Ingen time out...

... men väl lite mindre löpning en period. Svaret på MR kom i veckan och den visade egentligen inget som jag inte redan visste. Jag har tidigare i år tittat på foten med hjälp av ultraljud och den visade samma sak som MR, nämligen att jag har en tendinos i vänstra hälsenefästet och ett förtjocknat FTA-ligament. Förutom excentrisk träning för min hälsena så kommer den behandlas med stötvågor. Niklas Norlén är den som kommer att utföra det och jag har fått sådan behandling förr, då för min högra fot. Jag har en stark tilltro till Niklas kunnande, han är en av de bästa inom detta område och jag är övertygad om att foten kommer att bli bra. När det gäller ligamentet så finns det inte så mycket att behandla utan där kommer jag enbart att försöka stärka upp foten med hjälp av en balansplatta.

Den senare skadan kommer troligtvis från en gammal stukning och när jag tänker tillbaka så är jag nästan säker på när det hände, 1987. Det var i december och vi var i Skellefteå på vårt första snöläger. Normalt så tar man det ganska lugnt den första veckan på snö, men för ovanlighetens skull inledde vi lägret med en tävling. En av klubbens åkare hade redan varit på snö några veckor innan vi kom upp och eftersom han skulle tävla så tänkte vi att det vore kul att se hur långt efter man var när man inte hade åkt en meter skidor på snö.

Vi skulle köra 10 km klassiskt. Efter 2 km så var det en ganska brant utförslöpa som svängde kraftigt till höger. Inte så kraftigt så man var tvungen att sladda sig igenom den utan det var spår hela vägen. Någonstans mitt i kurvan så skar dock min vänster skida rakt ut och jag stod på näsan. Det första jag gjorde var att kolla stavarna och de var hela. Jag reste mig upp för att fortsätta och såg då detta:

Bildmontage

Det såg ut som om ena skidspetsen gått av. Jag vände mig om för att se var den låg och fick då se samma bild som ovan fast spegelvänd. Fallet hade varit så kraftigt att skruven på ena bindningen hade gått av. Jag vred tillbaka skidan och fortsatte loppet. När jag hade kommit i mål och fått av mig pjäxan så förstod jag att foten inte var helt 100. För varje minut som gick så tilltog värken bara mer och mer. På kvällen var foten som en ballong och det tog mig sen 3 dagar innan jag kunde få på mig pjäxan igen. Jag är idag övertygad om att det är denna händelse och detta fall som orsakat mitt skadade ligament. 

I träningsväg så blev det idag 2 tim skejt i Ågesta.