Ten and Out

De senaste sju veckorna har varit en kamp, en kamp för att bli frisk och kunna börja träna igen. Det har nästan känts som om jag har varit i en boxningsring och fått ta emot smäll efter smäll och där den sista smällen var så hård att jag själv började tvivla på att jag skulle kunna resa mig upp igen. Det har känts som om domaren fastnat på 9 och inte vill säga de magiska orden. Utan bara väntat och hoppats på att jag skulle resa mig upp. Väntat för att ge mig chansen att vända matchen och till slut stå där som en segrare.

Tyvärr så orkar domaren inte vänta längre. Han har bestämt sig för att säga de magiska orden, Ten and Out. Eller på klarspråk, jag är uträknad!

Det började med ett par sega träningsveckor runt månadsskiftet oktober/november. Det fortsatte med en lättare förkylning och vila den 9:e nov, som sen blev nya återkommande virusinfektioner och ännu mer vila.

Nu har jag vilat helt sen den 9:e nov (förutom tre promenadpass på rullskidor/hiking/skidor i 20% fart). Jag är fortfarande inte frisk. I bästa fall som det känns nu så kan jag vara tillbaka i lätt träning efter nyår.

Efter en sådan här lång sjukfrånvaro (mitt livs längsta tidigare uppehåll utan träning var 13 dagar) så behöver jag minst två veckor med lätt träning för att komma igång och inte riskera någon ny infektion. Sen behöver jag säkert två två veckor för att skruva upp träningen till normalnivå. Då är det en vecka kvar till första distansen på MWC. Vet inte om jag behöver skriva mer för att man ska förstå att det är en omöjlig ekvation för mig att vara i tävlingsform den 6:e feb.

Tråkigt, sorgligt, förjävligt eller vad man nu väljer att använda för ord. Så är det. Bara att gilla läget.

Vad som händer härnäst vet jag inte. Ska bara låta kroppen vila och läka ut. Sen får vi se vad nästa stora mål blir. För något nytt mål lär det bli. Träning utan mål går inte. Om man nu inte vill träna för husbehov och det vill jag inte. Inte just nu. Det får andra göra.

Jag lovar att komma tillbaka, men fram till dess så önskar jag er alla en God Jul och ett Gott Nytt År!

Vila igen

Efter senaste inlägget smög jag igång kroppen igen efter 1 veckas förkylning. Kroppen reagerade med strejkkänning. På alla möjliga sätt har jag försökt att lura den att bli piggare, inklusive vila. Inget har hjälpt. Efter en semestervecka på Playitas så hade jag förra veckan hopp om att det skulle vända, näst sista passet där nere kändes faktiskt riktigt bra, men icke. Ännu mer strejkkänning i kroppen samt lite rosslig på tisdagsmorgonen. Det fick istället bli en ny vecka med helvila.

Efter denna helg hade jag som mål att komma igång igen, men som det ser ut nu så lutar det fortsatt åt vila. Det är inte alltid det blir som man tänkt sig. Efter en vecka med minimalt med sömn och tråkiga läkarbesked i familjen så trodde jag inte det kunde bli värre. Så fel jag fick. Efter en sen filmkväll i lördags så kom jag i säng 00.30. Strax innan kl 2 kom lilltjejen in från sitt rum och vi lade oss i extrarummet för att inte störa lillebror. Tur det, efter 5 min började eländet. Magsjuka eller kräksjuka, oavsett så lyckades jag inte klämma in 1,5 tim sömn förrän kl 14 igår. I hopp om att det gått över så gick jag o lade mig kl 21 igår. Tyvärr så var det för tidigt att ropa hej. Inte så allvarligt inatt, men tillräckligt för att få sömnen avbruten 8 ggr samt 2 tim helvaken mellan 03-05.

Visserligen känner jag mig bättre nu på morgonen än någon morgon förra veckan, men risken för återfall är för stor. Några fler längre avbrott inför Finland har jag inte råd med.

Ps,Vet att det finns värre saker än dåligt med sömn och att vara småbarnsförälder är jag ju inte ensam om. Denna veckas situation drabbar garanterat alla någon gång, men jag kände bara att jag hade lite behov av att tycka lite synd om mig själv, för timingen just nu är verkligen inte bra... Ds

Lördags natt

Ett bra pass på semestern

Inte i form, men njutning för det

Rädd

Jag är inte rädd för att vila. Jag är inte rädd för kortare uppehåll i träningen. Jag är inte rädd för att bli sjuk. Men just nu är jag faktiskt rädd. Rädd för att kroppen ska säga nej. Att jag inte längre ska kunna balansera mig fram i träningen och undvika ett längre uppehåll. För ett längre uppehåll skulle förstöra alla chanser till framgång i vinter.

Sanningen är att jag har en kropp som inte tål särskilt mycket träning.Det har den aldrig gjort. Framför allt inte löpning. Tyvärr är jag nu i ett läge där den knappt tål någonting alls. Sedan AXA har det strulat ordentligt. Vissa dagar är bättre än andra. Jag har klarat mig på stor variation och mer rullskidor. Jag har framför allt klarat mig på en mycket bra form som gjort att jag kunnat tränat med låg puls och således fått en bättre återhämtning.

Förra veckan var mycket bra form- och träningsmässigt även om jag fick kämpa mot allt större skadekänningar. Denna vecka har jag varit lätt förkyld och därför valt att helt vila. Dels för att hämta hem förra veckans träning, men främst för att läka ihop lite. Vila och behandlingar har dock inte hjälpt utan läget är oförändrat. Det vill säga dåligt.

Därför är jag rädd, mycket rädd. Att det ska fortsätta åt fel håll. För då kommer denna underbara träningsform vara ett minne blott!

Ultraljud som inte är ok

Förra veckans träning:
Mån fm - Rullskidor K 3 tim A1
       em - Löpning backintervaller 6*4 min/vila 2 min, progressivt A2+ till A3+
Tis fm - Rullskidor F 1.30 tim A1
      em - tung styrketräning 30 min
Ons - Rullskidor K 1.45 tim A1
Tors - Rullskidor F testlopp 30 min A3
Fre - vila
Lör - Löpning kuperat 1.30 tim lugn A1
Sön - Löpning kuperat 3 tim lugn A1

Test ny rutin o älskade måndag

Jag vet att detta kommer att sticka i ögonen på några, men jag måste bara säga det, ”jag älskar måndagar”. Hur f...n kan jag säga det och vad är bakgrunden?

Jag är kvällsmänniska och jag har alltid varit det. Jag älskar att sitta i soffan och se på film och serier och är samtidigt oftast surfande på någon hemsida som jag säkert redan läst åtskilliga gånger. Det spelar ingen roll om jag tränat eller inte eller hur tidigt jag har klivit upp eller om jag har kraftig sömnbrist för stunden, jag är alltid pigg på kvällen.

Alla är vi ju olika. Vad är då problemet? Vad spelar det för roll om vi är morgon- eller kvällsmänniska? Jo, för min del innebär det att jag sover för lite och således får alldeles för dålig återhämtning efter min träning. Oftast är det matlagning och läggning av barn innan jag är ute på kvällens träningspass runt 20.00. Oavsett träningspassets längd och innehåll så behöver kroppen varva ner lite. Oftast fastnar jag då framför tv:n och är sällan i säng före 00.00. När klockan sen ringer 06.00 så förstår man ju att återhämtningen över tiden blir för dålig.

Efter vinterns/vårens strul och sommarens träningsframgång så har jag under en tid nu funderat på hur jag ska kunna undvika samma källare igen och behålla det överskott som jag lyckats skapa under de senaste månaderna. Jag har letat efter ett sätt att säkerställa återhämtningen efter passen samt att undvika att träna när kroppen ropar efter vila bara för att det är fint väder eller att man har tiden. Svaret blev att göra tvärtom samt att följa en struktur som tidigare har använts med framgång av en av våra mest kända skidåkare, nämligen Per Elofsson.

Under 3 veckor har jag följt hans struktur, träning 5 dagar, vila 2 dagar. Nu har jag självklart (om någon mot förmodan trodde det) inte tränat lika mycket eller hårt som han, men strukturen har varit samma. Jag har även slutat att träna på kvällen. Istället så har jag tränat tidigt på morgonen. Klockan har ringt 04.45 och passet har börjat 05.00. Normalt har jag kört ca 1.30 tim, vilket innebär att jag hinner med min buss (vidare till tunnelbanan) kl 07.00 och är, liksom tidigare, på jobbet före de flesta av mina kollegor.

För- och nackdelar som jag sett hittills? Inga nackdelar förutom lite psykologiska situationer. Exempelvis om barn vaknar efter 04.00 och jag vet att klockan ringer om några minuter, då kan det vara svårt att somna om. Annars ser jag bara fördelar. 

1.  Dagens träning är oftast klar senast 07.00 (om jag kör långpass). Kör jag dubbla pass så är båda passen klara 12.00.
2. Helt nere i varv när jag går och lägger mig, inga insomningsproblem och bättre sömn
3. Tvingar mig i säng när jag vet att jag ska upp så tidigt, vilket ger mer sömn
4. Ledig hela helgen, vilket i många fall ger 3 dygn vila (om jag kör 1 pass på fre). Inga onödiga pass när jag är sliten. Säkerställer återhämtning och överskott.
5. Ingen stress och mer tid för annat under helgen.

Nu kanske ni förstår varför jag älskar måndagar. Jag får träna igen ;-) och jag är alltid (hittills) i toppform denna dag (men vi får väl se hur kaxig jag är om en månad när mörker och kyla bitit sig fast).

Ps. Nu råkade jag visst bli sjuk efter de första tre veckorna. För att väcka kroppen efter 8 dagar så fick det bli lite frisk luft i helgen. Tillbaka i normal träning idag så var det ändå ingen skillnad jämfört med innan sjukdagarna. Jag var i toppform. Tack för det kroppen! Ds.

Utdrag senaste veckorna:
Mån 24/8 - Rullskidor skejt 5*6 min/vila 1 min, A3
Fre 28/8 - Rullskidor skejt Distanse 40 min med spurt var 5:e min, A3
Lör 29/8 - vila
Sön 30//8 - vila
Mån 30/8 - fm - Stakning 2 tim inkl 6*5 min backe A2+
              - em - Löpning 10*4 min/vila 1 min backe (bandet), A3
Tis 1/9 -  Stakning 1.45 tim lugnt
Fre 4/9 - Rullskidor skejt 3 tim lugnt (ca 52 km)
Lö 5/9 - vila
Sön 6/9 - vila
Må 7/9 -fm -  Rullskidor klassiskt Distanse 50 min A2+
             em - Löpning bandet 30 min Distanse backe A3
Ons 9/9 - Stakning 3 tim lugnt
Fre 11/9 - Löpning bandet 15*4 min/vila 1 min backe, progressivt A2-A3
12-18/9 - sjuk
Lö 19/9 - Jogg 5*4 min/gång 1 min + rullskidor klassiskt 43 min
Sön 20/9 - Stakning 1.15 tim lugnt
Mån 21/9 - Löpning 1.15 tim lugnt

Tungt o somna om

Inte alltid kul att träna

Ibland får man chansen att njuta

Jag är tillbaka

Jag hade kunnat komma tillbaka tidigare till bloggen och berättat, men efter AXA så blev jag lite osäker (sliten). Efter gårdagens pass är jag säker igen. Jag är tillbaka! Jag är tillbaka i form igen och det med råge. Troligen är jag i mitt livs tränings- och skejtform.

När jag tog time out i början av maj så var jag i mitt sämsta skick någonsin. Nu är jag tillbaka. Hur långt det kommer att räcka är omöjligt att säga. För att få ett kvitto på den verkliga formen så behöver jag tävla, tävla i en gren som jag ska prestera i, d v s skidor. Inget annat räknas just nu. Oavsett så ger det en stor trygghet att känna sig i bra form. Bra träningform visar att jag har gjort saker rätt hittills. Nu gäller det bara att fortsätta på den vägen och lyckas jag med det så kan vinterns mästerskap bli roligt, riktigt roligt.

Vad hände, när vände det och hur kunde det gå så fort att komma tillbaka? Egentligen vet jag inte vad som hände och varför det vände, men jag vet exakt när det hände. Lördagen 10 maj så sjönk snittpulsen på ett pass med över 10 slag. Bara över en natt så var pulsen normal igen under träningen. Därefter har det fortsatt. Veckan efter så hade jag exempelvis en av mina bästa majveckor någonsin (v 20). Så här står det skrivet i träningsdagboken:

Tis - Löpning 15 km progressivt i Ursvik - 1 min från pers trots 77 kg tung
Tors - RF 2*12 min zon 3, 4+6+8+8+6+4 min zon 4 - aldrig stum, grym åkekonomi
Lör - Stakning 4.10 tim - aldrig varit starkare så tidigt på året, trots lite rullisar hittills
Sön - Löpning 2 tim progressivt A2 - ej snabbast, men galet lätt andning

Jag vet också varför jag inte ramlat tillbaka ner i källaren. Dels har jag fått vara frisk hela sommaren, men den främsta orsaken är att jag på ett bättre sätt balanserat mina pass mellan hårda och lätta. Jag har också tränat mycket mindre än tidigare, jag har haft fler vilodagar och jag har helt slutat med att testa gränserna. Allt har handlat om att säkerställa överskott med tätare intervaller, d v s undvika att gå med tunga ben under för lång period. Förr kunde mina ben vara tunga i veckor, ibland månader. Idag pratar vid max några dagar. Så ska det fortsätta. Något annat har jag inte råd med.

Så, oavsett om jag lyckas eller ej med att behålla formen så kommer ni att få följa min träning ända fram till MWC i feb. Håll till godo!

Utdrag och en liten sammanfattning av sommarens träningspass:

Time out - Så illa är det!

Muskulärt utbränd - Ja (hittar ingen annan förklaring)
Löptävlingar i år - Tveksamt
Veteran VM - Förhoppningsvis (om det vänder)

Just nu befinner jag mig i den mörkaste av alla tunnlar. Jag upplever mitt livs sämsta fysiska form. Jag har varit i dålig form förr, men det här är något helt annat. Allt började den 17 feb i år, men orsaken ligger nog ackumulerat sedan flera år tillbaka.

Efter att jag återigen haft en dålig vecka med sömn så har jag ändå känt mig lite piggare de två senaste dagarna. Det gjorde att jag idag tog mig ut med förhoppning om att hitta något ljus i tunneln, men icke. Det blev ett varv på Ursviks 15 km, Betydligt längre än planerat, eftersom jag återigen blev så frustrerad och besviken och att jag samtidigt för sista gången ville få ett kvitto på hur illa det är.

Hur illa är det då? Med facit i hand efter dagens pass så kan jag sammanfatta följande:

Jag är ingen löpare och kommer aldrig bli någon. En måttstock jag haft är att om jag springer milen under 40 min så vet jag att det räcker för att åka hyfsat på skidor. Klarar jag mig inte under 45 min så vet jag att jag är chanslös. Idag får jag vara glad om jag tar mig under 50 min.

2009 sprang jag Stockholm halvmarathon på 1:22:17. Idag skulle jag inte ta mig under 1:45. Samma år tog jag mig runt Lidingöloppet på 2:13:54. Idag får jag vara glad om jag tar mig under 3 tim.

På dagens runda runt Ursvik 15 så hade jag en snittid på 5.38 min/km. Visserligen har jag aldrig snittat under 4.30 min/km. Ansträngningsnivån var hög med en snittpuls på A2. Eftersom jag sprang hemifrån (100 m) så avslutade jag med de första 5 km, vilket innebar att jag fick den tunga branta backen efter 4 km på slutet. Det var nätt och jämt att jag tog mig joggandes uppför, jag fick pressa mig ordentligt. Så illa är det!

Vill ni ha en sammanfattning av träningsåret så här långt så blir det tyvärr inte mer positivt än att titta på antalet vilodagar hittills i år.

Nu ställer sig säkert någon frågan om jag inte ska kolla upp kroppen. Svaret är, det har jag redan gjort. Samtliga prover såg bra ut inkl EKG. Därför har jag inget annat val är att fortsätta att ta dag för dag med vila och lätt motion och se var allt tar vägen. Eftersom jag är trött på att bara skriva negativa saker (jag utgår även från att ni som följer mig är trötta på att aldrig få läsa något positivt) så väljer jag att helt enkelt ta ett uppehåll från allt vad sociala medier heter.

Nästa gång (om) ni hör något ifrån mig så hoppas jag att det ska vara något positivt.

Avslutningsvis vill jag bara säga, oavsett hur eländigt man själv tycker man har det så finns det alltid någon som har det värre. Nu får vi alla hoppas att en av de största multitalangerna någonsin tar sig tillbaka efter gårdagens olycka.

Detta är inget aprilskämt

Det var länge sen jag var i form och det kommer att dröja tills nästa gång. Just nu är kroppen i dess sämsta skick någonsin. En kombination av återkommande förkylningar, avsaknad av träning, ålder och ett misskött leverne. Som det känns nu så undrar jag om jag överhuvudtaget kommer att komma i form igen. Kort uppsummering:

2/2 - Löpning 1.35 tim, bra form
3-7/2 - sjuk
8-16/2 - träning och bra form
18-26/2 - sjuk
27/2-24/3 - sporadisk träning, mycket dålig form, inte ett endaste pass har känts normalt
25/3 - sjuk tillsvidare

Övervikt

Igår morse så vägde jag in mig på 78,5 kg. REKORD! Per definition så är jag nu en person som lider av övervikt, dvs, jag har ett BMI på över 26. Nu kanske det inte är det bästa måttet på ohälsosam övervikt eftersom det inte tar hänsyn till muskelmassa, men ändå. Ska jag vara i mitt livs form i februari nästa år och ta medalj så kan mitt för dagen osunda leverne inte fortsätta.

När det gäller träning så har motivationen alltid funnits där, hade jag inte haft en kropp som är skör som porslin så hade jag nog tränat ihjäl mig vid det här laget.

När det gäller kost och sömn så är det precis tvärtom. Jag har försökt 100-tals gånger att ta tag i detta, men motivationen har aldrig funnits där över tiden. Det är inte säkert att den finns där nu heller, men jag ska göra ett allvarligt försök, igen!

Jag vet det mesta om kost, näringsintag och diverse kända och okända dieter. Jag vet hur elitidrottare äter i alla deras olika grenar. Jag vet hur olika kulturer och regioner äter. Jag ska inte kopiera någon/något utan ta lite av varje, sådant som jag tror på och som jag vet att min kropp mår bra av. Jag ska göra det enkelt, jag ska äta nyttigt, hälsosamt och varierat, men jag ska framförallt utesluta allt skräp. Nu säger säkert någon att det inte håller i längden att förbjuda något utan att det är bättre att begränsa. Jag lovar, jag har provat allt och för mig så finns det inget alternativ. Jag måste förbjuda, det har alltid hållit längre då jämfört med de tillfällen jag valt att bara begränsa.

När det gäller sömnen så lär jag aldrig få in de timmar som eliten får. 9-10 tim eller som i vissa fall 13-14 tim är bara till för de professionella. Jag ska försöka att sträva efter de magiska 8 tim per natt och det kommer att vara nog så svårt, kanske omöjligt med tanke på det stressiga ekorrhjul man springer i. Oavsett hur många det blir så måste det bli fler än idag. Idag är det en katastrof. Det bästa är dock att jag redan idag kastar bort 15 tim i veckan i onödan framför tv:n under sena småtimmar. Några av dessa ska jag lätt kunna konvertera till sömn.

Håll tummarna, nu kör vi. Igen!

Genväg lika med senväg

För en månad sedan var det DM helg i Stockholm. Jag ställde upp för att jag ville få ett besked var jag stod. Jag blev positivt överraskad. Sen dess har det rullat på bra med träningen, så pass bra att jag blev lite sugen på att åka klubbens egna tävling, Värmdöloppet, samt Stockholm Ski Marathon, som båda blev flyttade på grund av snöbrist.

När det känns bra så blir man ännu mer motiverad. Motiverad att göra det där lilla extra för att vara i form när man väl står där på startlinjen. Knappt om tid och med liten möjlighet att åka skidor på kvällarna så fick det bli några hårda pass på löpbandet.

Problemet när man behöver komma i form på kort tid är att man måste chansa och ta en genväg i träningen, man måste ligga på gränsen för vad kroppen klarar av. Än värre blir det i dessa tider då många omkring en är sjuka. Nästan lite som väntat klarade inte kroppen belastningen utan jag drog på mig en lättare förkylning. Ingen tävling alltså!

Som tur var gick det över snabbt, så efter sex dagar var jag tillbaka igen. Bra eller dåligt, men det kändes faktiskt ganska bra redan på första passet. Detta gjorde att jag trappade upp lite snabbare än vad jag brukar göra. Jag höll igen på intensiteten, men var istället ute lite längre. Kroppen svarade på varje pass så ganska snabbt blev jag sugen på att testa den i tävling igen. Bessemerloppet låg bra till i tiden och jag har åkt det loppet förr.

Då kroppen svarade på varje pass så ville jag återigen försöka få till en liten kortare formtopp. Samma visa igen. Även om jag bara har kört mängd senaste tiden, så har jag chansat, försökt ta en genväg till formen och tyvärr igen gått över gränsen. I natt vaknade jag upp med halsont och täppt näsa. Så söndagens tävling är alltså bara att lägga åt sidan!

Nu är det tveksamt om jag gör några fler försök. För ska jag slippa att ta några fler genvägar så behöver jag lägga en ordentlig grund till nästa vinter efter tre somrar utan skidträning. Jag vill ha stort utrymme att planera min form och få den lagom i tid till Finland.

Ett besked jag behövde

Förra helgen gjorde jag kanske både vinterns första och sista tävling. Planen har hela tiden varit att träna mig igenom vintern utan tävlingar. Efter den senaste sjukperioden i mitten av november så har jag fått träna på bra och regelbundet. Efter en julperiod med bra träning och bra känsla så kände jag ändå att jag behövde en tävling i vinter för att få ett kvitto på var jag står. Det är alltid mycket lättare att gå in i en grundträningsperiod när man vet exakt var man står och vad man behöver lägga fokus på och jag har haft en väldigt stor osäkerhet på min stakkapacitet.

På lördagen var det individuellt och på söndagen stafett. Båda dagarna med avkortade distanser, 10,5 km respektive 7 km. Båda dagarna bjöd även på helt platta banor med hårda fasta spår, således så likt rullskidor det kan bli.

Min känsla under förra helgen var ganska lika, summerat till mycket positivt och glatt överraskad. Jag fick precis det svar jag behövde för att kunna fortsätta min uppbyggnad och göra det med gott självförtroende och stor tro på veteran VM i Finland.

Resultat lördag

Resultat söndag