Kort om banan: 31 km, 2200 D+ och 800 D-. Banprofil nedan:
Jag har velat springa detta lopp under många år. I år blev det verklighet. Med tre veckors bra träning bakom mig och kanske inte helt utvilade ben tog jag bilen ut till Arlanda för en 36-timmars utflykt. Det skulle bli en upplevelse som vanligt. Det skulle bli ett bra träningspass. Det skulle bli en bra genomkörare för kommande lopp i höst. Jag hade lovat mig själv att inte ta slut. Jag hade lovat mig själv att hålla igen och jag höll vad jag lovade Jag sprang ett av mina mest väldisponerade lopp någonsin. Jag sprang fortare än någonsin utför och jag var samtidigt relativt oberörd i mål. Timmarna efter loppet kände jag mig helt utvilad, nästan som om jag tagit det för lugnt. Jag kanske tog det för lugnt, framför allt uppför, men vad jag gör det. Ingenting. 10 min hit eller dit spelar ingen roll. Några placeringar, ja absolut, men känslan under sista halvan av loppet och efteråt vill jag inte ändra på. Jag kan alltid komma tillbaka ett annat år. Jag ska komma tillbaka ett annat år och då ska jag springa fortare.
Söndag 9.00. 30 min till start. Uppvärmning. Lätt jogging och stretch. Benen känns bättre än förvänta.t Andningen så där lätt som man bara kan önska. Jag ser alla de stora stjärnorna. På samma sätt, lätt jogg och stretch. Jag tittar på dem nästan som ett barn som ser sina idoler. 10 min innan start går jag in i startfållan, lite sent, många står redan där. Gör mig inte så mycket, jag vill ha en lugn start och det får jag.
Det tar cirka 50 meter innan fältet är joggandes. Stigningen börjar direkt. Jag ser inte de bästa. Jag vet bara att de springer fort, riktigt fort. Det syns på tiderna sen. Efter några hundra meter på en större väg tar vi in på en mindre stig i skogen. Det brantar till och de flesta omkring mig börjar gå med stora kliv. Jag likaså. Det är svårt att ta sig om. Jag vet att det inte är någon idé att stressa. Jag vet att jag kommer kunna springa ifrån många på slutet, det hörs på andningen på dem runt omkring. Många andas tungt och jag har nästan vilopuls. Vi fortsätter färden upp mot det första riktmärket, Chandolin. 1700 höjdmeter på ca 12 km. Det växlar hela tiden från brant, där vi går, till partier där de flesta joggar. Känslan är densamma hela tiden, de omkring mig andas tyngre. Även om jag är helt oberörd i andningen så tar det på benen. Det märks på toppen. Det tar tid att få igång benen. Till slut rullar de på och jag börjar plocka placeringar. Ju närmare mål vi kommer desto fortare går det.
Jag passerar Chandolin på 1.48.08 och en 81:a plats i min klass. Det har gått långsamt. Riktigt långsamt. Jag har tappat 39 min på täten, men jag är pigg, riktigt pigg. Nästa riktmärke är Hotel Weisshorn efter 20 km. Jag passerar efter 2.42.45. Jag tappar fortfarande, men inte lika mycket som tidigare. Jag springer hela vägen dit. Många som gått ut för hårt går i backarna. Jag tar placeringar, kilometer för kilometer. Jag ligger nu 61:a och det skulle bli bättre. De sista 11 km till mål blir mina bästa. Förutom andningen så börjar benen nu bli riktig pigga. Jag kan släppa på för fullt utför. Jag klarar av att parera alla steniga partier. Jag gör min bästa utförslöpning någonsin i denna typ av terräng. Jag kommer i mål på 3.43.24. Jag har den 22:a snabbaste tiden i min klass från Weisshorn. Det ger mig placering 41. Jag är långt efter, men jag är pigg och mycket nöjd ändå. Jag kommer springa loppet igen och jag kan verkligen rekommendera andra som gillar traillöpning av göra detsamma.
Sage Canaday Sierre-Zinal Race Recap
Iancorless Sierre-Zinal 2013 race summary
 |
| 45 min innan start |
 |
| Vackert som vanligt |
 |
| Vackert som vanligt |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar