Asfalt och brända axlar

Igår sprang jag det sista långpasset inför årets andra löptävling som går om knappt 2 veckor. Planen var att springa upp mot 3 tim men det blev betydligt längre, passet slutade på 5 tim och en sträcka på 56 km. Det är nog det längsta pass jag sprungit på träning och definitivt det längsta på asfalt.

Förutom lite träningsvärk i låren så känns både ben och fötter bra idag, men det finns andra delar av kroppen som inte mår så bra. Eftersom jag sprang längre än planerat och endast hade med mig 1 liter dricka så tänkte jag att jag skulle spara lite svettdroppar genom att ta av mig tröjan redan efter 30 min, inte så smart. Resultatet blev så klart röda brända axlar som har hettat gott under natten. För övrigt så hjälpte inte denna lilla manöver utan efter halva tiden var drickan slut. Vad gör man då i sommarvärmen för att undvika den värsta väggen? Jo, man går in på en butik och förklarar situtionen, att man sprungit långt och har lika lång väg hem, de tycker synd om en och man får handla på krita. 1 liter blev 2 liter och passet var räddat:-).