Rätt eller fel?

Du ska inte träna med feber, du ska inte träna med halsont och du ska inte träna när du är förkyld. Att tävla i något av nämnda tillstånd är nästan förbjudet. Rätt eller fel?

Jag fick i tidig ålder lära mig detta och har sedan dess följt det men med vissa undantag. Undantagen är inte många, men bland annat kör jag ibland korta lugna pass vid en lättare förkylning. Jag startar även upp träningen efter en förkylning när kroppen känns bättre och vilopulsen är normal oavsett om jag har symptom kvar och jag provar alltid att köra ett lättare pass för att se hur kroppen är vid en lättare förkylning. Utgångspunkten är hela tiden allmäntillståndet, hur kroppen känns och att jag inte har halsont.

I torsdags hade jag ont i halsen utan snuva. I fredags var halsen bra men då var jag mer täppt i näsan. I lördags vaknade jag upp med rejält täppt näsa, men inget halsont, inget i luftrören.Allmäntillståndet hade  samtidigt under dessa dagar varit bra.

I går gick Hammarby Alpine Marathon. Ett lopp som jag ville springa men som enligt egna förhållningsregler vid förkylning och allmänna rekommendationer så var det otänkbart. Igår morse bytte jag dock om, tog på mig tävlingsskorna, fyllde på dricksflaskorna och åkte ut till Hammarbybacken. Rätt eller fel?

Även om jag var rejält täppt på morgonen så kändes kroppen ok och vilopulsen var normal. Jag gjorde bedömningen att det sannolikt bara var en övre luftvägsinfektion som inte gått ut i kroppen ännu. Planen var att värma upp och känna efter hur kroppen kändes och om jag fick ett ok svar så var tanken sen att springa några varv och sen besluta om fortsatt tävling eller ej. Det kändes ok och jag fortsatte loppet till mål. Rätt eller fel?

Jag tog mig runt och slutade på en 3:e plats med tiden 3:44:04. Jag är nöjd även om förkylningen är kvar och näsan är rejält täppt idag söndag. Har jag lärt mig något av detta? Ja, flera saker, bland annat följande:

- en lättare förkylning säger inget om hur sjuk du är eller hur mycket kroppen påverkats
- allmäntillståndet och vilopulsen är en bra indikator vid en lättare förkylning
- det går att röra på sig vid en lättare förkylning, men lyssna på kroppen, tävla är nog ändå inte att rekommendera
- jag fick ett kvitto på att träningen under sommaren gett resulat, tiden var ca 18 min bättre än för 3 år sen
- att man blir bra på det man tränar, jag är genomtränad och relativt bättre uppför
- det finns massor att förbättra när det gäller löpning i lätta partier.

Resultatlista Hammarby Alpine Marathon

Skitigt

Tveksam till start

På lördag går Hammarby Alpine Marathon. Jag har länge varit tveksam till start eftersom formen har varit lite upp och ner, men igår bestämde jag mig ändå för starta.

Ibland hör man någon säga efter ett träningspass, "idag gick det tungt, jag har något i kroppen eller jag är nog på väg att bli sjuk". För mig är det nästan tvärtom, jag är sällan orolig för att bli sjuk när det går tungt på träningen. Det har oftast sin förklaring, för mycket träning, för lite vila, för dåligt med sömn eller slarv med kosten.

Jag brukar däremot vara mer orolig för att bli sjuk när det går för lätt. Då menar jag inte när det känns bra på ett träningspass utan när det känns sådär kusligt bra. Det är inte ofta det händer, men när det händer så blir jag alltid lite orolig. Igår blev jag orolig.

Efter två dagar med lite hårdare och snabbare pass var jag igår ute och joggade 45 min. Känslan var sådär kusligt lätt. Som ett brev på posten så vaknar jag upp med en liten lätt halsirritation. Det gick för lätt igår, för formen har inte varit så bra den sista tiden och ska heller inte vara det.

Nu är det bara att avvakta och se var det tar vägen. Går det åt rätt håll så finns det en chans att jag ställer upp på lördag, även om den idag är liten.

För er som undrar så ovannämnt fenomen inget ovanligt. Det finns många exempel på idrottsstjärnor som blir sjuka dagen efter de har gjort ett riktigt bra lopp eller att de har lättare att bli sjuka när de släpper upp träningen och börjar komma i form.

Minst 16 år på mig

Med rätt träning, rätt kost och lite bra sömn så är det möjligt att låta den fysiologiska åldern vara lägre än den biologiska åldern långt upp i åren. Hur stor skillnaden kan vara är svårt att säga, men det finns många exempel på personer som presterar som äldre i olika idrotter, både som elit och som motionär. Det vi vet är att snabbhet, uthållighet, kondition och styrka avtar med åren men med start vid olika tidpunkter.

Jag har tidigare skrivit att jag inte är någon löpare, men att jag hoppas kunna bli det i framtiden. Vilket mål har jag då? Det skulle vara kul att springa maraton under 2.45. Är det rimligt? Jag hoppas det. Även om det var lättare att träna när man var 20 år och kroppen idag behöver längre tid på sig att åtehämta sig så finns det hopp. Läs om Yoshihisa Hosaka så förstår ni varför. Det bästa är att jag har 16 år på mig:-).

Tar jag mig inte under 2.45 under de närmaste 16 åren så kan jag ju alltid sänka kravet och sätta ett nytt mål på 2.55, då har jag 29 år på mig. Läs om ytterligare ett åldersrekord och en fantastisk prestation av Ed Whitlock

För övrig så har helgens träning sett ut så här:

Fre- 1.30 tim rullskidor klassiskt
Lör- 1.30 tim rullskidor skejt inkl 5*12 s max
     - 1.30 tim löpning
Sön- 1.30 tim rullskidor stakning

Genomtränad

De sista årens träning verkar ha gett resultat och sommarens specifika träning likaså. För hur kan jag annars förklara genomförandet av dagens pass? Idag har jag tagit mig uppför Hammarbybacken fler gånger än någonsin tidigare och det med ben som inte var särskilt bra. De var tunga, trötta och stumma redan från start. Ändå kunde jag springa 25 ggr upp och ner utan vila och utan dricka. Visserligen var benen stumma på slutet men det är ändå rekord. Tidigare i höst har det löpts16 ggr upp till toppen vid några tillfällen, det var också rekord. När jag sprang Hammarby Alpin Marathon (23 ggr) för 3 år sen så gick jag mest med stavar uppför. När jag har tränat i Hammarbybacken under tidigare år så har jag alltid gått stavgång, aldrig sprungit.


25 ggr uppför Hammarbybacken ger drygt 2000 höjdmeter. Tid strax under 2.40 tim. Farten var inte hög men det tar på benen ändå, oavsett om de är dåliga eller bra för dagen. Det som räddade mig idag var hjärta och lungor. Inte någon gång av de 25 vändorna upp kändes det ansträngt i andningen. Det är en ruggigt skön känsla. Passet avslutades med lite spänsthopp och en promenad upp till toppen tillsammans med "Träna för Vasan"-gänget som var där och körde stavgångsintervaller.

Lite vila på det här och lite piggare ben så kanske det kan bli start i årets Hammarby Alpin Marathon som går nästa helg. Även om formen inte är på topp så är jag mer genomtränad än på många år. Det är alltid något:-).

Motivation och kvalité

Hösten är lång och mörk här i Stockholm, inte som i Norge där det verkar vara full vinter på de flesta kända skidorterna. Därför underlättar det om man har något som motiverar än. Normalt sett så har jag inte svårt att motivera mig när det är mörkt, regnigt och dåligt väder, men i höst har det varit sisådär med motivationen. Inte så mycket för att jag har varit sjuk (vanligt denna årstid) utan mest för att jag inte rikigt vetat vad jag ska ha fokus på. Ska jag fortsätta med bara löpning eller ska jag försöka förbereda mig inför vintersäsongen med mer rullskidor? Visste jag att det skulle bli en bra vinter så vore svaret givet, det finns inget roligare än att åka skidor. Tyvärr så bor man helt fel. Risken för en dålig vinter är stor och därför känns det tungt att ge sig ut på rullskidor i detta väder.

Denna vecka har det inte blivit några rullskidor alls utan bara löpning. Inte så mycket löpning totalt sett men flera pass med hög kvalité. Träning med hög kvalité är ett bra sätt att hålla trycket uppe i träningen när motivationen är lite skral och tiden till träning på vardagarna är dålig. Nedan ser ni vilka kvalitetspass jag har kört och det sista passet som kördes idag var inte planerat utan motiverades av två norska skidåkare och deras träning i veckan.

- Hammarbybacken 11 ggr, 5 tröskel och 6 hårt
- Löpbandet 1tim varav 30 min hårt med 7 % lutning
- Kortare pass inkl 1000 m bana testlopp max
- 10*1000 m med 1 min vila, hård fart

Thomas Alsgaard

Vasaloppspass

Om det är någon som börjar undra så är svaret fortfarande NEJ, jag kommer inte att åka Vasaloppet denna säsong. Det ska mycket till om jag ska ändra mig, även om dagens pass gick ok. Jag kommer fortfarande att ha fokus på löpning och nästa års stora mål, UTMB.

Dagens pass kan man väl mer se som ett undantag. Jag körde det bara av ren nyfikenhet på formen eftersom fredagens rullskidpass gick över all förväntan. Då körde jag ett ganska normalt pass för en skidåkare, 2 tim lugnt klassiskt med 6*12 s maxstakning inlagt. Idag blev det ett mer specifikt pass inriktat mot långlopp och Vasaloppet. Jag körde rullskidor klassiskt i 3.20 tim De första 2.30 tim gick i lugn fart och de sista 50 min gick i tävlingsfart och med bara stakning.

Detta är ett pass som jag tidigare brukade köra regelbundet och som är väldigt bra att ha bakom sig när man står där på startlinjen första söndagen i mars. Har man planer på att köra Vasaloppet i år så prova gärna detta pass. Nu behöver man inte nödvändigtvis köra fullt så länge. Tanken är att man ska köra sig lagom trött i lugn fart för att att sedan avsluta med stakning i hård fart.