. Sunt förnuft sa, kort och lugn träning bara för att hålla i gång kroppen och se var alla små symptom tar vägen, men inte. Istället blev det full tävlingseftermiddag. Nästa år planeras det att köra ett nytt rullskidrace i Stockholm. Igår arrangerades en testdag av Sundbybergs skidor för att se om banan håller måttet. Det började med en 250 m sprint i klassiskt. Kändes ovant, men fick i alla fall köra två lopp och blev trea. Därefter kördes det 10 km klassiskt. Det blev ett ryckigt race som avgjordes i spurten. Blev sexa efter juniorerna och Espen. Även om loppet inte gick fort hela vägen så tog det på krafterna. Kände mig riktig slut. Säkert en kombination av för lite fartträning och lite skräp i övre luftvägarna.

Efter lite vila och lite rödbetsjuice (räddningen) så fanns det ingen återvändo. Det var ju skejten jag var där för. Blev ett helt annat lopp. Inte lika många småryck utan mer jämn hög fart. Kunde även vara med och dra lite. Slutade som tidigare lopp med en spurt och som väntat hade jag inte så mycket att sätta emot juniorerna (Espen hoppade av pga dåliga skidor). Var ändå mycket nöjd med loppet. Var aldrig över gränsen och benen var pigga hela loppet. Det var för övrigt andra gången jag stod på ett par skejt-rullskidor med tävlingshjul (första gången var för tre år sen). Lite annorlunda mot de tröga dieselskidorna man puttrar omkring med annars.

Idag söndag går jag omkring med träningsvärk (hade jag nog fått ändå) och rosslande luftrör. Nästan som efter ett Vasalopp i 20 graders kyla. Som sagt, ingen smart vecka och inga kloka beslut. Hoppas nu bara att det dröjer länge tills nästa gång.