De sista årens träning verkar ha gett resultat och sommarens specifika träning likaså. För hur kan jag annars förklara genomförandet av dagens pass? Idag har jag tagit mig uppför Hammarbybacken fler gånger än någonsin tidigare och det med ben som inte var särskilt bra. De var tunga, trötta och stumma redan från start. Ändå kunde jag springa 25 ggr upp och ner utan vila och utan dricka. Visserligen var benen stumma på slutet men det är ändå rekord. Tidigare i höst har det löpts16 ggr upp till toppen vid några tillfällen, det var också rekord. När jag sprang Hammarby Alpin Marathon (23 ggr) för 3 år sen så gick jag mest med stavar uppför. När jag har tränat i Hammarbybacken under tidigare år så har jag alltid gått stavgång, aldrig sprungit.
25 ggr uppför Hammarbybacken ger drygt 2000 höjdmeter. Tid strax under 2.40 tim. Farten var inte hög men det tar på benen ändå, oavsett om de är dåliga eller bra för dagen. Det som räddade mig idag var hjärta och lungor. Inte någon gång av de 25 vändorna upp kändes det ansträngt i andningen. Det är en ruggigt skön känsla. Passet avslutades med lite spänsthopp och en promenad upp till toppen tillsammans med "Träna för Vasan"-gänget som var där och körde stavgångsintervaller.
Lite vila på det här och lite piggare ben så kanske det kan bli start i årets Hammarby Alpin Marathon som går nästa helg. Även om formen inte är på topp så är jag mer genomtränad än på många år. Det är alltid något:-).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar