Jag har under flera år haft problem med mina fötter. Det har aldrig varit så allvarligt att jag varit tvungen att ta ett upphåll men väl så mycket att det har stört min träning. För tre veckor sedan fick jag känning på ett nytt ställe i högerfoten. För att få lite träningsro den närmaste tiden så tog jag en vanlig slätröntgen i torsdags för att utesluta en pågående stressfaktur i femte mellanfotsbenet vilket tydliggen är en ganska vanlig löparskada. Det första utlåtande visar att så inte är fallet. Nu vet jag att det kan ha gått för kort tid för att det ska synas på en vanlig röntgen, men vi får hoppas på det bästa. Tyvärr så hittade de en spricka vid lilltån, kan vara det som ger känning men inte säkert. Jag kommer i alla fall att träna på som vanligt så länge jag kan hålla mig på rätt sida om smärttröskeln.
Är det rätt eller fel att inte lyssna mer på kroppen än vad jag gör? Svårt att säga, men jag väljer den här vägen och det känns rätt för mig. Åren går och jag har inte så mycket tid att spela på. Jag är van att träna med en viss smärta och jag har även många gånger under yngre år valt den andra vägen, men utan större framgång. Läste på en av mina blogggrannars sida att jag tydligen inte är ensam om att välja denna väg: smärtor och löpning
Idag klev jag ur skogen och från det mjuka underlaget och sprang 14 km på asfalt med de sista 10 km i tävlingsfart. Ingen känning i foten och ok form, kanske här jag ska hålla till?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar