1975 åkte jag min första skidtävling. 1990 var jag anmäld till mitt första Vasalopp. Tyvärr blev det inställt pga av snöbrist. Samma säsong åkte jag, det jag då trodde skulle bli min sista skidtävling. 2004 gjorde jag dock lite comeback. Inte på någon elitnivå utan mest för skoj skull. Det skedde i Brottbyloppet. Det blev ingen rolig upplevelse. Jag har nog aldrig känt mig i så dålig form. På 15 km klassiskt var jag bland annat hela 10 min efter Anders Zeffer. Jag minns också att jag inte kom i min gamla tävlingsdräkt från 1990 utan jag fick åka i en prasslig och fladdrande löpardress. Efter loppet fick jag höra att det fanns de som trodde att jag aldrig skulle ta mig igenom Vasaloppet som jag var anmäld till. Knappt två månader senare åkte jag mitt första Vasalopp på tiden 4:31:48 och med placering 295. Även då var jag ca 10 min efter Anders Zeffer. Hur var det möjligt att på så kort tid träna upp sig och åka så pass mycket bättre?
Jag vet att jag ställde mig frågan, vad är den enskilt viktigaste faktorn för att prestera i Vasaloppet förutom skidorna? Svaret blev stakning. Jag minns hur vi körde några långa stenhårda stakpass på Lidasjön. Det blev min räddning. Året efter åkte jag Vasaloppet igen och då med min hittills bästa placering, 186. Tiden blev 4:23:49. Även inför detta lopp så körde vi flera långa och stenhårda stakpass på Lidasjön.
Idag var jag för första gången på många år tillbaka på den plats som gett mig fina Vasaloppsminnen och grym stakform. Jag körde 2 tim stakning med 18 st 10 sek impulser inlagda den sista timmen. Formen var mycket god och gårdagens genomkörare kände jag ingenting av. Teorin om underhåll gäller fortfarande:-).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar