Det handlar inte om min form, min träning, mina prestationer etc. Det handlar om skidspår. Stockholms bästa skidspår. Jag har under de senaste tio åren besökt de flesta skidspår i Stockholm med omnejd. Det finns flera som är bra, men en del kräver mer snö än andra för att vara bra. Ett annat problem är att en del spår besöks av väldigt många personer och således väldigt snabbt blir sönderkörda.
Sen har vi ju det där med skidkultur. Den verkar variera kraftig i landet och även lokalt i Stockholm. Man slutar aldrig att fövånas. Att se någon springa alternativt gå, med eller utan hund eller häst det har man gjort under alla år, men droppen var väl när jag såg en person med barnvagn, ta sig fram lika snabbt som en bil fastkörd i en snödriva, då undrade jag verkligen hur det stod still där uppe.Vad är det som gör att dessa personer måste ta sig ut i skidspåren, i för dem för året en ogästvänlig terräng, när det finns skottade vägar kring vackra sjöar och skottade belysta cyckelvägar? Jag har faktiskt inget bra svar!
Tillbaka till Stockholms bästa. Om jag väger ihop spårkvalité, både med liten snömängd och stor snömängd, möjlighet till stakning, diagonal- och skejtåkning, underhåll av spår vid snöfall och åkartäthet så faller mitt val till Rundby Skolan i Upplands Väsby. Bra spår i förhållande till snömängd och lagom med folk. Idag körde jag ett kombipass på 2 tim, 40 min med mer diagonal, 35 min med bara staking och 45 min skejt. I passet hade jag även lagt in 10 st impulser.
Tack till spårpatrullen. Ni gör ett fantastiskt jobb år efter år, trots att det ofta är lite snö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar