Operation och vägen framåt

Igår genomfördes Transvulcania på den lilla Kanarieön La Palma. Planen var att stå där bland världens bästa traillöpare. Inte för att konkurrera mot dem utan mer för att ta sig igenom loppet, få uppleva atmosfären och njuta av öns vackra vyer. Istället blev det en långpromenad i duggregn i Ursvik. Inte mycket att säga om. Ursvik var det enda och klart bästa alternativet igår efter rådande omständigheter.

Just nu är läget så här. För 11 dagar sen så tog jag tunnelbanan till Ortopediska huset vid Globen. Då var det dags för Björn Waldebäck att gå in och titta i mitt vänsterknä. 08.00 låg jag på operationsbordet. Efter drygt 3 timmar var jag hemma i Solna igen. Då började vägen att ta sig tillbaka. Jag är inte helt hundra på vad Björn åtgärdade, mer än att det var några mjukdelar. Menisk, brosk och ledytor såg fina ut.

Knäet känns bättre för varje dag. De första 4 dagarna efter ingreppet så blev det bara rörlighetsträning. Därefter blev det 4 dagar med lätt cykel på drygt 30 min och de senaste 3 dagarna har jag varit ute på långpromenad i skogen. Under kommande veckor så blir det att öka belastningen gradvis i den  mån det fortsatt går åt rätt håll. Det kommer inte bli någon start i Stockholm Marathon, som jag av någon anledning planerat in vid sidan om min tänkta tävlingskalender. Årets första lopp blir förhoppningsvis istället Mont-Blanc 80 km.

Lite trött på uppvaket och funderar på vägen framåt