Det höll inte. Tanken var ju att maj månad skulle bli min vändning, men så blev det inte. Tvärtom, maj månad blev en mina sämsta träningsmånader på 10 år. Kosten i det närmaste oförändrad och mängden sömn katastrofal. Jag har aldrig någonsin känt mig så trött. Det enda ljusglimten som går att hitta är att foten är lite bättre.
Nu finns det verkligen ingen återvändo längre, det måste vara färdiglekt. Om jag fortsätter mitt liv som jag gjort under maj så kommer alla idrottsliga resultat att utebli, var så säkra.
Nu gör jag återigen ett nytt försök med kost och sömn. Detta för att kunna orka träna som jag vill och förhoppningsvis få de resulat som jag är nöjd med. De går inte att leka längre om jag ska kunna utmana ryssarna på veteran-VM och springa med lätta steg uppför alptoppar. Jag saknar både uthållighet och styrka och känslan när jag springer är så nära flodhästen man kan komma.
Idag vägde jag in mig på 74 kg. Imorgon börjar viktnedgången och jakten på en nyfunnen form. På kort sikt ska jag förlora fett och efter avslutat skidsäsong (kanske den sista) så ska muskler bort. Nästa sommar ska jag vara under 70 kg. Är jag inte det så kommer ni varken se mig i resultatlistor eller på denna blogg.
 |
| Slut på detta |
 |
| Mer av detta |
 |
| Fortsatt rehab |
 |
| Lite underhåll när tiden inte räcker till |
 |
| Ska bli mindre |
 |
| Ska bli mindre |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar