Jag är inte i bättre form idag än igår eller än i fredags. I fredags orkade jag cykla i 35 min på testcykeln. I går var jag ute o trampade i 1.15 tim och var stum i låren varje meter av passet fastän pulsen aldrig var över 100. I morse var jag ute i 2.20 tim och var pigg varje meter fastän jag bara hade sovit i 5 tim (klev upp 05.30 sommartid).
Skillnaden beror enbart på de 5000 kalorierna jag stoppade i mig går.
Nu har det gått 2 månader sen jag började min svältdiet för att tappa vikt. Till stora delar har jag hållit igen mån till fre och ätit ordentligt på helgen. Jag kallar det en omvänd 5:2 diet (2:5). Jag har valt den vägen (kanske ej att rekommendera) för att jag är skadad. Jag har inte behövt någon energi för att orka träna. När jag väl har tränat så har jag ofta varit tom. Dessa pass har ofta känts tunga. Det har smugit sig in en osäkerhetskänsla att jag har varit mycket dåligt tränad och i mycket dålig form och att viktminskningen tärt för mycket på kroppen. Efter dagens pass och några andra enstaka pass efter mina sk "ätardagar" så är jag inte osäker längre. Alla dåliga pass har bara handlat om för lite energi.
Jag kommer att fortsätta med för lite energi ett tag till. Så länge jag inte kan träna kommer jag ligga på underskott. Eftersom jag börjar närma mig min målvikt så kommer inte underskottet att vara lika stort framöver som under de första 2 månaderna. Nu gäller det att börja leta efter en balans i energiintaget som gör att jag kommer att kunna stå still i sommar och vara full av energi för att orka träna och tävla.
I morgon ska jag ta en MR. Senare i veckan vet vi vad som är fel på knät. Nyfiken och orolig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar