Det är mycket lättare att berätta för andra hur de ska träna, toppa formen, återhämta sig, undvika skador etc. än att göra det själv. Ibland gör jag bara saker som strider mot allt sunt förnuft och som strider mot all träningslära jag lärt mig och praktiserat.
Just nu skriker mina vader efter vila, men vad gör jag? Jo, sticker ut och springer ett testlopp (max) på 10 km asfalt sex dagar efter den sista nedbrytningen av kroppen i Davos. Något som alla skulle avrått mig att göra inklusive mig själv. Varför? Jag ville bara se hur kroppen har reagerat efter alla tävlingar i juli och hur nedbruten den verkligen är. Jag körde detta test sista veckan innan Vasaloppet i år, formen var då god även om jag saknade löpvana, tiden blev 39:30. Idag stannade klockan på 39:50. Helt ok tycker jag, men var det värt det? Just nu kan jag knappt gå med mina vader!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar