Skidåkare pratar ofta om att lägga träningspusslet på rätt sätt. Kort handlar det om att få planera sin träning över året på ett sätt som gör att du får störst utveckling. Det är många parametrar att ta hänsyn till. En viktig del i pusslet är att kunna genomföra de hårda och intensiva passen relativt återhämtad och med fulla energidepåer. Därför börjar man ofta att lägga ut vilodagarna och därefter de hårda passen. De hårda passen kommer ofta efter en vilodag eller som första träningspass på dagen. Jag försöker också vara utvilad till mina hårda pass och jag försöker även att planera in dem i förväg, i den mån det går med den begränsade tid jag har till träning. Tyvärr så går det inte alltid enligt plan.
Nu på kvällen var jag ute för att köra ett lugnare pass och bara ha fokus på tekniken. Helgens skidåkning hade inte gått som jag tänkt mig, kroppen var sliten. Även måndagens korta joggingpass var under all kritik. Kroppen behövde inte något hårdare pass just nu.
Efter en vilodag i går så sa den dock något helt annat. Tekniken kändes mycket bättre än på de första passen och jag kunde bara inte låta bli att gasa på. Efter en uppvärming på ca 50 min så tog jag av mig jackan och körde ett av mina favoritpass, "distanse". Distanse kommer från Norge och kan enkelt översättas till testlopp. Tanken är att det ska vara så tävlingslikt som möjligt och arbetstiden ska vara mellan 20-40 min med en puls på 85 % och uppåt. För min del blev det idag 38 min strax under tävlingsfart. Med 30 min nedvarvning så blev det ett bra kvällspass på 2 tim.
Formen är inte på topp men det här var ett stort steg framåt. Frågan är om det någonsin har känts så bra så tidigt på säsongen och med så lite specifik träning i kroppen? Nästan så jag vågar sticka ut hakan och säga; får jag vara frisk nu samtidigt som snön får ligga kvar så ska de i alla fall få anstränga sig för att åka ifrån mig i min nya klass, H45:-).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar