På lördag går Hammarby Alpine Marathon. Jag har länge varit tveksam till start eftersom formen har varit lite upp och ner, men igår bestämde jag mig ändå för starta.
Ibland hör man någon säga efter ett träningspass, "idag gick det tungt, jag har något i kroppen eller jag är nog på väg att bli sjuk". För mig är det nästan tvärtom, jag är sällan orolig för att bli sjuk när det går tungt på träningen. Det har oftast sin förklaring, för mycket träning, för lite vila, för dåligt med sömn eller slarv med kosten.
Jag brukar däremot vara mer orolig för att bli sjuk när det går för lätt. Då menar jag inte när det känns bra på ett träningspass utan när det känns sådär kusligt bra. Det är inte ofta det händer, men när det händer så blir jag alltid lite orolig. Igår blev jag orolig.
Efter två dagar med lite hårdare och snabbare pass var jag igår ute och joggade 45 min. Känslan var sådär kusligt lätt. Som ett brev på posten så vaknar jag upp med en liten lätt halsirritation. Det gick för lätt igår, för formen har inte varit så bra den sista tiden och ska heller inte vara det.
Nu är det bara att avvakta och se var det tar vägen. Går det åt rätt håll så finns det en chans att jag ställer upp på lördag, även om den idag är liten.
För er som undrar så ovannämnt fenomen inget ovanligt. Det finns många exempel på idrottsstjärnor som blir sjuka dagen efter de har gjort ett riktigt bra lopp eller att de har lättare att bli sjuka när de släpper upp träningen och börjar komma i form.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar