Nu är de igång. Starten av UTMB har gått. Ett lopp jag ville springa i år men där lottningen ville något annat. Ett otroligt starkt startfält i år och en av favoriterna är Svensk, Jonas Buud. Följ hans framfart på någon av länkarna nedan.Tuffast motståndare tror jag någon av amerikanerna Anton Krupicka och Timothy Olson blir tillsammans med 2011 års vinnare av Hardrock 100 Julien Chorier. Även om det är deras första start i loppet så vet de hur man springer långt i tuff terräng. Kan till och med bli rekordtid. Bra väder och Kilian har nog aldrig gått för fullt vid sina segrar.
Mitt tips:
1. Anton Krupicka (utvilad, kan sakna lopp i kroppen)
2. Juilen Chorier (en av mina två favoriter till segern)
3. Timothy Olson (kan fortfarande vara lite sliten efter flera tuffa lopp i år)
4. Jonas Buud (överraskade mig förra året, van vid flackare lopp, håller tummarna)
irunfar.com-live-coverage
utmb.livetrail
fredag 30 augusti 2013
onsdag 28 augusti 2013
Öppen träningssamling
I helgen som var så körde jag årets första kombipass. Det kändes som starten inför höstens ändrade fokus mot mer skidträning. När jag var där ute och tränade så tänkte jag att, när jag ändå ska köra denna typ av pass under hösten, varför inte köra det tillsammans med mina klubbkompisar, mina konkurrenter i de andra skidklubbarna och alla andra skidintresserade i Stockholms regionen.
Sagt och gjort. Vid två tillfällen bjuder vi nu in till öppen träningssamling. För info, se länk.
måndag 26 augusti 2013
Kombipass
Oavsett idrott så krävs det specifika pass för den eller de tävlingar du ska köra. Olika idrotter och olika tävlingar kräver olika egenskaper för att prestera på topp. En viktig egenskap för att åka långlopp på skidor är att klara av tiden. Att kroppen är van att jobba hårt och länge.
De riktigt långa passen kan man inte köra för ofta. Speciellt inte om man kör dem med en snabbare avslutning nära tävlingsfart. Ett sätt att köra dessa pass, särskilt i början av säsongen, är att dela upp passet och köra flera grenar samt att verkligen hålla nere farten. Det är precis vad jag gjorde i helgen.
Då körde jag årets första kombipass. Långt, flera grenar, ingen särskild belastning och hela passet i lugn fart. Allt enligt skolboken. Senare i höst kommer jag försöka ha liknande pass, men då kommer jag avsluta med det jag ska vara bäst på, stakning. I helgen såg passet ut så här:
Rullskidor fritt: 2.15 tim (Eagle träningshjul)
Rullskidor klassiskt: 1.45 tim inkl 5 impulser (Swenor 4:or, mest stakning)
Myrlöpning m stavar: 1.30 tim
Totalt 5.30 tim effektivt. 5-10 min mellan varje gren för att byta utrustning och stoppa i sig lite energi. Kändes kanonbra. Inte alls sliten efteråt. Hopp om vintersäsongen.
De riktigt långa passen kan man inte köra för ofta. Speciellt inte om man kör dem med en snabbare avslutning nära tävlingsfart. Ett sätt att köra dessa pass, särskilt i början av säsongen, är att dela upp passet och köra flera grenar samt att verkligen hålla nere farten. Det är precis vad jag gjorde i helgen.
Då körde jag årets första kombipass. Långt, flera grenar, ingen särskild belastning och hela passet i lugn fart. Allt enligt skolboken. Senare i höst kommer jag försöka ha liknande pass, men då kommer jag avsluta med det jag ska vara bäst på, stakning. I helgen såg passet ut så här:
Rullskidor fritt: 2.15 tim (Eagle träningshjul)
Rullskidor klassiskt: 1.45 tim inkl 5 impulser (Swenor 4:or, mest stakning)
Myrlöpning m stavar: 1.30 tim
Totalt 5.30 tim effektivt. 5-10 min mellan varje gren för att byta utrustning och stoppa i sig lite energi. Kändes kanonbra. Inte alls sliten efteråt. Hopp om vintersäsongen.
onsdag 21 augusti 2013
En av de största
Prestationsmässigt kan han vara en av de största genom tiderna, alla kategorier. Hans namn är Kilian Jornet. Jag har skrivit om honom tidigare. Hans prestationer saknar motstycke. Idag gjorde han sitt första försök på Bruno Brunods rekord Cervinia - Matterhorn - Cervinia. Det blev bara ett försök. Han skrev historia igen. Det tidigare rekordet var från 1995 och löd på 3.14.44. Ett mycket svårslaget rekord enligt många. Han säger själv att han aldrig förberett sig så mycket inför ett rekord (hans egna ord). Det nya rekordet lyder på 2.52.02.
Just nu finns det inte så mycket skrivet om rekordet, men det kommer att skrivas. Nedan ser ni ett klipp från ett av det tidigare rekorden satt 1990 av Valerio Bertoglio på 4.16.26 och sen två klipp om Bruno Brunod. Tittar man på dem så förstår man lite av vad han gjort idag i alla fall.
Just nu finns det inte så mycket skrivet om rekordet, men det kommer att skrivas. Nedan ser ni ett klipp från ett av det tidigare rekorden satt 1990 av Valerio Bertoglio på 4.16.26 och sen två klipp om Bruno Brunod. Tittar man på dem så förstår man lite av vad han gjort idag i alla fall.
måndag 19 augusti 2013
Nolan´s 14
Detta är Nolan´s 14. I somras gjorde Anton Krupicka ett försök på denna utmaning. Tyvärr så misslyckades han. Läs hans berättelse Failure och se några enastående klipp från försöket.
Episode 1
Episode 2
Episode 3
Episode 1
Episode 2
Episode 3
lördag 17 augusti 2013
Kort och effektivt
Nu är man tillbaka på jobbet och då är det återigen dags att lägga pussel för att få ihop lite träningstid. Igår blev det ett kort och effektivt pass på löpbandet. Uppvärmning 15 min. Testlopp 3000 m. Nedvärmning 15 min. Totalt 40 min. Lagom så man hinner med en lunchmacka vid skrivbordet. Kilometertiderna var 3.30/3.20/3.10. Inte lika snabbt som när jag var som bäst i min ungdom, men ändå. Jag kan säga att om jag varit lika bra tränad då som nu och med samma förutsättningar, dvs 28 år yngre och 10 kg lättare så hade tiden sannolikt varit kring 8.30. Det är en tid som duger alla dagar i veckan. I alla fall om man inte är elitlöpare.
fredag 16 augusti 2013
Semester = mer träning
3 veckor. 36 timmar. Det är vad man kan hinna med när man har lite extra tid. En del hinner säkert med mer och en del mindre. Det har varit långa, korta, långsamma och snabba pass. Det har varit platt, kuperat, slätt och stenigt. Det har varit (mest) sol och regn. Det har varit testlopp och det har varit tävling. Det har varit löpning, rullskidor och hiking. Det har kort och gott varit det mesta och formen har bara blivit bättre för varje dag.
Träningsbilder:
Träningsbilder:
 |
| Åre |
 |
| Åre |
 |
| Åre |
 |
| Åre |
 |
| Åre |
 |
| Höga Kusten |
 |
| Höga Kusten |
 |
| Höga Kusten |
 |
| Höga Kusten |
 |
| Norrköping |
tisdag 13 augusti 2013
En lite utflykt
Kilian Jornet var där. Jonathan Wyatt, Max King och Sage Canaday var där. Sierre-Zinal Mountain Race firade 40 år och hade lockat till sig några av världens bästa traillöpare, igen. Det gör det varje år. Inte så konstigt. Det är kanske ett av världens mest klassiska traillopp. Sierre-Zinal preview.
Kort om banan: 31 km, 2200 D+ och 800 D-. Banprofil nedan:
Jag har velat springa detta lopp under många år. I år blev det verklighet. Med tre veckors bra träning bakom mig och kanske inte helt utvilade ben tog jag bilen ut till Arlanda för en 36-timmars utflykt. Det skulle bli en upplevelse som vanligt. Det skulle bli ett bra träningspass. Det skulle bli en bra genomkörare för kommande lopp i höst. Jag hade lovat mig själv att inte ta slut. Jag hade lovat mig själv att hålla igen och jag höll vad jag lovade Jag sprang ett av mina mest väldisponerade lopp någonsin. Jag sprang fortare än någonsin utför och jag var samtidigt relativt oberörd i mål. Timmarna efter loppet kände jag mig helt utvilad, nästan som om jag tagit det för lugnt. Jag kanske tog det för lugnt, framför allt uppför, men vad jag gör det. Ingenting. 10 min hit eller dit spelar ingen roll. Några placeringar, ja absolut, men känslan under sista halvan av loppet och efteråt vill jag inte ändra på. Jag kan alltid komma tillbaka ett annat år. Jag ska komma tillbaka ett annat år och då ska jag springa fortare.
Söndag 9.00. 30 min till start. Uppvärmning. Lätt jogging och stretch. Benen känns bättre än förvänta.t Andningen så där lätt som man bara kan önska. Jag ser alla de stora stjärnorna. På samma sätt, lätt jogg och stretch. Jag tittar på dem nästan som ett barn som ser sina idoler. 10 min innan start går jag in i startfållan, lite sent, många står redan där. Gör mig inte så mycket, jag vill ha en lugn start och det får jag.
Det tar cirka 50 meter innan fältet är joggandes. Stigningen börjar direkt. Jag ser inte de bästa. Jag vet bara att de springer fort, riktigt fort. Det syns på tiderna sen. Efter några hundra meter på en större väg tar vi in på en mindre stig i skogen. Det brantar till och de flesta omkring mig börjar gå med stora kliv. Jag likaså. Det är svårt att ta sig om. Jag vet att det inte är någon idé att stressa. Jag vet att jag kommer kunna springa ifrån många på slutet, det hörs på andningen på dem runt omkring. Många andas tungt och jag har nästan vilopuls. Vi fortsätter färden upp mot det första riktmärket, Chandolin. 1700 höjdmeter på ca 12 km. Det växlar hela tiden från brant, där vi går, till partier där de flesta joggar. Känslan är densamma hela tiden, de omkring mig andas tyngre. Även om jag är helt oberörd i andningen så tar det på benen. Det märks på toppen. Det tar tid att få igång benen. Till slut rullar de på och jag börjar plocka placeringar. Ju närmare mål vi kommer desto fortare går det.
Jag passerar Chandolin på 1.48.08 och en 81:a plats i min klass. Det har gått långsamt. Riktigt långsamt. Jag har tappat 39 min på täten, men jag är pigg, riktigt pigg. Nästa riktmärke är Hotel Weisshorn efter 20 km. Jag passerar efter 2.42.45. Jag tappar fortfarande, men inte lika mycket som tidigare. Jag springer hela vägen dit. Många som gått ut för hårt går i backarna. Jag tar placeringar, kilometer för kilometer. Jag ligger nu 61:a och det skulle bli bättre. De sista 11 km till mål blir mina bästa. Förutom andningen så börjar benen nu bli riktig pigga. Jag kan släppa på för fullt utför. Jag klarar av att parera alla steniga partier. Jag gör min bästa utförslöpning någonsin i denna typ av terräng. Jag kommer i mål på 3.43.24. Jag har den 22:a snabbaste tiden i min klass från Weisshorn. Det ger mig placering 41. Jag är långt efter, men jag är pigg och mycket nöjd ändå. Jag kommer springa loppet igen och jag kan verkligen rekommendera andra som gillar traillöpning av göra detsamma.
