söndag 29 juli 2012

Never Again...

...som Tomas Ledin och Agnetha Fältskog sjöng 1982 eller fritt översatt "det här är inte min grej"!

Så känns det efter gårdagens lopp, Swiss Alpine Marathon. Lite väntat kanske efter de senaste veckornas belastning av benen, men ändå, det här var inte kul!

Första 30 km är lättlöpta och går mestadels på asfalt med bara en lite mindre stigning efter 10 km. Här gäller det att hålla igen farten för att senare klara de lite tuffare stigningarna. Det var precis vad jag gjorde när det gäller andningen. Jag bara lufsade på och kände mig oberörd. Därefter stiger det 500 m på väg upp till  Bergün som passeras efter 40 km och halvvägs in i loppet. Andningen var fortfarande lätt och allt borde vara perfekt upplagt för att klara resten av loppet på ett bra sätt. Passertiderna på egen klocka såg ut så här:

10 km - 47.43
20 km - 45:08
30 km - 51:28
40 km - 46:38 (3:11.00)
50 km - 1:02 (4:13.26)
55 km - 1:00
60 km - 42:00
65 km - 32:49
70 km - 30:39
75 km - 32:55
79.4 km - 26:50 (7:59.12)

Vad hände? Efter 30 km var låren döda och efter 40 km även vaderna. Jag klarade mig upp till de två högsta topparna med hjälp av hjärta och lungor, de var ok, men sen var det kört. Att ta sig fram på ömmande ben går inte. Ni som har sprungit maraton kanske känner igen er, efter målgång vill man inte sätta ner benen, så kändes det och jag hade 29 km utförslöpning kvar till mål.  Varför blev det så här? Förutom ofullständig återhämtning sen tidigare lopp så tror jag att asfalten gjorde sitt, jag springer nästan aldrig på asfalt och 40 km med mycket asfalt blev för mycket, främst för vaderna. Nu får vi se om det är sluttävlat eller om det bara blir ett litet längre break. Just nu vill jag bara slicka såren!


Så här slutade i alla fall den långa, jobbiga och tråkiga dagen:








3 kommentarer:

  1. Inte märkligt att vara sliten efter ett så pass tufft schema som du verkar ha haft de senaste veckorna. Plats 75 känns ju definitivt inte fy skam med de benen och närmare 900 herrar i mål.

    En något längre vila vore nog inte dumt för att återställa både ben och motivation.

    Impad av alla lopp du lyckats slutföra under juli!

    SvaraRadera
  2. Jag tycker placering och tid är imponerande. Men det är klart att det beror vika mål och förutsättningar man har. Själv är jag glad att jag klarade av loppet överhuvud taget. Fast jag tog det ju extremt lugnt å andra sidan. Det dröjer nog ett tag innan jag är sugen på så långa lopp igen. Fötterna funkade fint förresten med tejpning av tår. Dina nya skor verkar ha funkat i alla fall.

    SvaraRadera
  3. Bra jobbat! Du har som sagt ett rätt tufft program, imponerande att du tar dig igenom alla tävlingar!

    Hoppas nu du hinner återhämta dig till Mountainman =) Har kollat lite boenden, fredag till söndag. Kostar från ca 2300 spänn för 2 pers. Man kan bo i Alpnachstad som ligger i närheten av målet, Eller i Engelberg som ligger nära starten för Ultran. Finns bra med boenden på båda ställena. Vilket föredrar du? Det verkar vara ganska välordnat med transportmöjligheter på morgonen, så det bör funka bra att bo nära målet.

    SvaraRadera