Med eller utan energi

Jag är inte i bättre form idag än igår eller än i fredags. I fredags orkade jag cykla i 35 min på testcykeln. I går var jag ute o trampade i 1.15 tim och var stum i låren varje meter av passet fastän pulsen aldrig var över 100. I morse var jag ute i 2.20 tim och var pigg varje meter fastän jag bara hade sovit i 5 tim (klev upp 05.30 sommartid).

Skillnaden beror enbart på de 5000 kalorierna jag stoppade i mig går.

Nu har det gått 2 månader sen jag började min svältdiet för att tappa vikt. Till stora  delar har jag hållit igen mån till fre och ätit ordentligt på helgen. Jag kallar det en omvänd 5:2 diet (2:5). Jag har valt den vägen (kanske ej att rekommendera) för att jag är skadad. Jag har inte behövt någon energi för att orka träna. När jag väl har tränat så har jag ofta varit tom. Dessa pass har ofta känts tunga. Det har smugit sig in en osäkerhetskänsla att jag har varit mycket dåligt tränad och i mycket dålig form och att viktminskningen tärt för mycket på kroppen. Efter dagens pass och några andra enstaka pass efter mina sk "ätardagar" så är jag inte osäker längre. Alla dåliga pass har bara handlat om för lite energi.

Jag kommer att fortsätta med för lite energi ett tag till. Så länge jag inte kan träna kommer jag ligga på underskott. Eftersom jag börjar närma mig min målvikt så kommer inte underskottet att vara lika stort framöver som under de första 2 månaderna. Nu gäller det att börja leta efter en balans i energiintaget som gör att jag kommer att kunna stå still i sommar och vara full av energi för att orka träna och tävla.

I morgon ska jag ta en MR. Senare i veckan vet vi vad som är fel på knät. Nyfiken och orolig!

Deltaga eller inte deltaga

Det spelar nästan ingen roll. Självklart så vill jag springa, men när man läser vilka som kommer dit så kan jag nästan lika gärna titta på loppet. Det kommer bli en upplevelse att vara på plats, oavsett. Jag längtar till värmen!

Transvulcanias-superstar-line-up

Alltid något som gör ont

På ren svenska, vilken jävla kropp man har, alltid ska det vara något som gör ont. Jag har skrivit det förr, det är inte många pass i livet man har sprungit utan att känna något.

Jag är van att känna något och det är inga problem. Många gånger går det att springa ändå, även om man får justera belastningen. Oftast blir det väldigt oregelbundet och inte så tuffa veckor. Jag kan nog räkna livets veckor över 10 mil på en hand. Det är faktiskt så att det inte går åt så många händer för att räkna veckorna över 5 mil heller.

Nu är jag i ett läge där jag inte kan underhålla löpning. Det gör för ont. Efter att jag behandlade foten för 3 veckor sen så har jag tagit det lugnt. Få och korta pass i lugn fart. Foten känns bättre än någonsin, men vad spelar det för roll när man har en kropp som inte verkar vara lämpad för löpning! Helt plötsligt utan förvarning får jag ont i knät. Jag är rädd för att det kan vara löparknä. Symptomen stämmer dock inte till 100 % och ultraljudet visar heller inget i det område som är klassiskt för löparknä. Just nu har jag ingen tydlig diagnos. Jag vet bara att det gör för ont för att jogga. Jävla kropp!

Annars rinner kilona av i bra takt. Jag väger mig varje morgon och jag bokför alla kalorier. Så här har det sett ut:

Fre 7/3- 68.4 kg/352 kcal
Lör - ingen vägning/5549 kcal
Sön - ingen vägning/4071 kcal
Mån - 70.5 kg/236 kcal
Tis - 68.6 kg/436 kcal
Ons - 67.6 kg/487 kcal
Tors - 66.8 kg/385 kcal
Fre - 66.7 kg/561 kcal
Lör 15/3 - 66.4 kg och nu blir det frossa (ätardag)

Vikten får bli min räddning

Jag har alltid sagt att man generellt sett kan skriva en resultatlista utifrån hur mycket/hårt man har tränat. Det stämmer i de flesta idrotterna. Även om det alltid finns några undantag. Jag tror att det finns betydligt fler undantag inom löpning jämfört med exempelvis längdskidåkning. En faktor, förutom träning, som är avgörande i löpning är vikten. Jag hoppas att  vikten ska vara på min sida och att jag då blir ett undantag till träningsregeln. För om det inte blir så, ja, då är jag illa ute...

Jag fick ett sms från en person som jag har förhoppning om att springa Stockholm Marathon med (samma tid). Han skrev att han sprungit ett långpass på 30 km med en snittfart på 4.04 min/km. Veckans mängd hade uppgått till 120 km.

I lördags gick Transgrancanaria. Årets andra lopp i Ultra-Trail World Tour. Ryan Sandes vann och Timothy Olson kom trea. Lyssnade på en intervju med Timothy innan loppet, där han sa att han sprungit +4 tim varannan dag som förberedelse för detta lopp. Jag kan bara säga att det är något mina fötter aldrig kommer att klara av, någonsin!

Just nu har jag kommit igång bra med löpningen. Denna vecka så fick jag ihop 42 km. Det är rekord för mig under det senaste halvåret. Lägg då till att ingen kilometer gick fortare än 5 min/km. Mina löppass utomhus i vinter har i  snitt varit på ca 40 min och i en fart av ca 6 min/km.

Hur jag än vänder o vrider på detta så är det bara vikten som kan rädda mig från att inte bli hjälplöst efter. Det är därför jag kommer fortsätta att tappa kilon utan sunt förnuft. Jag är övertygad om jag kommer att springa fortare med 50 km/v och lätt kropp jämfört med 100 km/v och en tung kropp.