Sage Canaday Sierre-Zinal Race Recap
Iancorless Sierre-Zinal 2013 race summary
Kort om banan: 31 km, 2200 D+ och 800 D-. Banprofil nedan:
Jag har velat springa detta lopp under många år. I år blev det verklighet. Med tre veckors bra träning bakom mig och kanske inte helt utvilade ben tog jag bilen ut till Arlanda för en 36-timmars utflykt. Det skulle bli en upplevelse som vanligt. Det skulle bli ett bra träningspass. Det skulle bli en bra genomkörare för kommande lopp i höst. Jag hade lovat mig själv att inte ta slut. Jag hade lovat mig själv att hålla igen och jag höll vad jag lovade Jag sprang ett av mina mest väldisponerade lopp någonsin. Jag sprang fortare än någonsin utför och jag var samtidigt relativt oberörd i mål. Timmarna efter loppet kände jag mig helt utvilad, nästan som om jag tagit det för lugnt. Jag kanske tog det för lugnt, framför allt uppför, men vad jag gör det. Ingenting. 10 min hit eller dit spelar ingen roll. Några placeringar, ja absolut, men känslan under sista halvan av loppet och efteråt vill jag inte ändra på. Jag kan alltid komma tillbaka ett annat år. Jag ska komma tillbaka ett annat år och då ska jag springa fortare.
Söndag 9.00. 30 min till start. Uppvärmning. Lätt jogging och stretch. Benen känns bättre än förvänta.t Andningen så där lätt som man bara kan önska. Jag ser alla de stora stjärnorna. På samma sätt, lätt jogg och stretch. Jag tittar på dem nästan som ett barn som ser sina idoler. 10 min innan start går jag in i startfållan, lite sent, många står redan där. Gör mig inte så mycket, jag vill ha en lugn start och det får jag.
Det tar cirka 50 meter innan fältet är joggandes. Stigningen börjar direkt. Jag ser inte de bästa. Jag vet bara att de springer fort, riktigt fort. Det syns på tiderna sen. Efter några hundra meter på en större väg tar vi in på en mindre stig i skogen. Det brantar till och de flesta omkring mig börjar gå med stora kliv. Jag likaså. Det är svårt att ta sig om. Jag vet att det inte är någon idé att stressa. Jag vet att jag kommer kunna springa ifrån många på slutet, det hörs på andningen på dem runt omkring. Många andas tungt och jag har nästan vilopuls. Vi fortsätter färden upp mot det första riktmärket, Chandolin. 1700 höjdmeter på ca 12 km. Det växlar hela tiden från brant, där vi går, till partier där de flesta joggar. Känslan är densamma hela tiden, de omkring mig andas tyngre. Även om jag är helt oberörd i andningen så tar det på benen. Det märks på toppen. Det tar tid att få igång benen. Till slut rullar de på och jag börjar plocka placeringar. Ju närmare mål vi kommer desto fortare går det.
Jag passerar Chandolin på 1.48.08 och en 81:a plats i min klass. Det har gått långsamt. Riktigt långsamt. Jag har tappat 39 min på täten, men jag är pigg, riktigt pigg. Nästa riktmärke är Hotel Weisshorn efter 20 km. Jag passerar efter 2.42.45. Jag tappar fortfarande, men inte lika mycket som tidigare. Jag springer hela vägen dit. Många som gått ut för hårt går i backarna. Jag tar placeringar, kilometer för kilometer. Jag ligger nu 61:a och det skulle bli bättre. De sista 11 km till mål blir mina bästa. Förutom andningen så börjar benen nu bli riktig pigga. Jag kan släppa på för fullt utför. Jag klarar av att parera alla steniga partier. Jag gör min bästa utförslöpning någonsin i denna typ av terräng. Jag kommer i mål på 3.43.24. Jag har den 22:a snabbaste tiden i min klass från Weisshorn. Det ger mig placering 41. Jag är långt efter, men jag är pigg och mycket nöjd ändå. Jag kommer springa loppet igen och jag kan verkligen rekommendera andra som gillar traillöpning av göra detsamma.
Sage Canaday Sierre-Zinal Race Recap
Iancorless Sierre-Zinal 2013 race summary
 |
| 45 min innan start |
 |
| Vackert som vanligt |
 |
| Vackert som vanligt |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)